Snabb uppdatering

Om dagens orientering finns inte så mycket att säga eftersom jag spikade varenda kontroll. Jag är i lätt chock, det har typ aldrig hänt förut? "Som tur var" sprang jag väldigt långsamt och tappade fokus tillräckligt många gånger under loppet att jag ändå slipper vara nöjd eller en vinnare ;)
 
Nu funderar jag på om jag är värd en power nap eller inte innan jag packar en massa. Tusen saker ska ned i kartonger så att jag kommer iväg med allt under nästa vecka.
 
Natti natti!

För-SM sprint -- sambomästerskapstävling 1

Nästa vecka flyttar jag och Ida ihop, men ikväll tjuvstartade vi på sätt och vis vårt sammanboende med att tävla mot varandra i första sambomästerskapstävlingen, distans sprint.
 
Jag har i princip varit nervös för det här sen Ida smsade och sa att hon också anmält sig till tävlingarna denna helg.
 
Jag blev mer nervös när hon berättade att hon slog Annika Billstam på en sträcka på tävling förra helgen, samma helg jag pluggade och var förkyld.
 
Men turen var på min sida, och jag kunde cykla hem till Kantorn som vinnare. I vår interna tävling alltså. I klassen kom jag näst sist och Ida sist ♥
 
Jag tänker att det är fel att fokusera på enkom resultat, när den personliga prestationen är den man kan påverka. Vad hittade jag på för tok idag? Jo, här nedan syns det som drog ned min tid med 2 minuter, vilket är sjukt lång tid när det gäller sprint. Även på 11:an bommade jag, där gick 30 sekunder. Tills sist slarvade jag med ett vägval på slutet, där kan jag ha tappat ytterligare 30 sekunder men det vet jag inte lika säkert.
 
Den där 2-minutarn skedde på grund av att jag tappade fokus när ett gäng kids "hejade", och slarvade grovt, grovt. Av det lär jag mig (återigen) att publik ute på banan inte betyder att man ska springa snabbare, utan att man ska läsa noggrannare.
 
Jag är däremot nöjd med hur jag, trots att jag inte värmde upp ordentligt, var nära att komma sent till start och inte sprungit på länge, lyckades ha framförhållning och lite fart i början, samt höll i huvudet för det mesta.
 
 
Imorgon blir det medeldistans, återigen sambomästerskap (om Idas kropp tillåter henne att ställa upp), det blir kul!
 

En födelsedag!

Bjussar på lite bilder från gårdagen.

Kvällens fotboll

Det kunde har varit en riktig toppenkväll, med först Syrianska-DIF och sedan Man Utd-Chelsea på tv, men den lyxen, att ha betalkanaler, den försvann i samma veva som jag flyttade hemifrån. Logiskt.
 
Djurgårdens match var jag i och för sig tvungen att prioritera bort till viss del, har tenta imorgon så pluggade sent och hamnade i hemfärd under första halvlek och räkningsbetalning under andra. Men man har ju radion!
 
För gratis-streamningarna fungerar inte direkt bra på studentnätet. Därför blir det inte heller PL nu, vilket kanske är bra med tanke på omnämda tenta.
 
Och Djurgården vann sin andra raka bortamatch, fint det. Och Tibbling han sköt (nja) och det blev mål! Mycket skoj för pojkvaskern och alla oss fans. 3-1. I England står det 0-0.

Tjuvstartade firandet av min 25-årsdag

Inget plugg idag utan åkte hemöver till Brottby för att både fira och bli firad, pappa fyller år idag och jag på tisdag. Det blev smörgåstårta och maräng/nöttårta och sen gick vi med mormor hem, där morfar stannat kvar och vaktat valpen.

Vi matade fåren med brödkanter som skurits bort när smörgåstårtan skapades, mamma tyckte det var bra att lägga bitarna på fårens ryggar och kanske hade hon rätt för när allt kommer omkring är brödkanter och fingrar ganska lika, det var nära att jag fick fortsätta livet som niofingrad.

Sen in till valpen, och gamla Sappo, hjälp vad hon hade energi och stoppade bland annat in sitt huvud i Sappos mun, verkade inte helt säkert...

