Stolthet? BAH!

Jag går sönder inombords på det bra sättet av Bob Dylans "I want you". Men mitt spotify-konto har 6 min speltid kvar för denna vecka, och jag har inte hittat nån bra video på tuben...
 
Så istället får jag lyssna på One Direction. Åh. Så. Lågt. Jag. Sjunkit.

Nattorientering

Jag har förstått att inte alla älskar orientering lika mycket som jag. Att det till och med finns de som tycker illa om orientering. Som tycker det är svårt, även när kontrollerna sitter precis bredvid stigen.
 
Jag har även förstått att alla inte vet om vad vi tävlar i för discipliner och sånt. När jag sa till Olof att jag skulle på natträning sa han "Det finns väl nån tävling som går på natten?". Gulle.
 
Det finns otaliga nattävlingar.
 
Ikväll var det tävling, fast lite åt träningshållet ändå. Det var dessutom första gången i år jag höll i en karta. Första gången i år jag sprang i skogen. Och alltså: Första gången jag orienterade sen början av december.
Jag var ute i nära en och en halv timme på en bana som mätte 4.5 km, fågelvägen alltså, min verkliga sträcka var nånstans kring 5.8 km. Fortfarande - ringrostig tjej.
 
Nånstans på en antydan till en stig snubblade jag omkull på sidan och låg där i snön ett tag och kände att livet allt är härligt.
 
Nånstans efter målstämplingen kände jag att endorfinerna rusade i kroppen.
 
Nånstans är det ju det här som är min stora passion.
 
Fast nattorientering... Måste säga att, ehm, jag har stor förbättringspotential inom denna disciplin.
 
Nedan: Min bana inklusive den andra gafflingen.
 

Förlåt

Men jag tycker att det här är så bra. Jag vet inte vad som hände.
 
 

Sjuk tjej.

I livet söker man spänning. Man vill pusha sig till sitt yttersta för att känna endorfiner och adrenalin pumpa genom kroppen. Belöningen.
 
Det behöver inte bara handla om träning, så klart. En av anledningarna till min utmattningsdepression var nog att jag ständigt ville vara andra till lags. Och att jag gärna tog på mig liiite för mycket att göra.
 
Idag utspelar sig ett miniscenario av detta. Jag har som alla vet (eller?) slutat som USM-truppledare i Uppland, varpå allt USM-relaterat jag har hos mig ska slussas vidare. Min "chef" (som är en toppenschef) ringde mig i måndags och sa att han kunde komma förbi och hämta det hos mig på torsdag. Men då ska jag träna så det gick ju inte. Istället ringde jag upp honom igår och sa att jag kunde lämna det vid hans klubbs klubbgård, eftersom jag ska dit ikväll onsdag.
 
Men okej. Jag ska dit ikväll på träning, det vill säga en väska. Jag ska dugga-plugga idag, det vill säga en till tung väska. USM-grejerna - en stor väska och en liten väska. Var ställer man allt detta en dag på Ångström..?
 
Nej, istället ska jag åka upp till klubbgården nu innan plugget. Så. Himla. Meckigt.
 
Tur att jag på mitt sjuka vis njuter av det.

Tisdag. 2 skoldagar av vårterminen gjorda, 16 timmar av studerande.

Åh rackarns jag skulle skriva om nåt, men jag glömde bort vad. Förresten, läs mitt senaste inlägg här, det kan bli kul! För jag hörde Astrid och Karin skratta i alla fall...
 
Annars så inser jag att jag inte har träffat fina människor jag tycker om här i Uppsala sen säkert snuskigt långt innan jul. Hemskt illa.
 
I vilket fall, sötaste ni som faktiskt inte gett upp mig ännu: Jag försöker få livet på rätt köl igen. Jag hoppas det är okej? Man borde resonera att en välmående Camilla man inte träffar är bättre än en icke-välmående Camilla som man träffar.
 
Här är en bild på mig efter min rygg-åkning i backen 50 m.
 

