Som man ligger får man bädda

Jag lär mig då och då att killar pratar mer än man tror. Eller. Mer än jag tror. Och kanske till och med mer än vad tjejer gör.

Men man kan se positivt på att saker man gjort kommer fram till ytan. Jag skäms ju inte över det, och då skäms ju inte han över det heller.

Nej, mindre snack mer verkstad. Idag blir det lunch med Sofia och kanske Karin, och Cheesy-party hos Astrid. Peace out.

Posten <3

Jag borde nästan lägga ned civilingenjörsutbildningen och bli brevbärare på riktigt. Så himla kul jobb.


Kommer ihåg namn på folk och kan pelarna som rinnande vatten. Sorterar. Håller på med kontorsmaterial (kuvert, mappar, klistermärken), böörnar runt i en fantastisk liten bil. XYL 281. Be ware.

Att jobba på Posten är liksom som att hålla på med en idrott där man har tävling varje dag, eller liksom, inte tävling men... Man liksom kommer dit, presterar, går hem och är så jäkla ledig. Det finns inget jobb att ta med sig hem. Nästa dag, samma sak igen, typ. Längtar efter fredagen, som är fri från gruppisar (reklam eller annat alla hushåll ska få). Men noes. Möter Ellos- och LaRedoute-katalogerna som ska ut. Det är idag, måndag eller tisdag som gäller. Tisdag går fetbort, då ska varenda jäkel i Å-berga ha två tidningar. Måndag går bort, då är det reklam.

Återstår ingen dag än fredag. Biter ihop. Får ont i ryggen redan innan buntarna och lådorna ska lastas in och ur.

Gör det man ska. Försöker le mot kunderna, man vill ju vara trevlig. Väjer för soptunnor. Springer in med bokpaket fast man inte ska söka kund så där mycket. Men vafan. Man vill ju inte ta med paketen tillbaka.

Jaja. Helg. Vila. På måndag ska det kickas ass igen.

Här kommer ett lass med skryt

Det var inte världens lättaste dag på jobbet idag. Och så var det ju ett blött väder (förlåt distrikt 35, 37, 38 som hade nåt att göra med mig idag, ifall breven var blöta).

Men.

Jag stod i sorteringen på morgonen, kammade sex pelare och var ändå sysslolös kl 9 medan jag väntade in andra leveransen av brev. Nästa vecka kommer inte den bilen, så då kanske man kan komm ut tidigare. Längtar.

I helgen blir det Uppsala. Träffa mig!

Lille samsung

Min kamera har hängt i länge. Fem år. Jag och mamma fick den av pappa inför resan till Madeira 2007. Men den äter batterier. Och det blev glapp i minneskortet. Lagade med tejp.

Men nu verkar det slut. Midsommar. Framme på ön där helgen skulle spenderas. Tar upp kameran, slinter med handen och tappar den i marken. Nu vill den inte mer.

Två finlandsbåtar senare.

I helgen var jag alltså till Finland, landet som känns som hemma. Årets Jukola och Venla gick typ i norra Helsingfors, Håkansböle. Båten dit bjöd på storbildsvisning av Sveriges ödesmatch, spännande grej men tråkigt resultat.

Eftersom vi åkte till Helsingfors och inte Åbo, blev det sovmorgon med frukost först kl 8 lokal tid, och inte typ kl 5 som det annars blir. Tillsammans med Kung Giding lämnades dans(s)korna och finskorna på terminalen, bussen tog oss ut till boendet på ett fält intill arenan i ett militärtält. Temperaturen var den högst jag känt på i år, lite ful linne/sporttopps-bränna införskaffades och mycket vila och vatten likaså.

Efter en köttsoppelunch vilade jag mer, tills det var dags för mig att vara beredd på växlingen. 7.2 km orientering. Inte så mycket att säga om, genomförde ett så jäkla helt okej lopp. Varken mer eller mindre.

Bastu med öl efter utomhusduschen, middag och följde sträcka 1 i herrarnas stafett. Sen slocknade jag i militärtältet och vaknade inte förrän kl 9. Då var eliten i mål sedan länge, och även våra herrar var snart i mål. I spöregn. SPÖREGN.

