Anders braskar så nu kommer julen slaska

Jag kommer ut för var och varannan numera. Alltså inte som lesbisk (även om en familj i min klubb trodde det ett år ungefär), utan som en med utmattningsdepression. Men alltså det är väl så här: Jag är relativt frisk från det nu, men skulle lätt få återfall. Typ.
 
Imorse blev det tyvärr en sovmorgon, kroppen fick bestämma, innan jag cyklade en spännande och förjävlig tur till Pollax. Lite gästföreläsning med Comsol, vi fick se hur man kan modellera värmefördelningen i en stekpanna av järn. Ganska coolt. Sen lunch på Rullan med födelsedags-Jesper, Olof och Jacob M.
 
Eftermiddagen spenderades på Ångan med inluppen i Finansiella derivat, fascinerande hur en uppgift kan ta så lång tid... Men nu är vi klara med den också! Sen blev jag själv i en timme med lite mer plugg, innan det var dags att bege sig till kvällens höjdpunkt: Nattsprint i Ekeby med Uppsala Träningshelg.
 
Kroppen fylldes med välbehag redan när jag tog på mig understället. Känslan förstärktes när dragkedjorna på tightsen drogs igen. Lampan på huvudet. Klockan på. Iväg.
 
Närapå en mil allt som allt för min del. Efter ett uppehåll på tre veckor. Inte helt bra kanske.
 
 

Det är inte vad det ser ut som

 
Min två veckors-hosta har nu blivit en normalförkylning, på gott och ont.

Imorse stod klockan på 8. Jag vaknade 11.45.
Imorgon börjar jag 8. Hoho.
 
För Olofs skull bakade jag en sockerkaka ikväll när jag kom hem klockan 21. Prioriteringarna är fortfarande på sned. Jag är en sån pleaser. Dessutom brände jag mig. Men han hade sett smset jag skickade för två veckor sen och trott att jag skickade det idag. Smset med muffinsarna. Ledsen blev han när jag kom tomhänt.
 
Sen kan man ju, om man vill, vända på det och fråga hur ofta grabbarna tar med kakor till mig. Har det ens hänt? Gustav har bjudit mig en gång vet jag, så där är det nog lika. Men i övrigt.
 
Det är förresten hostmedicin i shotglaset.
 
 

Här var det livat!

Idag fyller min svägerska år, GRATTIS Ellinor!!

Annars så har jag och Olof teamat ihop oss och lämnat in en inlupp idag, fem minuter före deadline, älskar frihetskänslan som följer. Och imorgon ska vi leka Finansiella derivat hela eftermiddagen.

Så nu har jag mitt i allt energi att skriva av en månads gamla anteckningar... Kunde ju vara dags.
Det är ganska skönt att ha hittat en diagnos.

 

Diagnostiserad efter helgen

Här hade jag tänkt att det skulle sitta en fin bild på mig från i lördags. Men nej.
 
Jag var på OL-galan, och satt så att jag borde ha hamnat på en radda bilder. Men jag har kikat och inte hittat en enda! Sad face.
 
Men jag såg ungefär ut som på nyår:
 
 
Helgen var bra, det var kurser och diskussioner och väldigt berikande att vistas i den miljön: fullproppat med peppade orienterare och orienteringsledare, god mat och inspirerande föreläsningar.
 
Det som kanske var extra bra, men också väldigt jobbigt var att jag i princip fick veta att jag faktiskt står med näsan mot väggen och snart ramlar in i den. Och att det inte bara är en orokänsla som var och varannan drar sig med när hen utsätts för stress.
 
Så, projekt trappa ned tar fart igen.
 
ps. Här är gymmet jag och Sara tränade i klockan 06.20 i lördags morse, innan yogan klockan 07.00. Sug på den.
 

Höstsamling

Höstsamling för Svenska orienteringsförbundet. Landslagslöpare, elittränare och övrigt löst folk. Jag ska dit. För Tränarakademin. Vad jag visste före idag var att vi med Tränarakademin ska ses ett par timmar före det ordinarie programmet drar igång och diskutera det material vi använder oss av när vi håller kurser.
 
Idag fick jag veta att en av helgens ansvariga blivit sjuk och behöver ersättas. Och där kommer jag in i bilden. Inte för allt, men jag och Sara ska hålla en timme på lördagen. Så kan det gå.
 
I övrigt kommer helgen innehålla Idrottsanorexi, Fysträning, Utvecklingsplaner.... Och orienterings-gala! Dans med Let's Dance - Tobbe! Morgonyoga!
 
Fest. Misstänker att helgen kommer vara helt underbar.
 

Klockan går fel

Min klocka har ställt om sig. Min (biologiska klocka tänkte jag skriva men det är ju lätt tolkningbart åt nåt annat håll än jag menar, så istället:) kroppsklocka tror att klockan är 6 när hon är 8, och jag kan inte somna på kvällarna eller vakna på morgonarna. Inte kul.
 
Detta gör dock inte att jag tycker att 17 är 19, så följden är mycket mindre plugg än vanligt osv. Poop.
 
Imorgon ska jag börja kl 8, ser inte fram emot hur det kommer bli...

Det här har jag lagat ikväll.

Panerad rödspätta med potatismos. Så. Gott. Så. Jobbigt.
 
 
Man ska dels tina fisken. Jobbigt. Skala potatis. Jobbigt.
 
Sen kokar man potatisen, vänder fisken i mjöl och ägg och ströbröd och steker i så mycket smör man kan hitta.
 
Men värt ändå.

Preklinsläpp

Vaa har jag inte skrivit sen i onsdags?? Skandal. Tur att jag skrivit på andra bloggen i alla fall. Puh.
 
