Var spontan - kom tvåa

När Camilla, tjejen som har svårt att göra något utan att skriva in det i kalendern först, gör något spontant leder det till att hon kommer tvåa på en sprinttävling.

Jag visste att jag skulle åka hem till Brottby på måndagen. Jag trodde att även mina föräldrar visste det. Icke. Av en slump råkade jag se att de skulle tävla i Knutby på kvällen. Ops. Ringer pappa och kommer överrens om att jag ska åka till Knutby istället för Vallentuna. Deal.

Men jag då, hinner jag tävla? Nää. Bussen är framme 18.50, så då blir det ju för tight. Eftersom starten är klar till kvart över, typ.

Så jag åker en hemsk bussfärd, med tjutande högtalare, obekvämt och löst säte, och mår illa. Kommer fram kanske fem i sju. Möter Pelle och Anki, som vet att jag inte ska springa. Kommer till stället där alla sitter.

Och lättövertalad är jag. Orienteringsgrejerna är ju i väskan, eftersom det är tävlingsresa på gång. Så snabbt ombyte, personlig genomgång av Roine och iväg till starten. Kommer fram. Mia undrar vilken tid jag fått. 19.10 säger jag. "Ja men då ska du redan vara inne" säger Mia. Ops igen.

Iväg. Speedar på allt vad jag kan. Men vänta nu, var det inte jag som skulle ta det lugnt?

11 kontroller senare, en fluga i halsen och efter att ha sprungit in i ett träd är jag i mål, och jag kom delad tvåa!

Kompis!

Söndag

Internet hemma i Kantorn la av igår kring lunch. Men nu sitter jag på Ångström och tentapluggar, så då kan man ju dra en surf!

Idag är det mors dag. Grattis Marre aka MAMMA!!

Hemligt uppdrag till herrarnas omklädningsrum

Nobbade erbjudande om filmtittning, skulle ju lägga mig tidigt osv. Men så läste jag mailen. Och jag for iväg kl 22 till Karin, och tillsammans åkte vi ut till Norby, tog oss in i Linnés klubbstuga och hämtade påsen med mitt namn på.

Nymålat snart

På fredag ska köket få en vit färg istället för den grönturkosa. Tur att det inte är på fredag som jag har tenta och skulle sova till ca 11 för att slippa göra saker före den! :(

Meeen man ska vara positiv. Jag får ett fint kök!

Spännande saker idag

Inledde morgonen med att skölja jeansen och linnet som legat i tvättvatten i badkaret under natten efter gårdagens ANDRA vinolycka. (Den första handlade om krossad flaska mot marken, nämns nedan...)

Pluggade med Karin, FMM (Fysikens Matematiska Metoder) är inte så svårt som man kan tro och jag har fått hopp.

Aleks kastade en chokladbit till mig som jag fångade assnyggt med vänster hand. Sen tappade jag den på golvet, men eftersom godhetsindex på choklad är så högt och att jag ju med mariginal klarade tre sekundersregeln, var det chill.

Kassörskan på Shell hade sin sämsta dag nånsin, tror jag. Hon tyckte varken om oss eller de andra kunderna. Lite trist.

Hängde på Ångan/Pollax från.. 10 kanske? Till 24. Oh yes.

.

När man är inne i dåligt flyt, tar man inte lika hårt på saker.

Jag skrev en tenta, en dålig sådan, och vet att jag lika gärna kan få underkänt som 4a.

Jag var genomtänkt och köpte vin och öl för att ha stående hemma. Väskan i vilken påsen med vinerna låg ramlade ner i marken. Kras. Vita vinet försvann sipprande ut genom påsens skarvar, ut i min väska. Men det berörde mig inte. För när det går dåligt, är varje lilla extraskjuts nedåt obetydlig. I det stora hela. Betyder det ingenting.

Kloka ord 2

När det mesta går dåligt, får man leva ännu mer i nuet. Och vara glad för det lilla. Som att jag hittade den saknade gummipluppen till undersidan av datorn (den satt fastklistrad på ett kvitto. Var borta sen iaf januari). Och för det stora. Som att jag har någonstans att bo och har mat i mitt klyskåp.

Bungee jump

Jag står på kanten av berget. Jag tittar ned. Det är läskigt. Den lilla höjdskräcken gör sig påmind. Jag backar, men mina vänner trycker på mig. Du vågar Camilla!

Jag blundar, tar ett djupt andetag. Jag vet inte ännu om jag har en lina eller inte omkring mig. Men jag hoppar.

Det pirrar i magen, tiden står stilla. Jag vet att jag kommer närmre och närmre marken. Det där kritiska ögonblicket, precis innan man rycks tillbaks upp igen. Om man har en sele. Har man den inte, faller man platt till marken.

Kommer jag falla platt till marken?
Eller kommer jag uppleva pirret, glädjen och lättnaden av att gummibandet får mig upp i luften igen? Och få adrenalinkicken?