Så vi beställde pizza till tältet. Bästa genomförda idén någonsin.

Bussen hämtade oss och vi kom åter till terminalen. Badade på båten, gjorde sig snyggare, sprang till taxfreen, käkade buffé, sprang till taxfreen igen. Sjöng lite karaoke med klubbkompisarna, dansade. Utbytte levnadserfarenheter. Vanlig fest alltså.

Sov, vaknade, åkte hem.









Mera sport!

Anmäld till O-ringen.
Bo i tält en vecka.

Klingar jättebra i mina öron ehehe.

Jukolabudkavlen

Ahhh. Jag åkte på den näst längsta sträckan i alla fall. Man tycker nästan att uttagningskommittén borde läsa min träningsdagbok innan de tar ut lagen. Eller... Hade de gjort det hade jag kanske inte fått springa alls.

Det är Jukola i helgen. Och Venla. Världens största stafetter. I Venla, damstafetten, är 1245 lag anmälda och i herrarnas Jukola är 1654 lag anmälda.

Jag springer i min klubbs andralag, vilket jag hade gjort även om jag varit helt fit for fight. Vi är

1. Alexandra Sundgren (5.7 km)
2. Anette Arksand (5.8 km)
3. Jag! (7.1 km)
4. Maria Forsum (8.4 km)


Ifjol såg det ut så här. Men i år blir det alltså så här:

Boll.

10 minuter till avspark.
Något jag tycker är jobbigt med mig själv är mitt dåliga minne, jag tittar så herrans mycket på fotboll att jag aldrig kommer ihåg matcher. Inte helt utantill. Om någon säger vad som hände kan jag fylla i vad som mer hände. Lite som en fredagkväll med för många shots alltså. HEHE.

Söndagssaker

Det är något konstigt med luften här hos föräldrarna. Jag sover, sover och sover utan att nånsin känna mig pigg.

Vi åkte till loppisen vid Roslagsstoppet idag, hittade inget av intresse. (Igår hittade jag en stjärtlapp till i vinter och en tröja.) På vägen hem glömde vi svänga och gick på två loppisar till, vid gamla ålderdomshemmet i Brottby och loppisen i macken vid Brottby Café (som är en pizzeria). Där var lyckan större, jag köpte ett bord till balkongen och ett halsband, mammi köpte en bok.

Resten av dagen kanske kan bli ett träningspass med styrka och sen fotbolls-EM.

I hemkommunen.

Igår begav jag mig hemöver och till Maddes studentmottagning. Det var en glad tjej och liksom ifjol, när hon fyllde 18, kändes det lite konstigt att fira nåt man tyckte redan borde hänt..



Idag träffade jag min riktiga vän, vi gick på loppis och fikade. Nu försvinner hon iväg nedåt igen över sommaren, men som dom säger så rostar aldrig gammal kärlek.





När jag kom hem kilade jag ut för ett varv på Skogsbergarundan, och gjorde något konstigt. Jag sprang typ mer än två minuter snabbare än jag gjort senaste året... Och nu är jag ju ur form? Måste vara för att jag klippt av mig håret.

Japp. Jag har klippt mig kort. Jag tänker inte lägga upp bild. Googla John Lennon istället.

Sommarlov?

Ja men då så, då blir det ingen tenta förrän i augusti då! Sweet.

För övrigt är det roligt med folk som påstår att det var dom eller att dom vet vilka som började med ett uttryck. Jag tänkte skriva smutt, Klara skrev smutt, Jake sa att sts började (har jag för mig) och Kalle och byggarna har sagt det länge.

Okej nog om ord.


Så här sweet hade vi det på kandjobbet den sista tiden. Taket, hus 2, Ångan.
Komposit, SAAB, Solcell, Komposit, SAAB.

Sprintorientering vid Polacksbacken och plugg på det

Det är svårt att tävla utan att ta i. I alla fall när man ser konkurrenterna. Dumma mig. För nu ömmar ju höften så klart. Nåväl.

Vi sitter på avdelningen och pluggar. Och blev ertappade av en från andra avdelningen. Men det var lugnt, vi kokade kaffe och han blev bjussad på mjölk.