Morfar hämtade sedan 1 kg potatis från potatislandet (eller åtminstone potatiskällaren) som jag fick i extra-present och sen inleddes färden hem till Uppsala.

Här nedan ses pappas present till mig, den var bra fin den. Och pappa blev väldigt glad för dvdn från mig så det kändes fint, glada föräldrar är bra.

Mitt bästa fejs

När jag hade sovit i Uppsala mitt i veckan i somras och gick upp klockan 5 för att hinna i tid till jobbet och kände mig sjukt knegig i min uniform.

Men det var ju massa folk ute så jag var varken så speciell i min knegighet eller hade utrymme för att ta en ny bild.

Så därför blev det bara ett försök och ett resultat, ett dåligt resultat som visar att mitt ansikte (!) inte är vaket klockan 6 på morgonen.

Men, vad är själva grejen? Varför i hela friden skulle det vara nödvändigt att berätta för världen hur jag ser ut när jag går upp en timme tidigare? Varför slås man av den tanken ens? Varför varför varför?

Så nu får ni inte bilden på mitt fejs. Ha!

Pluggpausen

Gah, dessa studier!
 
Suget att bli brevbärare på heltid finns där. Men, det vore på ett sätt lite som att sno arbetsplats från någon som inte i sin tur skulle kunna sno min framtida position. Kan man tänka så och säga så utan att låta dryg?
 
På högstadiet sa min engelskalärare att hon tyckte jag skulle gå natur på gymnasiet och få utnyttja mitt mattehuvud istället för att gå samspråk som var mitt andra alternativ, där jag skulle fått utnyttja mitt språkhuvud.
 
Har jag sagt att jag ska läsa finska i höst? Det blir en fin kontrast mot min kurs i halvledarelektronik som även den äras med min närvaro i höst. Men äntligen, säger jag, ska jag lära mig finska! Denna dröm sen i alla fall gymnasiet. 
 
Men nu, bort från bloggandet och tillbaks i Elkrafttekniken. Hejs!
 
 
 

Bakläxa på fotbollen

Att inte ha lärt sig nyförvärvens namn utantill straffade sig snabbt. Jag lyssnar på lokalreportrarnas (?) sändning av IFK Norrköping mot finaste Djurgården, och när jag inte koncentrerade mig en sekund och de plötsligt skriker att det är mål av Prijovic, och inte säger på flera minuter (sekunder) nåt som gör att jag vet om jag ska jubla eller gråta... Gah.
 
Men det var rätt håll! Jippie!
 
I höst hoppas jag kunna gå på ett par matcher, storebror har investerat i en extra säsongsbiljett man kan nyttja :) Han är fin han. Vi var på den underbara matchen mot Helsingborg i somras, och det var så otroligt länge sedan jag fick känna den lycka som en vinst i fotboll bara kan frambringa.
 
 

Jag tycker synd om mig. Det är dumt.

Sjuk och tentaplugg. Jääj!

I förrgårnatt möblerade jag om mitt sovrum.

Hemligheten.

På självaste midsommar lärde jag mig något livsavgörande. Jag lärde mig hemligheten. Varför de gör som de gör, de där männen. Och egentligen även de där kvinnorna, som gör så där. Som lurar en att fortsätta tycka om dem. När de inte vill nåt själva.
 
Själv är jag av den typen att om jag märker intresse, eller något som ens skulle kunna liknas vid intresse, lägger jag benen på ryggen och drar. Undviker ögonkontakt, är dissig, försöker fly.
 
Detta gör jag både av omtanke om mig själv och om den andre. Jag tycker det är obehagligt.
 
Och det är där vi inte är lika, jag och de där männen och de där kvinnorna, som gör så där. Som lurar en att fortsätta tycka om dem. När de inte vill nåt själva.
 
För de tycker att det är behagligt. De gillar uppmärksamheten. Bekräftelsen. De, olikt mig, njuter av de suktande blickarna och det visade intresset.
 
Hur man nu kan göra det.
 
Sen kan man kanske ifrågasätta vad det är inom mig som gör att jag flyr när någon är snäll och uppmärksam mot mig. Men den analysen orkar jag inte göra.
 
 

När man inte gör som man sagt att man ska.