Jag var på Preklin i fredags, på släppet. Jag och Astrid var utklädda till kortsoldaterna från Alice i underlandet.
En tråkig sak hände mig. Jag blev utnyttjad. Kändes det som. Pratade med en bekant på dansgolvet, frågade om han ville ha nåt från baren, han fick nåt från baren och sen sprang han ifrån mig.
 
Är det så jag brukar göra när en kille bjuder mig på nånting? Nej just det. Man är ju inte ett svin.
 
 

Åh förresten!

Det spelade ingen roll att jag inte var snygg igår ändå för han var inte där.

Kram

Dagens blogginlägg hyllar alla er, som alltid är så himla fina. Utom ibland. När ni är ledsna. När vi vanliga dödliga är dom som ska ta initiativet till en kram. När det är ni som brukar ta det. Så, ni fina människor, KRAM!
 
 
ps. Text-tv är underbart.

Hade idag bestämt mig för att vara lite snygg

Idag var planen att vara lite snygg på Universitetet, eftersom jag i eftermiddag är i klassrummet bredvid en klass i vilken en hunk som heter duga går.
 
Så jag klädde mig snyggt, och fixade frukost. Ohno.
 
Spillde just fil på både skjortan och jeansen.
 

Lärdom: Ät först, klä på dig sen. Alternativt: Försök inte fejka vem du egentligen är.
 
 

Tappra skara!

Jag är mittuppe i en kurshelg!
Befinner mig i Norrland, där jag och två till håller i en kurs för orienteringsledare som ska bli utbildade barntränare. Vi hörs på söndagkväll? Måndag?
 
 

Föräldrar och sms

Pappa skickade ett sms till mig.

10

Det var allt som stod.
Så jag skickade tillbaks ett ?

Inget svar.

Ringde.

Inget svar.

Ja, det är antingen så eller "OK"

Blogga

Jag har inget att skriva. Inget jag orkar skriva. Ni vet, karlar, skola, träning, höst, vänner, middag, ...
 
Finns saker att säga om det, men äh. Orkar inte. Orkar knappt skriva sms.
Så om nån lyckats missa det senaste inom de där ämnena ovan, och mot förmodan är nyfiken, ring. Som alltid berättar jag allting. Informationsspridning är ju vad jag lever för. Eh.

HEJ!

Som alla vet har jag otroligt svårt med det här med att hälsa, alltså, säga hej till folk.
Så när någon säger hej till mig i det där läget när jag själv kanske tvekar eller skulle ha tvekat blir jag som svävandes på moln och hela dagen är gjord.
 
Igår promenerade jag ju med Hanning, och när vi gick där på stan, jag skittrött efter helgens bravader, säger någon plötsligt "Hej Camilla", och jag hoppar kanske 20 meter upp i luften, ser vem som hejar och utbrister glatt och innerligt ett skithögt HEEEJ innan han fortsätter springa ifrån mig, den där hälsaren.
 
I vilket fall, glad och alldeles varm i hjärtat blev jag.

Det här är varför man vill vara ungdomsledare

I och för sig är Johannes här bara 9 år och inte 15 år som idag, då jag faktiskt är (eller ja, var) hans ledare.

Men, det är ju bara så himla gulligt. När han säger pip eftersom det inte finns någon elektronisk stämplingsutrustning här. Och när han dubbel-piper.

Jag lever nästan

Men heeeeeej!
 
Jag är lite lätt död.
 
Som jag kanske nämnt så var det UTNARM, en karriärsmässa, ute på Pollax förra veckan. Jag var företagsvärd till High Voltage Valley, och jobbade således 7.30-17.30 på fredagen och 17.00-20.00 på torsdagen. På fredagen fick man gå på gasque som tack och som kul och som jobb, man sitter med företagsnissar så man måste vara städad. Till viss del.
 
Sen på lördagen hyrde jag en bil, storhandlade med mina fellows och drog till Östhammar, där USM-truppens avslutningsbankett skulle ordnas. Jag sprang ifrån dom och sprang Rodhenloppet med Kristina, en nattävling där man springer i par och med masstart. Det var kul.
 
Sen trerätters middag, underhållning i form av typ mig och film (jag sov). Sen frulle o städning och hem till Uppis.
Skulle powernappa men gick promenad med Hanning istället. Som sticker tillbaks till Kongo snart och kommer uppåt igen kring Valborg. Bara ett halvår bort.
 
Hem igen och tog tag i lite jobb inför Härnösand. Skrev programmet, förvånansvärt svårt med tanke på att schemat redan egentligen var klart. En timmes jobb.
 
Nu är jag död. Som sagt.
Så ska orka packa upp blöta kläder och skor ur väskorna, och göra nåt middagsaktigt. Sen sova. För imorgon är det kaos igen. Riva ett stort tält på Pollax, föreläsning, lunchmöte, hem och till Idrottens Hus och lämna projektor, upp igen på föreläsning och sen Rockgympa med Linné.
 
 

Det där med att tycka om någon första gången man träffar honom.

För ett år sen och lite till var jag på en fest. Det var en trevlig tillställning med lite beer-pong och lite annat. Jag hänger i köket och börjar prata med en kille.
 
Och nåt konstigt händer. Jag fattar liksom tycke. Och jag hade aldrig tidigare varit med om att jag börjat gillat någon så, att jag känner nåt första gången jag träffar någon.
 
Annars brukar jag alltid behöva veta om en person innan. Det har alltid varit så.
 
Men tillbaks till den kvällen. Vi pratar, jag blir lite (läs mycket) såld på honom, säger till min vän som bjudit mig till festen att jag pratat med en störtskön kille varpå bomben droppas.
 
Han har tjej.
 
Ikväll träffade jag honom igen.
 
ps. Har klippt mig. Kan numera ha utsläppt igen. ds.

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0