Bäst idag

Sandra sköt med luftgeväret, Astrid hoppade till. "aj!" skojade labhandledaren. En stunds ingenting. "Kliv av min fot" sa handledaren. Han hade visst inte skojat.

PH

Snart är det inte längre Lena Phililpsson, eller min gamla fotbollskamrat Sophie, som jag tänker på när jag hör/ser PH. Nope, det är Physics Handbook som gäller...

TACK!

Efter kanske två månaders konstant undran har jag nu fått svar. Låten jag inte kunnat placera, som nästintill ständigt funnits i mitt huvud är...


...Name the Pet med Falling!

Jag tycker om Ankan

Det här är Annika. Vi har varit vänner i sex år, skulle jag tro. (En detalj som ganska ofta diskuteras. Svårt det där.) Mitt "första minne" av Annika var när jag satt i omklädningsrummet under min orienteringsklubbs inneträning (som jag inte var med på eftersom jag först hade tennis och sedan en timme senare hade fotboll) och tog på mig benskydden. Annika kom ut dit och, precis som hon gjorde med ALLA ANDRA, började hon prata med mig. (En liten tjej på ungefär nio år, ingen som helst blyghet i kroppen).

Mitt andra stora minne, som nog är vad Annika minns mest, var när jag skulle gå till fritidsgården och hänga medan jag väntade på min buss. Jag hittade henne ensam i en sandlåda. Jag sa väl hej och satte mig där med henne. Hon sa att hennes kompis var inne på toa, eller nåt sånt. Annika grävde ned mina fötter och jag var väl där en kvart eller nåt. Sen kom faktiskt den där kompisen när jag skulle gå till min buss.

Annika är sex år yngre än mig, men på nåt sätt har det aldrig spelat någon roll. Jag är inte säker på varför. Men det är kanske något speciellt med vår vänskap, jag menar, när jag var van att gå upp vid 10 om dagarna gick jag upp före 7 och var hemma hos henne en morgon innan hon skulle till skolan, kanske bara två timmar.

Det finns mycket att säga om Annika, men jag tror inte att orden kan göra allt det fantastiska rättvisa.


Söndag

Jag är död. Helt slut.
Tävlingarna och utgång/konserten och tvätten och städningen...
Men än är inte dagen slut, åh nej. Det måste pluggas till dugga!

I ♥ ◪

Idag sprang jag min första orienteringstväling för säsongen. Det var medeldistans, och jag hade bara 3.5km, men de klämde in 14 kontroller. Huga. Det började alldeles för bra. Eller. Det började inte så himla bra. Jag kom till startplatsen en enda minut innan det var min tur att gå in i fållan, och jag ramlade i leran på väg till startpunkten. Men sen så. Herregud. Jag S P I K A D E den första kontrollen, och den andra. Vid den tredje, som även den togs mycket bra, stannade jag och tog av mig superunderställströjan. Sen sprang jag vidare. Lugn, bommarna kom!

Ett tag var jag faktiskt HELT lost. Ingen blekaste om var jag var. Irrade runt, försökte läsa in mig... den kontrollen bommades med säkert 9 minuter. Inte bra. Allt som allt tog det en timme och fem minuter, dagens lopp. Okej med sjukdom i kroppen, tycker jag.

Och i bilen hem, då kom endorfinerna. Och orienteringsglädjen. Jag kände den så starkt. Det är det här jag brinner för, det är det här jag älskar.

Tröttis grinis

Det är ishockeyfinaler och de tar lång tid - massor av förlängingar. SÖMN I BEG!

Jag tror jag ska göra ett semi-politiskt inlägg!

Jag tycker om Lars Ohly. Han själv är emot friskolor, men är ingen översittare som tvingar sina barn att gå i kommunal skola.

Och, han hejar på DIF och har en behaglig röst.


Jag orkar inte gå all in. Det är som sagt så att:

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

Tack elektromagnetismen!

Vi är inne på kurs 9, 10 och 11 på min utbildning (Teknisk Fysik). Och min klass har idag för första gången i ett tekniskt ämne haft en lärare som är... Kvinna!

Det var på lab, hon var en assistent.

Bättre sent än aldrig, men tidigare hade ju definitivt inte gjort något.

Loppisfynd



En Lotta-bok hos Myrorna (som jag har letat!), en förvaringsburk och en mortel från Sirius Loppmarknad. Tänkte ge bort burken men jag har ångrat mig, jag tycker för mycket om den. Kostnad för allt 80kr, varav 60kr för morteln. Men den är av marmor så det är säkert asbra.

Ur boken "Hjärtdjur" av Herta Müller

Min mor säger: När du inte står ut med livet, städa i garderoben. Då försvinner sorgerna genom dina händer, och huvudet gör sig fritt.

Jag har blivit klok!

Jag börjar få klarhet. Dålig sömn -> dåliga matvanor -> dåligt liv...

Besvikelse.

Jag erkänner. Hela jag har varit i uppror över den här helgen, över Anders stora fest. Över att killarna ska dit, och att de inte pratar med mig. Upprörd, ledsen, arg, besviken... Allt. Sen när jag tog upp det med Anders igår så blev det klart att jag missuppfattat allt. Jag var visst bjuden. Muntligen.

Men. Jag trodde att jag inte var det för att jag inte fick inbjudan-kortet och Anders trodde jag inte ville komma eftersom jag inte sa något. Han och Jos försökte ordna med cateringen, men det gick inte.

