Upp och ned

Ikväll var det jag som fick skjutsa hem mamma.

Och hemma i Brottby var det jag som lagade middag. Jag som trodde jag skulle få komma hem till dukat bord.

I alla fall. Paus i Uppsala och allt med Valborg, för att jobba på Silva League, orienteringens elitserie, min klubb arrangerar. Jag jobbar i VIP:en. Oh yesh.

Men först. Jäklar vad jag ska sova. Här i veckan stod klockan på 05.15 för att jag skulle komma ut på rehablöpning 06:00. Det är ju bara galet. Men det hände. Jag har varit duktig på rehab:andet. Ledde till - halsont. Eller ja. Sömnbrist och stress hjälper ju till det med.

Ryska gummor som sjunger är söta



Det är ca en månad kvar till Eurovision Song Contest.

Hemma från Bjurfors.

Hemma!

Råkade dock sätta mig i soffan. Tröttheten hittade mig. Igår hann vi knappt mer än att komma fram till Bjurfors utanför Avesta innan vi var ute i skogen och satte ut kontroller.

Jag lyckades med något katastrofalt - tappade bort en enhet. (Sån man stämplar i med sin si-pinne, orienteringen sysslar inte med stiftklämmor längre. Inte för att nån av er trodde det va?)

Nåväl. Snön började falla och de andra letade efter min enhet. Ingen lycka. Det är ganska dyra grejer det där.

Middag, andra dagen i rad det blev lyxigt (tackmiddag på Stocken i torsdags), men denna gång endast en cider...
Kvällshäng=jobb med de andra tre (som är så underbara. Sara, Pontus och Anita. Kärlek). Och en buffé med chokladdoppade druvor och jordgubbar, chips och mängder av godis.

I säng efter 12, jag och Sara gjorde enkelsängarna till en dubbelsäng (hur skulle det annars gå? Vi sover ju alltid tillsammans på sånt här). Och tjattrade lite för länge.

Lördag, dagen D. Upp kvart över sju, frukostbuffé kvart i åtta. Sen blev det jobb på riktigt.

Underbar dag med mycket skog och blöta fötter, glada kursdeltagare och den där tidsbristen som alltid dyker upp.

Nu ska jag orka mig iväg till Ylva på andra sidan stan. Oj oj.

På F:s 50årsjubileum såg jag ut ungefär...

... såhär!

En fråga.

Om man gör kandidatjobb på en avdelning som delar korridor en annan avdelning där det finns en kille som ser trevlig ut, är det bara att börja säga hej till honom då?

När stressen rinner rakt av

Jag älskar när folk gör vad de ska eller borde. Älskar. För den stressen som uppstod igår när jag inser att denna vecka, liksom i och för sig de flesta andra veckor, skulle bli madness, den är bortblåst nu.

För att folk gör det dom ska. Älskar. (Är det inte fel att jag känner så där? Att jag är van vid att folk inte gör vad de ska...)

Nå väl. Emelie la upp en bild på mig från Åre häromdagen:



Det syns liksom inte att jag åkt buss en hel natt och sovit bara några timmar? Och jag älskar mjukost.
För övrigt. Jag tycker om att se bilder och inse att när den bilden togs hade man ingen aning om vad som komma skulle. Åre. Bitterljuvt.

Från herrmiddagen den 23e mars


Jag och Anna lindar bacon kring kycklingfiléerna.
Sexig dalahäst, jag, Amandra och Mattis provsmakar.

Jag provar vinet.

Och det var herrar där, så klart.

Hej vädergudarna.

Återigen snöstorm, återigen innan tävling. Ibland undrar man ju vad man håller på med. Mamma ringde, sa att hon bangar. Tydligen värre snöstorm hemma i Brottby.

Det var tokmysigt igår! Dom är helt underbara våra reccar. Gos. Plus, att de andra faddrarna, de från tvåan som jag inte kände då men känner bättre nu, de är också helgosiga. Massor med kärlek.

Lite så här såg jag ut:





Inte alls pinsamt att bh:n syns igenom när man använder blixt. Får hoppas att det inte syndes på festen.

En spontan dag

Trots allt som finns att göra och så mår jag väldigt bra just nu.

Idag var planen att åka upp till Ångström, träffa studievägledaren och prata min framtid, och sen åka ned på stan och handla. Men det var inte allt som hände.

