Rebusrally

Vi körde UTN:s rebusrally igår och det var liksom.... awesome. Så himla roligt. Jag körde bilen, de andra drack öl. Vi löste rebusar, som blev ortsnamn (eller namnet på små hålor) i Uppland, mätte fram en plats och åkte dit. Där fick man nästa rebus.

Om jag inte minns fel så kan jag ha kört så att en kvinna hoppade ned i diket, men i övrigt gick det bra.

Kekke förevigade mig:

Och för den som inte förstår, så var vårt tema Trollkarlen från Oz, och det var jag som inte hade nån hjärna.

Söndagsmående.

En vis kvinna (eller om det kanske var jag) skrev en gång att ångesten är inte en god vän men en trogen vän. Det är ju trist att det är sant.

Nu ska jag försöka lindra den med en promenad.

Tråkigt skolinlägg

Alltså.
Jag har insett en sak. Nu måste jag lägga tid på mina studier. Blurk. Det är liksom så himla mycket. Men som sagt, snacket med Pelle i helgen gav så himla mycket perspektiv. Så jag känner ingen klump i magen inför det. Inget att stressa över.
 
Eller?
 
Jaja. Jag leker med Matlab nu, inlämningsuppgifter i Elektriska Nätet som System. Först var deadline satt till 5 oktober men de bytte till typ 5 november. Konstigt.
 
Sen är det ju tentor om en månad. Det däremot... Det känns tufft.
 
 

Med SM bakom mig

Ja. Det gick ju inte som tänkt.
 
Området där kvalet och finalen gick var orienteringstekniskt krävande, vilket betyder att man måste ha fullt fokus och verkligen orientera och inte bara löpa. Fullt fokus. Det hade jag inte.
 
Bland misstagen: Hittade på att jag var på ett annat berg än jag var, sprang utanför kartan pga 90 graders fellöpning, litade inte på mig själv, sprang in i ett stenigt, gropigt och snårigt parti som uppenbarligen var svårorienterat och tänkte "det löser sig". Klaaantigt.
 
Sen var det ju det här med höften. Min nya skada. Torsdagens naprapatbesök där jag fick nålar och massage hjälpte föga, det var ingen quick-fix.
 
Så om jag summerar: Sist i mitt kval-heat, ej start i D-finalen, smärtor i höften och även lite lite bedrövad.
 
Men.
Jag fick tre dagar av utomhus, tre dagar med orienteringstävlingar och tre dagar av själsligt lugn. Förra veckans panikångestliknande mående är glömt, min tränare Pelle försåg mig med nya ögon på livet och vad som egentligen är viktigt och jag fick vistas bland fina människor.
 
Min Hanna-vän kom 9:a i D20, min Annika-vän kom 5:a i D18, min Lill-Wigertz-vän kom delad 7:a i H18 och i samma klass kom min vän Ludde-Pudde 2:a. Det var duktigt!
 
 
 
 

Hejdå verkligheten, hej hej orienteringsvärld!

Äh fy fan vad jag mår. Det här med livet är inte riktigt lätt alla gånger.
 
Som tur är ska jag fly verkligheten ikväll, far på SM! Och ja, det är JAG som ska springa. Jag saknar ibland förståelse för att alla inte håller koll på alla mina olika roller inom orienteringen och att man kan bli lite förvirrad emellanåt.
 
SM 2008:
 
SM 2012, inte jag men två happy-faces från Linné, två fina människor som man önskar all lycka i allt och kanske lite extra på SM då:
 
 
 
 

Paniken

Så vi ses igen.
Nej, just nu är det inte så kul att läsa 200 %. Inte när jag legat sjuk en vecka. Efter är bara förnamnet. Kul va. Lite nästan ordvits.
Paniken.

Jag har blixtinkallat Astrid på plugg- och vinkväll. Osunt och sunt i en fin balans.

Ny design (ehehe)

För första gången på länge har jag haft en tråkig kväll. Så jag tänkte att jag skulle ändra designen här. Sökte och letade och till slut så orkade jag inte utan ändrade bara bakgrundsfärgen. Det får duga.
 
Emelies bild från Åre. Jag letade efter en bild där jag gör tummen upp, men orkade inte det heller.

