Att inte bry sig för mycket om vad andra tycker

Det är så lätt att säga det till andra. Att ingen bryr sig om det. Ingen tänker på det. Bara du.
 
Nu har jag nojat i åtminstone en timme (!) över om jag ska eller inte ska anmäla mig till sprinten på Silva League i Närke. Besluten om att skippa lången men delta på medeln, det gick snabbt. Konstigt nog, vad säger att jag har mer att göra på medeln egentligen?
 
Men. Vem bryr sig egentligen om att jag kommer sist/på annan plats i underklassen till elit? Mer än jag?
Skulle person X (ja, det är en specifik person jag tänker på) fnysa och tänka Vad gör Camilla på den här tävlingen egentligen vad pinsam hon är.
 
Nej, skärpning. Skit i vad andra, om de ens skulle tänka nåt, tänker. Så. Träna istället.
 

Myntets båda sidor

Denna morgon är beskriven på dessa två sätt:
 
1:
Underbar sovmorgon med bästa radioutbudet, egengjord kaffe latte och vilodag!
 
2:
Kunde inte få upp ögonlocken, kaffet smakar konstigt och jag är sjuk så missar dagens tävling. Och säkert morgondagens också.
 
 
Mer och mer försöker jag medvetandegöra mig själv om det som jag i yttersta skalet redan är medveten om, men som innersta skalet inte alltid hänger med på.
 
Det här med den censurerade världsbilden de sociala medierna utsätter oss för. Den vinklade sanningen. Igår blev jag uppfriskad med denna krönika. Och som i högsta grad insatt i elitidrotten (fast tyvärr inte som elit själv) vet jag i mitt yttersta skal att de petita portionerna inte är något för den som tränar hårt.
 
Och när nyhetsflödet på facebook översvämmas av "ska på bodypump", "spinning nästa!", "power walk med hundarna" mår jag lätt dåligt eftersom jag då själv har en ambition att faktiskt bli topp 150 i Sverige, och inte tränar den dagen (eller kanske gör det, men likväl mår dåligt).
 
Men där måste man tänka till - vad är anledningen till att dessa personer är i behov av att lägga upp dessa nyheter? För mina vänner som faktiskt elittränar, som snittar två pass om dagen, lägger inte upp speciellt mycket om detta, egentligen inte något alls, såvida det inte handlar om nåt tokigt. Nåt med nyhetsvärde alltså.
 
Därför försöker jag tänka till mer och bry mig mindre och, själva kärnan i varför jag dippar ofta, jämföra mindre. Ett steg i rätt riktning:Numera när jag går instagram tänker jag att inte en endaste bild kommer vara helt #nofilter, för det är dom inte.
 
 

Äntligen

...så har jag hittat videon. Foo fighters parodi på Mentos-reklam. Mysigt.

Forsfestivalsvecka

Min första tanke var att helt undvika forsfestivalen som nu huserar på Polacksbacken. Varför?

Så mycket annat att göra. Deadlinen imorgon är den största anledningen. En annan anledning är min rädsla för att bli kvar där.

Hursomhaver, igår var jag trots allt där på lunch och det blev en liten öl. Den var god.

Pics SM

Upptagen ofta nu. Mycket plugg, jobb och träning.

Låtkänsla

Det här med att låtar kan förbättras eller förstöras på grund av saker man förknippar dom med.
 
Jag är så glad just i detta nu att jag kan höra Bob Hunds Helgen v48 igen utan att må dåligt - och till och med känna att det är en låt som gör mig glad.
 
För det var ju helgen v48 som saker såg så ljusa ut men det roliga varade inte länge.
 
Nu i veckan började jag lyssna på en lista på spotify där denna låt är med och när den började spelades var jag rädd för att känslorna skulle komma upp till ytan igen, men det gick bra, och nu är låten på igen och jag kan, med den soliga våren utanför mitt fönster, faktiskt minnas den lilla underbara tiden som tog slut snabbare än den börjat och faktiskt tycka att det var en kul period i mitt liv och att jag inte är arg längre. Eller är jag det? Bäst att inte känna efter för noga.

Nutella

Åh, köpte med mig en liten nutella-burk från Paris. Öppnade den hemma söndag kväll. Igår var den slut :(

Men nu har jag tre nutella-glas och en nutella-karaff i min servis :)

Lite lite Paris

Åkte en weekend till Paris med Astrid för att hälsa på Ylva och, som det slumpade sig, även Matilda.

Här kommer en bild-sammanfattning.

Svackan

Åh underbara läsare!
 
Idag märks det att jag inte har på mig mitt positivt tänkande-armband. Råkade, medvetet eller omedvetet, låta bli att avsluta en mening som inleddes med Jag är värdelös.
 
Jag mår så himla dåligt av när livet virvlar omkring mig utan att jag lyckas få tag på det. Eftersom jag tappar förmågan att leva i nuet. Och emellan alla saker som händer med resor och specialgrejs som händer faller jag isär och kan inte fokusera på något annat. Dåligt.
 