På grund av foten bytte jag klass till lördagens Roslagsmästerskap, från D21 till Öppen 2. För mina icke-orienterande läsare: Öppen 2 heter den motionsklass som i svårighet och längd motsvarar vad 12-åringarna springer. Det är en bana med kontroller på stig, eller strax bredvid stig, och exemplariskt för den som har en ledsen fot men vill testa hur den funkar.
 
Men som det slumpade sig var det inte foten som blev problemet. Problemet blev halsen.
 
För som så många gånger förr, innebar första dagen ledigt sjukdom. Men man kan ju alltid gå runt! Och visst var det väl inte så farligt i halsen? Nä, det var nog bara nåt på låtsas.
 
Så jag sprang/joggade min lilla bana, kollade pulsen på klockan och nog verkade den ligga på normal nivå! Ingen mening att oroa sig.
 
Fel. Det var mening att oroa sig.
 
Mamma skjutsade mig från tävlingen till Uppsala, och vi åkte sen till Ikea och det var på väg hem därifrån som krafterna plötsligt var bortblåsta. På bussarna längtade jag bara hem, hem till lugnet i sängen eller i soffan framför TV:n fast nej den är ju paj och jag orkade inte laga mat utan köpte en pizza på Shima och jäkla skit att man är så förbaskat dum i huvudet.
 
Lyssna på kroppen. LYSSNA.
 
Foto från Rikslägret 2013, från Jenny H. Bästa passet hittills i år.
 

Men jag gillar att måla naglarna också.

Onsdag.

Foten är fortsatt stel, hade den lindad idag under jobbet. Men jag tror att den ändå är på väg att läka lite.
 
Imorgon är tanken att prova på mountainbike-orientering, klubben ordnar träning, det blir spännande! Inte bara att prova på en ny sport, men också det där med att cykla på min gamla hoj utan fotbromsar... Min cykel i Uppsala, och den på Posten, är ju fotbromsiga liksom. Så kanske dör jag. Eller ja, får användning av hjälmen, så att säga.
 
Försöker plugga nu, det har gått bra i tio av totalt femtio minuter... Jag blir lite less på mig. Ständigt glömmer jag allt, allt jag lärt mig. Förkunskaper - inga! (Obs! Här valde jag att klanka ned på mig själv, klassisk s.k. tjejgrej att göra. Egentligen, innerst inne, vet jag att jag har lärt mig och kommer ihåg massa grejer. Just nu minns jag mest vilka som bor var i ca 700 hushåll i Åkersberga. Ge mig ett efternamn och jag kan berätta vart de bor.)
 
Nej, nu ska datorn lämnas! Tyvärr inte för att plugga ordentligt, utan för att titta på film med pappa. En handelsresandes nöd (japp, rättstavat). Det är en musikal, kan man nästan säga, med Svenne Rubins. Kändisar förekommer.
 
Hejs!

Det är något med Kårsta.

Först var det min hat-terräng. Sen åkte jag dit mitt i natten med pappa i en ploj-klubbtävling.
 
Man kan kanske kalla Kårstaterrängen för Vallentunas svar på Lunsen, åtminstone i vissa områden. Jag har inte riktigt fått igång självförtroendet, eller fokuset, så det fick jag kämpa med. Men det värsta var det som hände på väg till kontroll 6.
 
Jag trappade snett. Aj.
 
Först kunde jag inte gå på den riktigt, men jag hoppades på att det skulle vara en sån där stukning/vrickning som bara känns i början och sen inte känns alls. Men icke. Den sitter i. Inte bra.

SM-förberedande läger i Göteborg

Helgen vecka 33 kunde man åka till Göteborg för att gå på Way Out West. Vi åkte till Göteborg, men vi gick inte på festival.
 
Vi orienterade.
 
I år går alla SM-distanser kring Göteborg, och vi åkte dit för att prova på relevant terräng. Vilka är vi? Jo men det var VÖOL:s elitlöpare och ex-VÖOL:aren Anton.
 
Helgens träningar kan summeras som äventyrlig kvällsjogg på fredagen, dubbelpass på lördagen och dubbelpass på söndagen.
 