Kämpigt att följa 4 USM-klasser och 17 SM-kval klasser

Sitter (haha nej. Ligger) i sängen. Det är ju lördag. Lördagar utan tävling spenderas vakna från iaf 8 med P4 igång, sen stannar man där tills man får dåligt samvete.
 
Och följer mina ungdomar i USM och mina vänner i SM-kvalet. Hopplöst mission, det är liksom 21 klasser, 21 olika fönster med måltid, förvarningstid, radiotid osv.
 
Och lyssnar på speakerljudet från USM. Fest.
 
 
 

Skriv-o-kramp

Jag är på skrivar-humör. Inte skriva anteckningar-humör, vilket är vad jag ska göra ikväll. Nu när jag inte åkte på USM (kniven i hjärtat när jag inte hoppade på bussen utan gick därifrån istället. Det gjorde ont). Nu ska jag ta ikapp tre hemmadagar plus det jag redan låg efter i istället. Lycka till.
 
Annars börjar Djurgårdens äventyr i hockeyallsvenskan nu. Förhoppningsvis blir det upp i elitserien efter den här säsongen, det är ju där vi hör hemma.
 
Och nu när jag är lite mer hemma än tänkte kunde jag teoreriskt gå på derbyt på Råsunda på söndag, men, biljetterna är ju i princip slut.

En extra blogg!

Som ni har längtat! Mer av min skrift! Från och med idag bloggar jag även på www.ergo.nu/blog i egenskap av civilingenjörsstudent. Festen.

Jag hade fel

Jag kan inte åka på USM. Jag höll på att dö av en tur till ICA, och ramlade nästan ihop i en svettpöl av att skala potatis.

Tyck synd om mig.

Att fatta ett beslut

Under hela denna sjukdomsdag har jag sakta insett att jag inte kan åka på USM i år. Att jag är för sjuk, att jag borde tänka på mig själv lite i alla fall.

Men. Jag hittade en nässpray, och tiden läker alla... sjukdomar. Så, för att slippa ringa ett jobbigt samtal och strunta i förpliktelser - jag åker fan.
 

Fotboll

Efter att ha spenderat hela dagen hemma i på mina 41 kvadratmeter bestämde jag mig för att gå till Lötens IP och kika på division 6-fotboll. För den oinvigde: Näst lägsta serien för herrar.
 
Jag gick dit i tron om att jag skulle smälta in i mängden på läktarna. Hur tänkte jag där? Hur många vill egentligen se en match i division 6, en tisdagskväll då VM-kvalet mellan Sverige och Kazakstan visas på TV4?
 
Matchen var väl som man kunnat vänta sig, ett gäng yngre män som i huvudet är värsta Messi men som inte får ned det i benen och all frustration gör att det ibland blir lite grinigt. Ett rött kort fick en snubbe, först gult för en spelförstörande föreseelse, sen direkt i samma situation för tjafs (antar jag) ett till gult så det blev rött.
 
När slutsignalen ljöd smet jag hemåt, pratsjuk som jag var efter att endast talat med GT som kom över med en trumma på hela dagen, tog jag chansen att prata med någon gubbe som undrade vad matchen slutade.
 
2-2.

Tisdag

Igår - himla mysig middagsbjudning med Pelan och Lill-Wigertz. Inneskor och flugor, kalopsen tog nästan slut (trots mer än 6 portioner lagade. Men sen tränar dom ju hiskeligt mycket också).
Idag - min förkylning har gjort mig sängliggande. Trist.

(Kvälls)schema för vecka 37

Måndag: Laga kalops från 15.30, kl 18 kommer gäster för en fashionable middagsbjudning.
Tisdag: Direkt från universitetet (svårt att inte kalla det skolan) till Natta, på grillmiddag med vin (alkoholfritt för mig. Nya tider nu)
Onsdag: Packa.
Torsdag: Far på USM som ledare, hemma igen söndagkväll.
 

Pluggar och insåg just en sak

Jag är lite skraj. Sitter och skriver anteckningar från föreläsningar jag missat. Och inser. Från och med nu kommer jag lära mig saker som dom är. Inte förenklade sanningar. Och. Jag förväntas kunna det.

Ingen tävling trots att det är söndag

Vaknar när klockan ringer kl 6. Funderar ett par minuter och fattar ett mycket klokt, moget och återigen klokt beslut.
 