Jag har själv formulerat min framtid som beräkningsingenjör med inriktning mot elkraft, men det är ju så fruktansvärt nischat och inte alls så där brett som vi tekniska fysiker vill ha det (det är en klassiker: välja nv för att det är brett, välja teknisk fysik för att det är brett... ).

Men när jag sa till stvl att jag mest gillat sannolikhet och statistik och stokastisk modellering som är i en ände och elkraftteknik som är i en annan ände, vad sa hon då?

Men du kan ju bli beräkningsingenjör med inriktning mot elkraft!

Så nu blir det så! Basen är beräkningstekniksinriktningen, men bland de valbara kurserna väljer jag mycket elkraftskurser. Win.

Sen hämtade jag ut en riktigt frän bok från biblioteket: Composite Materials Workshop. Som farit från Chalmers och hit, bara för min skull.

På lunchen gick jag på kursutvärderingsmöte i kursen sann/stat, med Björnis, som är en av de bästa lärare jag haft (i sann/stat och stok mod...), fick gratis lunch och diskuterade utbildning. Så värt.

När jag gick därifrån såg jag Jakob och Sandra och sprang efter dom, hjälpte till med att sätta upp affischer inför tv-spelkvällen med Klarna och till slut kom jag ner på stan. Köpte de roliga sakerna: strumpbyxor, rakblad, lim och mascara.

Nå väl. Nu är min internethalvtimme slut för idag. Nu ska det trixas och fixas inför kvällen. Jag ska på faddertackfest, tema abstrakt kaos. Jag ska vara big bang.

Tack för kaffet.

Det blev så att jag stannade i Brottby en extra natt för att titta på fotboll. Tacken - Manchester United torskade.

Ångestberoendet.

Jag har kommit på varför vi 80-talister mår så dåligt. Vi hamnade i skarven. Skarven mellan internet- och mobilfritt och dagens hetsiga stressliv när det kommer till sånt där teknologiskt.

Och nu borde jag ju utveckla det. Massor. Annars är det här ett onödigt inlägg.

Men det handlar om hur dåligt jag mår ibland. Dom där stunderna när jag har tusen saker att göra, men inte orkar, och borde gå och lägga mig, men sitter uppe till efter midnatt och gör ingenting.

Jag påstår inte att jag är ensam om det. Men jag visste inte att det fanns fler som led av exakt samma sak.

Snäll-Sara och jag pratade om den här ångesten i februari. Om ångestberoendet. Att vi beter oss som att vi faktiskt vill må dåligt.

Mattab och jag pratade om det igår. Och det konstiga är, att när jag pratar om det med mina bästaste vänner, efter det orkar jag.

Jag tycker om fotboll

Att vara hemma i Brottby brukar innebära att jag tittar på så mycket fotboll jag bara orkar. Det som är poopish är att jag ständigt missar Manchester Uniteds matcher (det lag i engelska Premier Leauge som jag hejar på, för den som inte visste).

Samma sak verkar hända ikväll, jag överväger att stanna till imorgonbitti för att i alla fall få se en match. Det som skulle kunna gjort valet lättare - om Gais-Djurgården gått på tv också. I Brottby är det dumt att streama, även på laglig väg, eftersom det är mobilt bredband som gäller. Vore ju tråkigt om föräldrarna blev utan internet resten av månaden...

Här är för övrigt mina bilder från matchen i söndags, som vanns trots spel med en man mindre i en timme. Skulle vilja säga att jag behöver en ny mobil...



Allt roligt händer alltid samtidigt

Är hos päronen och kan kolla på Premier League, Man Utd möter QPR - win!
Eller nehe det krockar med DIF-Sundsvall. Happ.

Plus att Sista april krockar med manchesterderbyt...

Min storebror är så himla söt

Jonas och Ellinor gav mig fotbollsmatch i julklapp och då fick jag detta "presentkort", som är helt magiskt. Nu blev det ju inte just Borås och premiärmatchen i och med att varken jag eller dom kunde då.


Det syns så tydligt vem som är vem där i bilen!

Det är ju inte sant

Jag har en ny kompis, eller rätt titel är kanske ytligt bekant snarare, som är min nya musiktipsare. Hans musiksmak är snarlik min egen, det är ett par låtar på den spotifylista jag prenumererar på som är dåliga, men de är få.

Nu på morgonen lyssnade jag för ovanlighetens skull på P3 morgonpasset (fan vad jag saknar Olle Garp) och en kille önskade Kalle Baah. Kalle Baah, som gjort några av mina och Cassis låtar från sommaren 2006. Och jag tänkte, kanske kan jag tipsa musiktipsaren om honom?


