Klassolympiad



Vi hade tävlingar i Engelska parken och vi kom faktiskt tvåa. Himla bra jobbat!

Fast jag kryssade inte i nattliga besök

Jag vaknade av Karins mobil. Den ringde med sin hemska signal. Jag hörde att det rörde sig utanför fönstret. Dom var här. Jag sprang upp, fick på mig mitt orangea samvete och vi öppnade. Dom stormade in, vi skulle leka på golvet i vardagsrummet. Tre stycken lekte med oss medan resten sprang runt i lägenheten och öppnade överallt.

Rekå i köket, idolbilderna vi hittade på en gång och idolbilderna vi totalt hittat nu på morgonen.

Kvällens sjukaste

Vi grillade och gjorde flaggor i parken härutanför. Plötsligt cyklar JoMa förbi, som var med på Midsommar.

Suddig bild...

Men i alla fall, hon cyklade förbi och jag sa till Anders, Anton och Ida (och kanske Mats) att henne känner jag.
-Johanna? säger Anders då.
Fast han bara chansade. Det var så himla stört.

Värt att notera

Jag har lagt upp bilder samt ändrat pyttelite i texterna om min dag, fyi.

Och PS. Jag har lärt mig att vänner är unika men det betyder inte att man håller fast för alltid. Om du vill lämna mitt liv tänker inte jag försöka stoppa dig längre. DS

Min födelsedag del 2

Okej, vi fortsätter. Efter att ha repat klart på våra spex, gick vi ut för att påbörja klassfesten. Fb (teknisk fysik klass b) mötte sts och it. Först var det stafett, jupiter med ring och måne skulle passera svarta hål. Jag var en av de åtta och vi vann. Vi var inte lika duktiga på stjärnfruktsrace men på att slå tennisboll med galge ägde vi igen. Sedan dansade vi matrisdans. Jag vet inte vad låten heter men den spelas överallt på Ångström till vardags. Det gick väl så där... Dans och jag är inte kompisar.

Så var det fördrink, dryckinköp och sätta sig ned. Jag hade mer tur än Alexander Lukas. Jag fick sitta mittemot Anders. Så himla bra, han är mycket mycket trevlig. Det är väl han och Linda som jag mest är med och gillar mest hittills :)



Snett emot skulle vår klassidol, Tant Bus sitta (spana in www.recce.se för att fatta). När Rekå kom och vi fick sitta och vänta på maten så sjöng min ända av bordet för mig och Tant Bus gav mig en present. Ett Barbie ägg, så himla fint! Med armband, godisarmband och stickers. Jag älskar det.

   

De olika klasserna uppträdde för varandra och så¨, sen delade Rekå ut poäng. Mitt (okej, vårt) spex fick 4 - inga andra fick så mycket. YES.


Min klass ena spex

Mer då? Jo, Anders hittade en sån där fejkkniv och lekte med den. Plötsligt gick den sönder och egget spratt iväg rakt i ögat på mig. Inte okej.



När allt var klart blev det tältsläpp. Innan vi gick in var vi tvungna att vänta ute lite och vi dansade en massa och hela klassen sjöng för mig, flera verser. Imponerande. Och jag höll ett konstigt tacktal. Sen var vi kvar ett tag, innan jag och Linda cyklade hem till mig och drack te. Jag öppnade även alla otroligt bra paket (tack till mormor, morfar, Kerstin och Plutten!) och tackade för gratulationer på fejjan.

Helt jäkla fin dag.

Min födelsedag del 1

Jag började med sovmorgon fast jag inte hade någon. Det kändes bra. Så jag cyklade till skolan och kom nästan försent i alla fall. SMS:en rullade in, mycket trevligt.
Först var det proppmatte och det var helt okej. Efter lunchen hade vi mer matte, och på rasten lekte vi Cippong med Farbror Koll och Tant Spons (?) och de garvade läppen ur led, fast de inte får. Så himla kul. Hittar du nåt djur i häcken?

 

Sen kom Linda med en present, en chokladmuffin med massa glasyr och en PEZ! :D Ice Age.
Vi förberedde spexet för kvällens klassfest, som kommer avhandlas i del 2. Stay tuned.

Vad är det för en dag?

Jag är en ödmjuk tjej. Men förr blev jag förkrossad när folk inte kom ihåg min födelsedag. Så jag möter mig själv halvvägs, drar ned på ödmjukheten och blir inte ledsen när folk glömmer att idag, den 27:e augusti, är det min födelsedag.

Ja just ja.