Smsar uttagningskommittén och lämnar återbud till dagens stafett-DM, där jag som första reserv skulle ha sprungit i D21-laget i alla fall till slut.
 
Smsar också till min tilltänkta skjuts till tävlingen, för i detta beslutande så bestämde jag även att jag inte skulle följa hjärtat och åka ut och heja.
 
Somnar sedan om med ömmande hals och ledset huvud.
 
Vid 10-tiden skypear jag med världens finaste lilla tjej, Karin, som är i Australien. Hon levererar massa fint, och däribland citatet "Jag lever i synd!". Två timmar samtal innan vi lägger på, och nu tar min lediga dag vid.
 
 

Tjejgrej

Ibland är det så underbart att vara tjej. Idag får jag välja mellan att låta bli piller och ha ont i magen, eller ta ett piller och få yrsel och illamående. Fan-tastiskt.

Dom får mitt hjärta att smälta!

I somras påminde två (mycket) yngre vänner mig om att jag skulle bjuda dom på middag i höst, och så säger den ena igår:
 
Vi snackar om kalopsen varje dag! vill verkligen!
 
Så himla gulligt.
 
wink

Oh noes...

Och så kom den tillbaka. Ångesten. Men den verkar vara lite utan något periodiskt återkommande så jag får låtsas att allt är bra ett tag så går den sen?

Terminens första skoldag

Back to school. Man vet ju vad det innebär. Massor av kompisar och bekanta man inte sett på en hel sommar. Massor av kompisar och bekanta man ska prata med. Som man ska säga hej till. Ska. Säga. Hej. Hej. Det är ju ett så litet okomplicerat ord. Egentligen. Men så fruktansvärt svårt.
 
Jag har så himla svårt för ordet hej. Hej och kanske ett hur är det med dig. Jag klarar inte av det. Jag ser människor jag tycker om och vänder bort huvudet. Paniken. Ångern. Ibland får man en chans till direkt efter, då kan jag ta den. Ibland får man ingen chans till. Och ibland har man förstört för sig i all framtid. Typ.
 
Det var däremot skönt på Ekonomikum idag. För där var det inte många jag kände om. Yes, det stämmer, jag läser en kurs på Ekonomikum nu. Grundläggande statistik. Som massage för min sifferhjärna. Och jag hade i för mycket vax i håret imorse så jag hade nog lite backslick idag....
 

Distriktsmästerskap i Långdistansorientering.

Alltså. Idag. Banan idag. Sprang mot första kontrollen, fylldes av en berusning jag aldrig nånsin känt. Och det höll i sig alla dryga 81 minuter jag var ute på min bana.
 
En romantisk komedi, börjar bra med en fin presentation, lite dramatiska missförstånd nånstans i mitten och sen en avslutning där det ordnade upp sig.
 
Jag har hört att det var brötigt idag - jag tyckte det var mysigt.
Jag vet inte var jag ska ta vägen med allt mitt lyckorus.
 
Sen att jag var 22 minuter sämre än segraren - piss i Mississippi liksom! Hon åkte säkert inte taxi hem i fredags, om man säger så.
 
 

Den här dagen kommer inte gå till historien

Inte är det en dag jag tänker minnas. Fast jag kommer nog göra det ändå trots allt. Kräftskivan igår slutade ganska tidigt för min del, och natten var inte den bästa. Jag skulle kunna beskriva det så mycket mer målande, men jag avstår.
 
Men som sagt, idag har inget hänt att skriva hem om, så att säga.
Buss till Pollax, cyklade hem via ICA Kvarnen, segade som en seg kola och lyckades till slut tvätta tre maskiner tvätt, städa och baka en kladdkaka till imorgon. Imorgon kommer lite släkt på sent födelsedagsfika.
 
Och utöver det har jag idag skrivit en statusuppdatering på fejjan som nu på fyra timmar inbringat 20 likes.
 
Fred ut, imorgon är en dag i verkligheten igen med orientering i Uppsalas utkanter.
 
ps. Fick just besked mellan raderna om att jag inte får springa stafett-SM i år. Risken är även att jag inte ens får springa stafett-DM. Sånt kan man ju bli lite ledsen av, och ledsen är jag.

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0