Ingen koll

Det är lite som att allting händer runtomkring mig men jag missar det som inte har direkt inverkan på mig. Det känns inte helt bra.

Typ som Gevalia-besök

Två av dom bästa tjejerna som finns var här ikväll och var så där underbara som bara de kan vara. Vi åt äppelkaka och pratade om livet, som det heter. Det finns större saker i livet än tentor. Faktiskt.

Och slutligen vill jag säga. Michelangelo. Michelangelo Michelangelo Michelangelo Michelangelo!

Turkos gav mig mardrömmar

Från och med idag tycker jag inte om turkos. Drömde att en strumpa eller två hade färgat av sig på vita strumpor, teknisk fysiktröjan och min propplärartröja. (Propplärare? Jag? Tokigt...). MORR

Om man är för cool för att göra bort sig själv, får man låta någon annan göra bort en.

Min klassis Anden och jag träffade båda trevliga människor i fredags på gasquen, så det har vi fokuserat på denna vecka. Jag och Jakob har lärt honom alla sidor som man ska titta på när man är intresserad av någon (facebook kunde han själv redan, till viss del, men i övrigt är birthday.se den mest nämnvärda).

Idag skulle han hjälpa mig. Så han frågade sina gamla klassisar om de inte visste någon orienterare i X2:an, men nej,  det gjorde de inte. Men herr X2:a själv dök upp som gubben ur lådan och hörde vad Anden sa och han visste ju om sig själv.

Tur att jag är stiligt rödbrun-solbränd i ansiktet så det inte syntes att jag rodnade sönder när Anden försökte rädda situationen. Rädda sig själv alltså, mig sålde han ut totalt.

Inte en solskensstråle!

I lördags sprang jag med sällskap. Händer ganska sällan. Tempot var högt och rundan lång. Så jag skaffade mig halsont. Superskoj.

Annars så är det tentaplugg som gäller, men sjukdomen gör mig orkeslös.

Gasquen GASQUEN

Det börjar bli en tradition att jag på förhand vet vem jag ska sitta på på GASQUEN. För nu är det ju andra året på raken. I år skvallrade Spex-Jossan om vem jag skulle sitta med, och i och med att jag visste att det var en orienterarpojke så var jag nog lite trevligare än man är van vid. Fast jag är leeeeeess på Sambaorkestern. Dom är alltid som avslutning på sittningarna. Blöö.

För övrigt tog jag till mig mycket i SOFT:s undersökning om allmänhetens syn på orientering. Jag tar varje tillfälle i akt att promota motions-o och övrig orientering. Jag tänker klappa mig lite på axeln. Klapp klapp.

Mästerkocken

Häller potatisvatten på golvet och mig själv. Och misstänker att kyckling stekt i ugn inte blir klar om man har lampan på som värmekälla...

OL

Orientering. Det känns helt makalöst skönt att äntligen ha kommit tillbaka till att prioritera det. Jag älskar det. Tävlat mer hittills i år än jag gjorde hela förra året. Typ.

Jag tycker alla borde prova det! Just nu finns det orientering för 25 spänn (studenter, 50 för icke-studenter), varenda onsdag. Kolla!

Sen att det gått så K A S S T för mig på senaste att jag skaffade mig tävlingsförbud, är en annan femma.


svettig tjej!!

Det gick...

...bra! Tror till och med att det var ett riktigt bra beslut, för ögonen har runnit lite idag, tror fasiken att jag är allergisk mot våren.. :/

Dört-dööörn!

Idag ska jag gå osminkad till skolan!

Närmaste mobiluppdatering jag kommer numera

Sitter på en parkbänk utanför Jockes hus, han är kvar på jobbet. Någon hade oskyddat nätverk så jag nallar lite...

Void

Jag är trött. Och har väl inte mycket att säga.

10mila

Jag skippade Valborg i Uppsala för orientering i Tullinge. Och det var värt det.

Jag kände glädjen när jag sprang min bana, benen var inte tunga som de brukar och jag blev inte trött som jag alltid blir annars. Orienteringen stämde bättre än den brukar. Sen så gjorde jag så klart några halvtaskiga snedsteg och dåliga vägval, men, äsch!

När jag var klar med mitt, och Valborgskvällen blivit mer åt natthållet, bänkade jag mig i alla kläder jag hade och en sovsäck på träläktaren framför storbildsskärmen tillsammans med de unga människorna för att följa herrstafetten. Någon halvtimme halvsov jag där, alldeles krokig, i den nära nollgradiga natten.

Från halv tre till fem-sextiden sov jag i lyxtältet, med speakerljudet som drömstyrare. Halv sju fortsatte jag bevaka i vaket tillstånd. Vid 11 var vårt herrlag i mål och det var dags att lämna årets 10mila.


Pias bild. Annika saknas, annars hela förstalaget i omvänd ordning.
Rebecca, jag, Pelan, Maria. Nej, vi försöker inte vara häftiga och inte titta i kameran. *host host Camilla 2006 host host*. Vi tittade in i den andra personens kamera :)

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0