Det är alltså sånt här som snor all min vakna tid... Bilder

FB

Mellan mig och Kekke skiljer det ett år, men förutom att han gått i årskursen under hela tiden har vi gått samma dagis, grundskola och gymnasie. Nu går han i min parallellklass.

Karin som jag träffade på Academy går i samma klass som honom.

Malin från Rånäs pojkvän Rassmus går i min klass.

Teknisk Fysik förkortas förresten F, och jag går i b-klassen. Snacka om perfect match (om man inte bryr sig om att storebror säger att det står för Flashback...)

Mottagningen tar all tid i hela världen. Idag har jag 3 egna timmar, för 18:30 ska vi vara tillbaks för planering. Jag skippar tält ikväll. Imorgon, är det klassfest. På min alldeles egna födelsedag .)

Dom skulle överraskningsfira mig men jag ställde in och hatar mig själv

Hattarna hade tänkt ha som ett slags överraskningskalas för mig. Men jag var tvungen att ställa in. Jag skulle tro att jag och Jenny skulle hitta på något men så skulle det inte bli. Jenny berättade för mig när jag smsade och sa att mottagningen skulle ta all tid imorgon.

Jag är så himla ledsen. Sen vi ordnade överraskingskalas för en kompis i högstadiet har jag i hemlighet drömt om att någon skulle ha ett sånt för mig, men det har aldrig hänt. Förrän nu. Och då går det inte. Även om mottagningen är massor av kul, hatar jag den. Jag vill ha vardag, jag vill leva mitt liv. Jag vill inte äta lunch och middag ute, jag vill inte dricka varje kväll.

Och det har gått en dag.



Förresten, nu när jag ändå skriver.. Jag upplevde nyss hur det måste vara att vara förälder till en tonåring. Jag vaknade och var så sjukt orolig för Karin, hon har inte kommit hem ännu. Jag hörde att Roomien kom, och vi sover ju med låst dörr. Öppen verkar läskigt. Men Karin har ingen nyckel så hon ska ringa mig när hon vill in. Men jag vaknade och hon var som sagt inte hemma. Jag ringde henne, inget svar. Jag ringde igen. Inget svar. Smsade min ena fadder för att höra när ÖG stänger ikväll, smsade Karin före och undrade var hon var. Till slut svarade hon att hon var kvar. Oro är en jobbig känsla!

Godmorgon

Kanske ska man lära sig tycka om att springa före man ätit något på morgonen. För ídag gick jag upp 7 för att äta så jag kan träna vid 8. Usch vad jag är trött.

Nyflyttad

Då var man här. Till slut. Äntligen? Både och.
Hetspackade idag, typ rev ned vad jag kunde komma på och lämnade sånt som inte behövs just nu. Glömde hälften men fick med en del onödiga saker. Men allt här känns verkligen bra.
Roomien är gullig och snäll och lätt att ha att göra med. Karin lagar god mat. Det känns fint :D

Men nu är jag galet slut. Vill sova men klockan är inte mycket och jag vet inte. Chips och film kanske. Ska höra med Karin.

Här kommer ett standardinlägg!

Här sitter jag med tårna i kors. Hela förmiddagen igår och någon timme efter lunch satt jag och fixade med musik till pappas kalas. Han hade satt post-it lappar på sina skivor med vilka låtar han ville ha, och så fick jag göra en spellista i datorn. Av 130 låtar tror jag att det är kanske tio som är bra...
Mitt i allt åkte jag ned till ICA och lämnade mina lägenhetsnycklar till Karin, som ska bo med mig och min roomie i lite mer än en vecka. Karin flyttade nämligen in igår, och jag först på söndag.

När allt med musiken var klart åkte jag och Annika till Lindholmen och Matilda för att lämna byxorna jag hade på Jennys kalas och en skjorta som jag inte hade på mig.

Jennys kalas, Matildas byxa.

Sedan fortsatte vi till Täby C, jag och Ankan, och köpte en bok till min pappa i födelsedagspresent, en ost (som tydligen var fel, sa mamma) och tog ut pengar till presenter till mina kusiner Martina och Ellinor. Vi försökte hälsa på Mart också som jobbar på Din Sko, men som vanligt hade han en miljon kunder och han är ju ganska bra på sitt jobb så han struntade i oss ;)

På vägen hem fick jag ett hemskt kärringstopp vid rödljusen vid motorvägen, vi hamnade i köer men vi kom fram! Annika och jag tog moppen hem till henne och bakade. För att kunna äta mycket smet så gjorde vi lite extra smet. Fast... det var inte så gott. Alldeles för mycket socker. Sedan åkte jag hem igen till mor och far, åt mat, tittade på friidrott och läste lite. Jag har börjat läsa mina favoritböcker igen, som handlar om Lotta. Om någon har de titlar jag inte har, så säg till.