Det här är inte jättekul. Eller, just den här delen är skojigare än övrigt eftersom det är en gnutta matte.

Sprintorientering vid Lundellska

10.00 startade jag. Upp över åsen och ned på andra sidan. Mina tankar inför loppet, ta det lugnt nu Camilla! var som bortblåsta när jag svischade fram över Ulleråker. Fram till den 5:e kontrollen på första delen av banan flöt det på fint. Sen kom första bommen när jag inte hann läsa/läste för dåligt på kartan.

Andra missödet kom på andra delen av banan, intressant nog på den 5:e kontrollen igen (fast en annan 5:a). Det var en sluttning med mycket ris. Och sniglar. Jag psykades ut och tabbade mig, och återfick inte fokus förrän efter den 7:e kontrollen.

I mål kollar jag med Hanna om man fick eller inte fick springa genom det gröna vid 5:an på andra delen. Om det tvistade sedan de lärda länge, jag vet inte vad de sa men jag försökte diska mig själv i alla fall. Ärligt.

Nu, plugg på Ångströms - vilket vållar lite problem då dagens andra sprint går på Polacksbacken. Jag pratade med tävlingsledningen, och håller jag mig på rätt sidor om vägarna ska det vara lugnt ;-)

Bortskämd

Jag misstänker att jag fått nya grannar för nu är det så där mycket tråkiga ljud igen, såna där ljud som vissa skulle kalla musik.

Våren har fan varit fin ur ljudsynpunkt, inte alls låtit på månader. Nu äre slut.



( =D Jag köpte nya öronpropps idag)

Här tentapluggas det



Det här är inte nutid utan från när vi köttade flottbygge och annat. Och blev bjudna på vin från herr G. Det är herr G som ansvarar för oss den här veckan när vår avdelning är på konferens i Lausanne.

Det är lite lustigt att Beräkningsteknik är min valda inriktning när jag inte gillar Beräkningsvetenskap III och att elkraftsområdet attraherar mig när jag fetingkuggade Elkraftteknik...

Nej nu måste jag nog tentaplugga vidare. Woohoopp.

Klantigt.

Idag blev jag erbjuden att åka till Lausanne. Flyget och transfer betalt, bara boende och mat på plats som kostar.
Det skulle handla om onsdag-fredag, så jag skulle missa sprintorientering, tentan i beräkningsvetenskap III och Maddes studentmottagning.

Sugen?

Jovars. Men sen kom jag på.

Jag har inget pass.

Visste väl att det var något jag skulle få ångra...


Strecket

Jag har dragit ett streck. Ett mentalt streck. Så därmed syns det inte alltid.

Strecket drogs under hela 1:a juni.

För det var där jag lämnade det gamla bakom mig och jag får inte återvända. För det är passerat. Förbi.

Att besöka på nytt är inte att återvända, men för att det ska vara ett nytt besök ska det vara nytt och med öppna sinnen och så vidare. (Ser ni hur jag fixade ett kryphål? Ständigt detta fusk...)

Hejdå bagaget.

Moroten

Nu är jag tvungen att träna som fan för sprint-SM i höst, kvalet går samma dag som (pappas födelsedag och) omtentan i Elkraft.

Vad låter bäst?

"Jag ska inte skriva tentan då eftersom jag ska kvala mig till en D-final"

eller

"Jag ska inte skriva tentan då eftersom jag ska ta mig till A-final"

Nu jävlar.

Conclusions

Måndag var senaste dagen jag bloggade, söndag var senaste dagen jag tränade. Jag vet vilket som är värst.

Man blir som man umgås, och just nu umgås jag med vanliga teknologstudenter vilket i tentatider leder till tentafester. Vilket är kul, och med en herrans massa bortförklaringar urskuldar jag mig med "orienterare är jag för alltid, men inte student", "jag är ju ändå skadad nu, inga topplopp i år i alla fall" samt "jag styr inte över mitt eget liv just nu".

Det är förfärligt. Speciellt det sista. Börja styr då?


Jag ser väl inte riktigt ut som jag på den här bilden menne...

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0