Små små steg

Igår bröt jag ihop av allting och låg i min säng och grät. Jenny sa många kloka saker i sina sms till mig, men jag kunde inte ta in det förrän idag. Mycket kommer faktiskt lösa sig. Jag ska inte ha panik. Men jag ska inte heller pressa mig själv att klara av allt på en gång. Det är okej om det går lite långsamt. Det är okej.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0