Men än har jag inte slutat reagera när jag råkar tänka att jag är värdelös...
 
ps. Om jag fortfarande mår bananigt efter helgen ska Karin reda ut det. ds

Vattenlöpning

Jag vaknade en minut innan klockan ringde, och fick den helt enkelt att ringa (har en sån där sömnapp, vars bästa funktion egentligen är snoozen) av att jag rörde på mig.
 
Trött i mössan kom jag upp en timme senare ungefär och käkade lite frulle, prisade gud över att jag packat träningsväskan dagen före och gled nerför trapporna och cyklade iväg i morgonsolen.
 
På Centralbadet fick jag veta att bältena man med fördel bär under vattenlöpning var puts väck, och orolig väntade jag in träningssällskapet Anna och Lina. Skulle passet ställas in?
 
Men icke! Vi körde utan. Jag som inte har något att jämföra med ser spänt framemot nästa gång, att få göra det lite mer på riktigt.
 
Vattenlöpning är klurigt. Första varvet intervaller kändes det mest i benhinnorna, det kan inte ha varit rätt. Men efter några varv började jag få in lite teknik och jag tror helt enkelt att första varven var mer som power walk.
 
Det blev 4 varv av intervaller (alltså inte varv i bassängen), med 45 sek löpning och 15 sek vila, och 10 st sådana per varv. Omgång? Set heter det kanske.
 

Bilden har jag stulit! Tjuvaktigt av mig.
 
Man brukar säga att löpning rensar skallen. Vattenlöpningen spolade bort viljan att skriva tenta i eftermiddag i alla fall. Så jag ska skippa den, men plugga till den fram till 14. Det finns en logik. Sen ska jag söka bostadsbidrag och deklarera. Party.

Tentapluggandeeeet

Åååh detta tentapluggande!
 
Det är lika ineffektivt som vanligt när motivationen ligger i botten. Dåligt. Jag försöker ta till mig de kloka orden från duschandet på påsklägret (socialt det där med att duscha) om att göra vad jag kan nu, för att även om det inte räcker till nu kommer det hjälpa mig inför nästa försök.
 
Fokuseringen på plugget ikväll hjälptes inte av att Djurgårdens Svenska cup-match visades på svtplay. Kikade halvt om halvt första halvlek, åkte hem samt lagade mat under den andra och satt sedan klistrad under förlängningen och straffläggningen. Straffläggning i fotboll är fruktansvärt och det enda sättet det kan avgöras på är att en stackare blir syndabock, den som först inte gör mål. Denna gång var det Norrköpings Luts som, med det högsta skott jag sett på länge, fick ta smällen. Stackarn.
 
Nu hade jag tänkt fortsätta med tentaplugget men fick just sms av en träningskompis att vi kör vattenlöpning kl.8 imorgonbitti. Aldrig kört den träningsformen men det verkar spännande.
 
Därmed blir det tack och godnatt nu.
 

Kämpar med formen inför de stora tävlingarna

Jag kämpar på. Jag försöker surfa vidare i tangentens riktning på den fina träningskurva påsklägret inledde.

Ikväll blev det 5 x 2 min-intervaller på crosstrainern. Inte den roligaste träningsformen. Inte den bästa träningsformen heller.

Men den följdes av ett varv styrka, den jag körde med Rasa i helgen, så från och med nu kallar jag den Rasa-styrka. Fortfarande brutalt mördande på höfterna, hoppas jag kan bygga upp styrkan i dom där höftböjarna.

Påskläger

Åh, en sån påsk.
 
Vi lämnade ett snöigt Uppsala för ett... snöigt Blekinge och träningläger. För mig blev fredagsförmiddagen tävlingsfri då jag inte är Linnélöpare och de sprang stafett. Men på eftermiddagen fick även jag hålla i karta och kompass, och det var en ganska fin känsla (trots ledsna knän), att orientera på dagen igen. Längesedan sist.
 
Lördag förmiddag var det dags. Tävlingspremiär. Lite nervöst, som brukligt är, men det gick bra, jag brukar göra nån tokig blunder i inledningen av vårsäsongen, men icke, bara småbommar. Halkade dock ned för en liten sluttning och skämdes lite.
 
Eftermiddagspasset blev 20 min uppvärmningsjogg, 53 min styrka och 45 min rörlighet/stretch med Rasa. Upptäckte att, helt tvärtemot vad jag gått och trott, är svagare i vänsterbenet än högerbenet (kring höftmusklerna alltså). En helt ny värld av rehab öppnar sig.
 
Söndagen spenderades i Skåne. En lurig bana i Furuboda, bad i badhus och påskbuffé följdes av en skogspromenad för oss med lite begränsingar, så att säga.
 
Och sen var det bara måndagen kvar. Tävling igen, och jag vet inte... men. Det gick så bra i början. Jag är bortom all förväntan nöjd fram till 7:an, och okej nöjd fram till 9:an. Men sen. Bommelibom på 10:an, stressade till 11:an och bommade 12:an och tabbade mig till kontroll 14. Detta till trots fick jag en fin ranking, vilket känns lite lovande inför vårens tävlingar.
 
Utöver all träning blev det mycket sömn, födelsedagsfirande av Rassmus, pingisturnering och himla fint umgänge.
 
  
   
  
 
 
 
 
 
 
 
 

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0