Idag blir det pass 2 av 25 på rehabplaneringen, göra i ordning för pappas kalas och ha kalaset.

(Det blir inte Janies kalas, Skitarsle i Södertälje, Coldplay eller något annat som hände just idag)

Pojken och nyckelpigan

Det var en liten pojke. Han gick på ett dagis, där barnen fick skapa mycket. Teckningar, skulpturer i gips och lera.. Allt möjligt.

En dag skulle de måla stenar till nyckelpigor. Innan hade de varit ute och letat egna stenar att måla på. Den lille pojken hade hittat en riktigt bra sten, tyckte han, och stolt lämnade han den till sin fröken. Men nu när de skulle måla sina stenar, så var det något som inte stämde. Den sten, som med en tjepbit med hans namn på, gavs till honom - han kände inte igen den.

Besviket började han måla stenen. Och när ovansidan var klar, fick den torka, innan han vände på den och skulle måla undersidan också.

Då insåg den lilla pojken, att det visst var hans sten. Han hade bara målat på fel sida av den.


Den lilla nyckelpigan syns i mitten.

Sportjournalisten Camilla

Plagierad eller citerad? Oavsett vilket känner jag mig smickrad, och de få ändringar i meningarna som gjordes tar jag som
konstruktiv kritik. Tack, Vallentuna Steget :) (Sida 20, högst upp)

Tack för kaffet.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen:

Jag vill inte bli känd. För jag skulle inte klara det. Kraven, fåfängan, konkurrensen. Och imitationerna. Usch, det är inte kul att bli imiterad.

Säg hej, din idiot.

Jag är världens fegaste och underligaste människa. Jag orkar inte. Ett tag trodde jag att jag vuxit ifrån det, men nej. Inte alls i närheten.

För normalt folk är det inte så svårt. Man ser en bekant, säger hej, ser glad ut. Om det är lite mer än en bekant, säger man hej, ser glad ut och frågar om läget. Är det kanske till och med mer än lite mer än en bekant, ja, då kanske man till och med inleder en konversation.

Men det är normalt folk som gör så. Inte jag. Speciellt inte om det är ett ställe med många bekanta, lite mer än bekanta och lite mer än lite mer än bekanta. Jag kan inte. Jag vet inte varför, men det går inte. Jag tror att det är någon form av blyghet. Och feghet, men det är stört. Helt stört.

Lätt att leka med mitt huvud.

Är det möjligen taktik från X:s sida? För jag kan ju inte ha haft fel. Nej nej nej. Inte jag. Aldrig. Eller. Ja. Förr kanske. Om man stryker kanske:t. För förr hade jag alltid fel. Gällande sådant.
Men ja. Jag vet inte. Kanske gick budskapet fram. Men vem vet.

Baka kaka

Det finns en sockerkaka, som inte är som andra sockerkakor. Helst ska den göras med ägg från mormor och morfars höns, då blir den som bäst. När jag gör den har jag oftast i vinbär, men på senaste har det varit hallon. Om man springer VÖOL:s tävling i Kårsta den 6:e september, eller kommer ut dit åtminstone, så kan man köpa sig en liten bit och smaka.



Matilda och Gustav fick smaka förra veckan när de var här.



Och jag tycker om Matilda mer än vad det nedan verkar som :)

Men mig har ni kvar, jag lovar

Jag skulle blogga om att jag har bättre hand om barn än deras föräldrar. Jag skulle blogga om att ha många bollar i luften utan att bli utbränd. Jag skulle blogga om alla saker jag har att göra och om ångesten om att allt går för snabbt.

Men det blir inget sånt. Jag är ledsen,  djupt i hjärtat. Det ser så mörkt ut för mitt lag nu.

Det får inte vara sant.

Det finns ett band jag tycker om. Ett litet band, från Vallentuna. Dom heter Skitarsle. Detta band, består av sex fina människor: Gutta, Herman, Tomas, Asp, Vickan och Emil.
Deras musik är hård, deras låtar är korta. Det är ösigt, så att säga.

Jag trodde att de i min frånvaro från Vallentunas musikscen lagt av. Men nu ska de spela i Södertälje den 22:a Augusti. Det får inte vara sant. Just den 22:a. Varför måste allt hända den 22:a?