Så nu ska jag inte till Hudiksvall. Återigen besviken. Men guld-Anton som sa att han inte skulle lyssna när jag sa att jag ville prata med honom sa alla saker så rätt sen så jag är inte ledsen mer. Och sedan pratade jag med Anders och blev ännu mer o-ledsen. Så trots allt är det lugnt.

Mina pojkar kan vara lite svåra, om man med lite menar mycket. Dom är lite av en utmaning ibland. Men jag tycker så hemskt mycket om dom så jag jobbar vidare på det.

Luring, typ

Okej nu är det ändrat igen. Jag ska INTE iväg i helgen, till Hudiksvall, så vänner hemma i Uppsala, tar ni tillbaks mig?

Resa!

Jag ska till Hudiksvall hela helgen. Det blev bestämt som hastigast idag. För allt var bara ett missförstånd. Egentligen var jag bjuden hela tiden. När ska tjejer börja ta för sig är ledorden.

Det är jag och Dolly fast jag är nog lite värre :)

Jag har börjat leva ett 8-17-liv plus övertid, med träning 4-5 dagar i veckan och jag märker att en runda på datorn med alla mail och överföringar och uppdateringar inte görs på mindre än en timme. Men jag trivs med det. Hittills. Jag hade en snabb tanke på att tvätta och cykla förbi ICA men nu vet jag inte hur det blir med det.. Imorgon går jag ifrån 8-17-livet lite, börjar först 13 men har möte 12 och ska väl till skolan till 10 i alla fall. Så jag har ju inte press på sömn snart i alla fall.

Förresten vänner, picknick eller annat i helgen - JAG VILL!


Joeee.. Jag råkade orka slänga in en maskin och handla på ICA. Hur nu det gick till. Nu vill jag att tumlaren ska bli klar så man får sova.

Today is a good day sa Anna T och även jag.



Så här känner jag mig idag. Trots lite halvtaskig sömn klarade jag av denna 8-17 dag.
Jag har även tränat och lagat middag (eller kokat ris och micrat upp gryta), och nu ska jag nog äta mig en macka eller två. För ska man öka sin träningsmängd med typ 300 % så ska man äta mycket och sova mycket. Det vet ni väl?

Hej!

Jag vill meddela ett par saker. Träningen går hittills bra (på så vis att jag kört alla dagar jag ska ha kört), jag använder tiden väl (träffat mormorfar och lamm, lilla lammet slickade mig på fingret, varit på DIF-Lhc 2-1 sd wieee :D:D, träffat Norfen i Vallentuna, tittat på DIF-Lhc hemma...) och idag förvånade jag mig själv:

Jag gick upp före 7, fick skjuts av mamma till Annika, var med henne till 9 och sprang hem.

Jaja. Jag ville bara berätta att jag lever.

Morgonstund har guld i mund

Men jag lyckades sova bort den ändå. Klockan var ställd på 8:40 (tror jag) men det kändes som mitt i natten när jag vaknade så jag somnade om. Tur för mig att Janie gjorde samma sak på sitt håll. Vi ska träna idag, i Stadsskogen. I solen. Åker snart.

Ifrån planscher värda en förmögenhet

Åh! Perssons Pack's "Äkta Hjärtan" finns nu på Spotify! (Fanns ej sist jag kollade) Det är typ den bästa skivan. Låt ett faller nog er, mina vänner, i smaken.

Var det en maktgrej?

På planet ned till Gran Canaria satt Jenny bredvid en sån där hyfsat äldre man som hon anade var av typen pratig. Hon hade rätt. Men han bjöd oss på tuggummi inför landningen. Hans fru satt på andra sidan gången. När vi hämtat våra väskor och kom till transferbussen som skulle ta oss till hotellet var dom där. Dom skulle också bo på Don Carlos.

Jag tyckte att dom var trevliga och hade inte några problem med att vi råkade på dom hela tiden under resan. Men en sak tänkte jag på.

Det var på fredagen, fredag förmiddag. Jag och Jenny var på en liten promenad norrut, ditåt hade vi inte gått innan. Och vi såg dom, dom var också ute på morgonpromenad. Skillnaden var att dom gick inte bredvid varandra - hon gick alltid typ två meter bakom honom. Vad upp med det?

LÖP!

Jag ska ta mig tillbaka till det som alltid varit viktigt i mitt liv - träning. Träning träning träning. Jag är preliminärt i andralaget i 10mila och jag ska springa 7km. (I mammas lag - en ära! Vassa armbågar är bra att ha i stafett och vassare armbågar än min mammas får man leta efter. :) )
Så nu ska jag strax ut och springa. Hejsi.

Tankeställare

Mor och far har skaffat facebook - så jag funderar på om jag ska växa upp nu.

Suveränt god.

Håller semestertiden vid liv:

Las chicas no tienen ropa!

Ovanstående är ett citat från guiden på ö-turen på Gran Canaria där jag och Jenny spenderade en vecka. Hon sa det till busschaffisen Juan Carlos och trodde väl inte att vi kunde spanska. Nåja, vi frös inte uppe i bergen, som hon hade trott.



Hemma efter en veckas semester, alltså. Mycket sömn och lugn, knappt någon hissåkning alls fast vi bodde på våning tre (där våning noll var entréplan som låg en trappa upp) men tro inte att trapporna och kilometerspromenader på Las Canteras eller Mesa y Lopez eller Triana och nudlar till mat har gett oss vackra beach 2010-former. Nehedå, vi har mumsat ofantliga mängder chips och choklad (iaf jag på den senare) från Hiperdino så det är nog plus minus noll.



Färg har vi fått, lite lagomt. Hejsi!

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0