Från den tiden. På väg till Runan, för punkmusikkväll.

Kikar i listan. Nähäpp, där fanns ju Kalle Baah redan.

På tal om honom. Det finns ett band som låter i princip likadant som Deportees. Tänkte att jag skulle hitta det i musiktipsarens lista och skicka till Lovan. Går ju så där! Jag är besviken. Men jag är fortfarande 95 % att jag ska finna det.


HAHA!

När jag precis postat inlägget fann jag dom! Han sviker ju aldrig. Och han hejar på Djurgården. Just saying.

No more DH

Så.
Då var det slut på att vara sjuk, bakis eller slöa.

Varför? Jo, såg den sista skivan av Desperate Housewives ikväll. Japp. Säsong fyra. Slut.

Om nu någon därute känner för att unna mig lite sjukdoms/bakfylles/lathets-tid, klicka här och betala en sisådär 280 kr. Kan väl vara värt? Make me happy...

Ledigheten

Någon gång när jag var liten sa jag till mamma, när jag var hemma och sjuk, att:

Det är lite som att vara ledig!

Mamma sa att då kanske jag faktsiskt var frisk nog att vara i skolan...

Nu är jag nästan frisk, tycker jag, hostar och snorar som en tok men känner mig ganska kry.

Igår kom Jenny hit, jag bjöd på mitt paradnummer i vegetarisk tappning och Jenny bjussade på bärpaj. Det var gott och jag fick veta allt som hänt i det liv som borde vara mitt men som jag missar genom att aldrig vara med. Vi kikade på bilder från Gran Canaria när vi var där tillsammans, och saknade det.



Idag fikade jag med Lovisa, det var mysigt. Vi var på Linné och en liten unge hade inte samma energinivå som sin mor, det var lite störigt men lilla Elsa sa hejdå till oss när de skulle gå så då var hon ju snäll trots allt?
Sen gick vi lite på stan, vilket på nåt vis är rent självplågeri.



Nu ska jag fylla i hur jag sprang i helgen, innan det blir potatissallad och rostbiff - igen.


Det luktar fotboll

Med sorg i hjärtat över hur det blev med hockeyn är det nu bara att bita ihop. Fotbollsäsongen har redan börjat och på lördag är det dags.

Dif-Sundsvall på Stadion. Hittills över 9000 biljetter sålda. Solsken utlovat. Och fyra grader. Mums.

Så det är bara att bekämpa den rådande förkylningen så jag kan stå där på söndag och gorma för fulla lungor.

http://dif.solidtango.com/embed/2wjjkw6jy9?auto_play=true&seek=0



Sjukdag

Idag lät jag kroppen bestämma och stannade hemma. Jag börjar misstänka att jag faktiskt lider av något som gör att jag blir sjuk så lätt - järnbrist, ledsna halsmandlar, eller bara ett kasst immunförsvar?

Mormor ringde nyss, första människan jag pratade med idag (bortsett från ett litet hej och försök att köpa frimärken av kassören på Ica), det där med röst har jag ju inte särskilt mycket.

Men hellre röstlös idag än den 21:a april - då är det dags för nästa utbildning!

Ekvivalens

Inget ont som inte för nåt gott med sig: Ont => Gott.

Tyvärr gäller det omvända också.

Fick orientera => Ont i halsen.
Åt massa god chokladsmet => Mår illa.

Det sista kunde man kanske ha förstått skulle hända. Men vissa saker lär man sig aldrig!

Idag har jag kollat att deklarationen stämde och fyllt i ny bostadsbidragsansökan. Inblick i ekonomin är ju inte alltid så skoj. Studentliv...

Det finns tre sorters osanningar. Lögn, förbannad lögn och statistik

Om jag klickar i "bomfria tider" på winsplits så ger det mig tiden 39 min på 4.4 km OL. Och målet för säsongen är ju att ha 10min/km eller mindre mest hela tiden. Sååå fri tolkning:

Håller jag i huvudet lite är det fullt möjligt.


Ja, alltså, det var säsongspremiär i lördags! Enköping var platsen. Ont fick jag, bommade gjorde jag och njöt, fasiken vad jag gjorde det! Jag visste att jag ibland sprang snabbare än jag i nuform klarar av att orientera, men, jag kände mig som en ko på kosläpp!

Ville nästan göra kullerbyttor i kärren. GOS!

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0