Det var nära!

Under en liten kort stund idag fick jag tillbaks den gamla söndagseffektiviteten jag förr hade och plockade undan lite efter mig. Men det gick över och här sitter jag. Kanske hittar jag den sen igen.

Att hoppa över en taggtråd.

Stängsel. Anders från Rånäs och gubbarna kröp under. Men nej. Inte jag. Jag är ju så duktig på häcklöpning. Och den där stenen bredvid staketet, jag kan ju ta ett språng från den.
Duns.
- Fan då!
Nähäpp. Det kunde jag visst inte. Foten fastnade på taggtråden och jag landade på sidan på marken.

En topp fem!

John Fogerty och Creedence Clearwater Revival är lika med bil-illamående och en äcklig smak i munnen av dåligt godis.
Men det finns annan musik från min barndom som inte förknippas med att må sisådär.
Perssons Pack till exempel. Jag väljer att härma en god, god vän och göra en topp 5 med måste-låtar.

1. Vi går ut
2. Tusen dagar härifrån
3. Johnny du är rå
4. Mördar-Anders
5. Stenad i Stockholm (med Annika Norlin)

Femman mest för att hon är med. Och nej, denna lista är inte alltför genomtänkt.

Men nu måste jag gå för Ellinorfo säger att Austin är tillbaks i Våra Bästa År :D

Okej, ja, det är lite töntigt. Med Våra bästa... :P

Bara på vägen

Här sitter jag efter att ha läst lite (det vore väl elakt att kalla dom för dåliga) bloggar och känner hur jag influeras. Kan inte vara lätt att alltid vara så ytlig och uppe i varv :)

Men på riktigt nu då. Jag är hemma hos Norfen. I helgen flyttar hon till Halmstad i ett år. Hon är just nu nere och käkar. Sen ska vi kolla på film, Elizabeth the golden age, och äta smågodis tills vi spyr. Det går inte att småäta godis. Ska det vara ska det vara på riktigt. Faktiskt.

Och en mindre bra sak. Det var pinsamt. Inte lika pinsamt som på sprintcupen i tisdags, men nästan. Jag var på ICA. Tyckte jag kunde vara tidseffektiv och köpa mer än bara godiset till kvällen. Men nej. Medges ej stod det. Så det är väl tur att jag målade klart idag och snart får min gåva från morfar.

Min önskelista för födelsedagen.

Okej, här kommer den. Utan inbördesordning.

- Pulsklocka med GPS och möjligheter till att ställa in intervalltider, typ att den piper först efter tre minuter, sen en, sen två. och om det inte blir någon sådan så vill jag ha en klocka man kan ta tid med iaf.

- Löparskor (alltså bidrag till)

- Desperate Housewives säs4.

- Cykelkorg

- Lakan för 120säng

- Fina saker, typ halsband, armband, örhängen (örhängen måste vara silver/guld/kirurigiskt stål..)

- Pengar och presentkort. Man är ju student.

- Gå på fotboll

Har man egen fantasi så kan det säkert bli bra också. Men observera att snygga saker som man inte använder undanbedjes... ;)

Det blir snart regn, sa Morfar. Och det blev det.

- Jag kommer inte ihåg hur mycket vi sa att du skulle ha betalt. Gör du?
- Fem.
- Aha. Blir du ledsen om du får tusen till?
- Nej...

Det är svårt för en fattig student, som måste spara ihop 40 000, att säga nej till pengar.

Förevigt.

Det gör ont, i hjärtat. Svider och jag känner mig sviken. Många skulle säkert lämna allt om de var i samma sits. Men jag kan inte. Det går inte. Jag vill inte. För det är ändå kärlek, och det är en djup sådan. Och kanske går det att glömma. Kanske går det att gå vidare. Kanske kommer det vara fortsatt tungt framöver. Man vet inte. Men jag får förlita mig på att även om det ibland är jobbigt att älska så är det ändå en fin kärlek som inte dör.

Kräftor är äckligt.

I våras vann jag ett presentkort på kräftfiske i Erken utanför Norrtälje. Eftersom jag inte gillar kräftor, Erken, att vara ute mitt i natten med mygg, inte visste hur jag levde i augusti osv, gav jag bort det till mamma och pappa.

Idag kom de hem efter sitt fiskande. En hink fylld med illaluktande, levande kräftor. Och tanken på att de skulle kokas levande gör mig illamående. En vacker dag, när jag lärt mig laga mat och äta grönsaker ska jag bli vegetarian. 