Jag tycker att området där medel-SM ska gå är riktigt häftigt och emellanåt klurigt, jag lyckades tappa huvudet totalt på en sträcka som ni får se på nedan och skratta, men det var en blandning av parallellfel, otroligt slarv och dåligt självförtroende som gjorde det.
 
 
Vi turistade ut till Öckerö och kommunens södra ö, Fotö, för att Anton skulle kunna bocka av en kommun på sin lista. Och vi åt en glamourös måltid ur plastpåse i Kullavik, där det var många dykare precis intill ett nakenbad...
 
Tydligen  I N T R Ä D E på fästningen i Bohus så jag tog en pose-bild på grabbarna bara.
 
Fotö. Anton ansträngde sig för att jag i den hårda regnskuren skulle få en bra bild men jag orkade inte vänta på perfekt bild på grund av nämnda regn.
 
Häftig bro därborta! Den åkte vi på.
 
Vad vi såg på lunchen ur plastpåsarna alltså.
 
 

Förtydligande!

Igår var jag och Ida, som min nya kombo heter, till Eriksberg och träffade dom som bott i vår lägenhet tills nu och kikade på lite grejer i lägenheten som de undrade ifall vi ville ha kvar. Nu längtar jag ännu mer!!

Sen åkte jag hem en snabbis och bytte om till kalaset hos Jenny, hon hade bakat en fantastiskt fin tårta, mums!

Ge mig september!!!

 
Jag vill ha september nu. Varför? Är det för att då har jag jobbat klart, skrivit mina två omtentor, lämnat in restuppgiften i programmering, börjat den nya terminen eller kanske för att min födelsedag då är förbi? Jovisst, men inte det jag tänker på. Jag tänker på Blodstensvägen 6. Mitt nya hem. Ge mig september nu.
 
 

Det största misstaget Etapp 1 på O-ringen 2013

 
Analys: På min karta var ringen inte öppen så jag trodde, utan att reflektera över att jag inte sprungit förbi branten och kärret, att jag var framme i ringkant för tidigt. Sen brakade hela jag-vet-inte-var-jag-är-vad-gör-jag-nu-syndromet loss.

Jag spårade ur.

Nån som märker att jag sprutar ur mig inlägg för att kompensera tystnade under vecka 30?
 
Man funderar ju ibland på att skriva ett sånt där viktigt inlägg. Om feminism och om homosexualitet och om valet i Zimbabwe och om alla döda i Homs och om rasism och om...
 
Ja, allt det där. Om verkligheten och om saker som verkligen betyder något.
 
Men min verklighet är denna. Jag är en vit ung kvinna från lägre medelklassen (tror jag, vi pratar inte om pengar i min familj mer än när jag ber mamma om räntefria lån för att klara av livet) och jag bor i Sverige, jag har varken låtit mig eller råkat ut för sexistiska påhopp (än, antar jag) och jag lunkar på utan att reflektera (tillräckligt) mycket över hur jag är formad i de sneda förväntningarna på kvinnlighet och ibland läser jag inlägg som dessa, och reflekterar lite och skäms.
 
Så okej, jag skulle nästan kunna skriva ett inlägg om det. Men det vore att uttrycka en åsikt, och behöva stå för den. Och det, mina vänner, har jag svårt för. Konflikträdslan, ni vet. Plus att jag helst inte vill veta att jag har sexistiska klasskompisar liksom. Ovissheten är vackrare än sanningen ibland.
 
Jag nöjer mig hyfsat långt med att jag inte är, och aldrig blir, en sån där tjej som typ lever genom det hennes kille gör. Och snälla söta vänner, om jag plötsligt lever i en relation där han inte intresserar sig för mitt liv men förväntar sig att jag ska bry mig om hans... Skjut mig. Eller nej, så klart inte skjuta mig. Och finaste vänner som varit med om det, det har jag också, och det händer, men snälla fundera igenom ordentligt om det är så himla bra då.
 
Puss.
 
ps. Detta inlägg var tänkt att handla om att jag var uppe hos mormor och morfar och hälsade på och att morfar är som en tonåring med sitt häng på sociala medier förutom att han istället för mobilen i handen har laptopen i knäet och jag gillart. Plus att mormor ska sticka vantar åt mig, himla gulligt!

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0