.

Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead

Ljudet av sms som inte kommer.

Men idag är det torsdag, och det är bara en fredag innan det är lördag. Och på lördag, kanske kanske kanske jag hinner träffa O.

Håll i hästarna!

Har dragit ned på paranoian, men är fortfarande lite knäpp.

Paranoia.

Jag sa att jag skulle "go with the flow", och se vad som hände. Inte tänka så mycket. Och bla bla bla.

Meeen, gissa vem som tänker nu?
Fan-tastiskt.

Slutsats: Man kan inte vara någon annan än sig själv hur länge som helst.

Jag ska prova en ny sak.

Om orientering

BLÖ!

Idag blev jag lite arg. Arg, stött och ledsen. Jag kände väl att jag fick skit för att jag gjorde mer än man måste på Posten. Av mina kollegor. Men jag fattar inte, hur man kan vara likgiltig? Man vill väl göra sitt jobb, och göra det bra?

Jag brukar även få gliringar för att jag är glad när jag träffar kunder på rundan, att jag säger hej och småpratar med pensionärerna om de vill det.

Jaja. Ska väl sluta whinea nu.

Efter loppisen där jag fyndade tavlor och en liten kanna

Ibland kommer jag på att jag varit dålig på att träffa vänner, såna där vänner som man ju tycker så sjukt mycket om men träffar för sällan.

Idag träffade jag två av dom.

Först Gustav, som mest hänger i Västerås annars men hänger ute i en annan del av skogen i Vallentuna. Jag släpade med honom i Täby C, för att låta honom, citat, "bedömma hur min sladdriga rumpa ser ut i olika shorts". Stackarn. Blev lite mer än bara jeansshorts, kan jag meddela. Men han fick ju skjuts hem sen :)

Sen vidare till Täby kyrkby, och Ellinor. Alltså inte min svägerska eller kusin, utan vän. Vi skulle ta en promenad men landade i hennes soffa och gjorde det vi gör bäst: Pratade. Relationer, tankar, livet osv. Helt underbara tre timmar.

DIF-Mjällby 1-0

Det gick braaa! Djurgården vann :) och svenska ladiesarna vann också, fint det!

Snart har O vetat om att jag finns i fyra veckor, förresten. Ville bara säga det.

Fotboll!

Ikväll blir det match, ska in på DIF-Mjällby. Det är min andra match för i år, känns lite dåligt av mig men jag har inte hunnit mer. Eller hittat sällskap till fler.

Jag har gjort något hemskt.

En natt, inte alltför längesedan, gjorde jag något jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle kunna göra. Jag sov i AIK-sängkläder. Så fruktansvärt. Det värsta jag gjort, någonsin?!

En enbent mås


Imorgon är det onsdag!

Träningslust

När man beordrat sig själv en vilodag eller två, känner man av det där träningssuget!

Men det gör ju ganska ont i kroppen just nu, så vila är förmodligen bra.

Tränings- och tävlingshelg i Eskilstuna

Fredageftermiddag for vi, fyra tappra orienterare från VÖOL, iväg till Eskilstuna på träningsläger. Tre orienteringstävlingar och en träning hann vi med.

Tävling 1 var redan på fredagkväll. Medeldistans. Eftersom det bara skulle ses som träning, var jag nervös innan hur jag skulle lyckas med det. Men jag kunde! Jag sprang låååångsamt men rätt, jäkligt rätt, så det är jag nöjd med. Men att komma sist är inte så skoj..


Tävling 2, 8 km. Fett jobbigt. Stapplade fram men tappade huvudet ibland, inte så skoj. Sist igen.

Träning, 5 km. Långsamt tillsammans med Ankan. Hon skulle springa upp för slalombacken sen, sa hon, men jag sa att jag inte orkade med nåt sånt. Men när hon sprungit upp en gång och kommit ned, medan jag vilat lite, ångrade jag mig. Man mår ju lite bättre i själen om man springer upp än om man inte gör det. Så jag gjorde det. Fy fan vad jobbigt. Och härligt. Skrek ut smärta på toppen.

Tävling 3, 8 km. Jobbigt igen, men jag köttade på. Kom nog sist igen, men vafan. Jag var ju på träningsläger... ;)



Posten!

En av alla de saker jag gillar med att jobba som brevis på Posten, är att man är klar när man går hem. Att man lever i nuet med varje dag. I varje stund. Med allt rattande och backande och delande.

Öppen motion 7

15:56 frågade Ankan mig om jag ville springa en orienteringstävling samma kväll.
En timme senare var jag på väg. Trots att jag i förra veckan sa till min orienterarkollega på Posten att jag inte skulle, och idag sa samma sak till min orienterargifta kollega.

Men det var kul, det gick inte så bra för jag tappade bort målsättningen och jag var mer än lovligt vimsig.

Orienterarelit

Plötsligt har min klubb ekonomiskt stöd till elitlöpare, och en sån räknas jag som. Men, som det är just nu hamnar jag i "lägsta" kategorin, och får allt arbeta mig uppåt om det ska rulla in mer kosing ;)

Då måste jag förbättra mig helt ofantligt mycket, min poäng nu ligger på 49,72 och för avancemang krävs en poäng som är lägre än 24...

Tur att jag ska på tränings- och tävlingsläger i helgen då!

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0