Först trodde jag att det verkligen var storebror på msn

Camilla sa:

Vaken?

Jonas säger:

som fän

Camilla säger:

nice

jag funderade på att våldgästa er kräftskiva när jag kom till väsby

Jonas säger:

meh

Camilla säger:

men sen så orkade jag inte för jag kände mig dagen-efterig och så

Jonas säger:

varför blejza du inte hit?

Camilla säger:

blejza?

Jonas säger:

men vi är oxå efteriga

men stämningen är på topp!!

Camilla säger:

Jag äter inte kräftor Kolla min visningsbild, visst är den fiiin

vad är blejza??

Jonas säger:

men nu snackar vi inte om kräftor (läs: Repmånad)

plus bilden är najs

Camilla säger:

Jag är inte i tillstånd att fatta. Men jag äter glass.

Jonas säger:

blejza är att åka en skön privat bil hit och hälsa på¨för att inmundiga dryck samt vattenpipe stoff..

Camilla säger:

usch pipa

Jonas säger:

vilken glass?!??!?!?!?!?!

ben and jerrys?!?!?

Camilla säger:

hahaha nää gb gräddglass vanilj. med chokladsås

Jonas säger:

vi är inte heller i tillstånd , passar sjukt bra att komma hit

sjukt bra

ta med och kom hit

Camilla säger:

volvon är kvar hemma men den låter skumt för den är trasig. och jag tänker nog sova istället

Jonas säger:

nej nej du bor jju inte ens långt bort! du kan sova här eller hos nån trevlig gästr

Camilla säger:

öhhh

va?

Jonas säger:

ganska nära är det ju

Camilla säger:

30min med bil är inte nära heller..

Jonas säger:

det är det värt iaf, klockan är ju bara barnet, festen fortsätter mycket längre än så

Camilla säger:

men bilen är ju paj
Jonas säger:

kom igen nu, du kommer bara ångra dig imorn

Camilla säger:

storebror, det är lugnt

Jonas säger:

det blir skitbra kom hit nu

 funkar inte bilen finns alltid taxi, det blir en fest att minnas !!

Camilla säger:

Taxi är dyrt

Jonas säger:

jo absolut men för århundradets fest är det värt det "
Camilla säger:

Hahaha får man säga så om sitt eget party?

Jonas säger:

ja lätt

det är sjukt bra, alla e fulla o glada

vi saknar bara dig !

minst tjugo pers här

Camilla säger:

Haha. Trångt!

Jonas säger:

nej vi e både ute och inne, och om det blir trångt så blir det bara mysigt

Camilla säger:

Hehe.

Jonas säger:

sluta bråka nu!

kom hit bara

Camilla säger:

Men jag har inte råd med taxi och jag är trött juhu

Jonas säger:

men ta bilen och ställ den här, du kan sova på soffan

eller med nån av hunkarna här

Camilla säger:

usch hooka inte upp mig med nån hellör. och bilen är paj!!

Jonas säger:

ingen bil och ingen taxi alltså :/ låter himla trist faktiskt

klart du vill bli upphookad med nån skön snubbe eller e du tillsammans med nån hunk för stunden ?


Jag kände inte igen stilen riktigt så jag tänkte att han var full bara. Eller att han inte insåg att det var lillasyster han pratade med. Så jag testade honom, med att skriva ut storebror. Men det var först på sista meningen som jag blev helt säker :P

På tok för lite tid.

Nästa helg startar Premier League, säsong 09/10. Som vanligt i mitt liv prioriterar jag fotbollen lite för mycket. Jag vill vara här, hos mamma och pappa, så jag åtminstone kan se Uniteds match på söndagen. Det bästa vore ju att få någon vecka i Uppsala innan allt börjar den 24:e.

Men jag kanske måste tänka om. Jag måste måla staketet klart, jag måste träffa vänner som ska flytta, jag måste hjälpa till med pappas bautakalas... Och sen skulle jag ju plugga matte och fysik inför terminstarten. Fail på den.

Lambada-the forbidden dance (med reservation för stavning)

Min allra första mobil-räkning kom igår, och den talar sitt tydliga språk: jag borde inte blogga via mobilen. För av de 230 kr som fakturan låg på, var 144 kr för surf. Illa. Men, vad gör jag nu då? Jo, sitter på upptåget, skriver detta inlägg och dör lite. 524an i nästan en timme var inte frid och fröjd. Svettigt. Tur att jag inte har festkläderna på mig. Och tur att väskan jag ska lämna i min lägenhet innehåller handdukar. Dusch, ja tack! Tydligen har inte norrut samma brännheta sol. För i knivsta-regn!

Idag är ingen vanlig dag

För idag är det Jennys födelsedag, hurra hurra hurra!



Hur firar man det? Man drar till Uppsala, och sedan kalaset i Björklinge.
Och på vägen fixar man en present.

Utan mina listor är jag ingenting

Present till Jenny, packa en övernattningsväska, packa en väska att dumpa på Flogstavägen, läsa igenom FYRTIO JÄKLA SIDOR DOKUMENTATION från U10mila... Detta och säkert mer därtill måste kirras innan klockan 20.00 imorgon. Vad gör jag åt det? Inte mycket. Sitter här och gör - ingenting. Sen ska jag klä mig fin men inte överfin utan bara tillräckligt så att Matilda och Gustav inte ska behöva skämmas över mig. Och när jag klätt mig fin ska jag hem till Matilda med Gustav och inte dricka öl men något alkoholfritt. Bara så alla vet.


Okej då jag överdriver. Det är bara 14 sidor.

Jag har den rätta viljan, men kanske inte förmågan

Jag vill skriva något bra. Något som är intressant, uppseendeväckande och roligt. Men jag har inget sånt att bjuda på idag.

Men jag kan berätta att jag skaffar mig massor av god karma. Första skolveckan ska jag ha en tjej boende i mitt rum i Flogsta låghus. Mitt lilla 3.5x3m rum. Min roomie samlar också karma eftersom hon sa ja till min förfrågan om denna tjej som ska bo med mig i mitt rum.


Förresten lagade jag mat hos mor och far i söndags. Notera att det inte på långa vägar är snabbmakaroner och falukorv.

Här jobbar jag.

Han heter Joakim

Eftersom han inte läser min blogg, eller andras, kan jag skriva om honom här. (Annars håller jag mest för folks öron vid komplimanger av olika slag). Jag gillar min Jocke-vän, massor. Det är en fin kille och han har förgylllt med liv i snart 5 år.

Kvällen blev middag och Allsång och en movie. The Ten hetter filmen, svårt att beskriva men ja, jag rekommenderar er att se den om det finns lite mer än 1h15 över. Middagen var fläskpannkaka, med bacon i alltså. Bacon. Det är andra dagen i rad jag äter det. Vad upp liksom? Jag äter inte bacon. Snart käkar jag väl bostongurka och kryddost med.

Men åter till Jocke. Förutom alla hans själsligt fantastiska sidor och hans mindre bra egenskaper (som gör honom till just honom och alltså är bra de med) så är han en sån generös en, även rent pengamässigt. Svårt att utveckla.


Jag bara slängde upp första bilden jag hittade på honom, f.y.i.

Appropå Stockholmsveckan, Gotland, som P3 snackar om i detta nu...

Från och med nu tänker jag svara "Uppland" på frågan "Varifrån är du?". Skämmiga människor, med samma uttal på vin som jag, visst. Men var inte så stereotypa, det är ju pinsamt.

Pass på: ett tamt inlägg

Jobbat och tränat gånger två och plockat undan efter mig. Så himla duktig tjej.

Av sportsliga och ekonomiska skäl - stöd DIF i derbyt!

Sanning eller..?

Ens handlande får konsekvenser. Tro inte att saker du gjorde för flera år sedan inte kan komma tillbaks och bita dig i nacken nu. Att du håller ryggen fri numera spelar ingen roll. För allt kommer ikapp, till slut.

Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Men nu fattas bara att det jag gjorde för två år sedan ska ta en tugga av min bakskalle. Och det är ju bara löjligt.

Ska jag säga förlåt? Okej. Förlåt. Jag var ung, jag var dum, och jag visste definitivt inte bättre. Det var spännande, och jag gjorde ju inget. Men visst, förlåt.

Tran-emo

1. Tänk att jag stod i matkö under hela idol-Robins spelning och missade den. Jag känner mig sååå ledsen - eller? 2. Jag sitter på samma buss Klara men inte bloggar du nu. Mer sover. 3. Att åka med Rånäs-bussen hem är antingen bra jäkla slant- och tidsparande för mig. Eller helt tvärtom. Slipper sitta på tc i 3-4 timmar och göra ingenting, men missar tåg och kommer fram senare (?) och betalar själv för det (?). 4. Jag fungerar bättre socialt med sömnbrist

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0