CAMILLA RASAR - SÅ VAR EUROVISON FÖRSTÖRT. HOTAR MED BOJKOTT

Ja, det var minsann lite så jag kände. Det är så här: Jag är ESC-fan. Inte för att jag gillar musiken egentligen, utan för att jag gillar röstningen. Och vem pratar mest under röstningen? Jo, programledaren. Och vem är programledare? Petra Mede. Är det något som är tråkigt så är det tråkiga människor som tror att de är roliga.

Nu kanske jag fan hittar på nåt annat den kvällen. Gör som Beatrix - AVGÅ FÖR I HELVETE.

Hehe.

Jag minns min ungdomstid. Typ.

Det var något vackert som hände igår. De lyckliga kompisarna kom till Uppsala. Detta band, som jag lyssnade mycket på under gymnasietiden. Och som jag var nära att se -06, på Gula villan i Huddinge. Men som jag inte fick se, eftersom min dåvarande pojkvän ville åka hem. Inte så konstigt att jag gjorde
slut med honom samma kväll va? ; ) 
 
 
 
Idag har jag premiäråkt på mina nya skidor i Storvreta, det var svårt och frustrerande. Jag minns hur duktig jag var fram tills att jag kanske fyllde 12 år. Men vallateamet hade inte gjort sitt jobb så bra idag. Jag, alltså.
 
 
 
 
 

Tidningskändis

Man har ju varit med i tidningen ett par gånger i sitt liv. Vad jag vet - tre gånger i lokaltidningen: två gånger på bild och en gång i intervju. En gång i DN på bild, där skärpan är på mig och jag springer Lilla Lidningöloppet och är jäkligt taggad. Finns att beskåda på väggen hemma hos mig, välkomna att kika förbi!
 
Och kanske tre gånger i Skogssport, orienteringens tidning. Nu senast i januarinumret, dock endast med namn.
 
Men alltså. Det är en härlig känsla, på nåt vis. Kanske ska ha som mål i livet att hamna överst när man googlar Camilla Öhman? Vad man får upp nu? Well, you try and see.

Men tjeeena!

Hej där!
Har varit i Åre och skidat lite, det har varit strålande. Underbart väder och med rätt kläder besvärades man inte av kylan och vinden. Mycket bastu och stugfestande. Mycket glädje.
 
Men även en brutal ångest. Redan första kvällen snodde någon min jacka, innehållande bankkort, körkort, liftkort. Jag hoppades någon skulle ha gjort det av misstag och sett sin blunder på morgonen, eftersom det fanns kvar en annan röd jacka på festen. Men hen verkade vara otroligt bakis för inget hände. Vid lunch hade arrangörs-Jocke köpt nytt endagsliftkort åt mig så jag ändå kunde skida lite. Men ingen hörde av sig om jackan.
 
Klockan 17 hade jag tagit en liten power nap och vaknar upp med hjärtat i maxpuls. I jackan ligger hemnyckeln. Så om någon stulit den har hen kunnat ta mina 3000 kr på kontot, åkt till min lägenhet vars adress fåtts från körkortet och tömt den på allt. Plus stulit min identitet lite på olika vis. Ångest, hemsk ångest.
 
Karin och jag började kolla upp nödvändiga nummer för att byta lås på lägenheten. Men telefontiderna var passerade så jag skulle få ringa nästa dag. Under middagen sker dock miraklet. Arrangörs-Nikolaj är världens bästa människa och har knackat dörr i hela Tegefjäll och förklarat läget och i den 20:e lägenheten fått napp.
 
På fest samma kväll träffar jag den skyldige, känner igen honom på mössan som funnits i den jackan som jag fått ta istället. Och killen har mage att skoja om det. Jag vill slå honom. Hårt. Fattar han inte att jag hört av mig till Pelan som hört av sig till en kompis på kantorn som inte känner mig och fått henne att gå förbi min lägenhet och kolla att det verkade lugnt? Fattar han inte att jag nära bytt lås, spärrat kort och mått vidrigt dåligt?
 
En del är bara för korkade.
 
Men i övrigt så har det varit otroligt fint och värt slantarna.
 
Livet var jäklarns nice.

Och shotsen var där.

Jackan kom hem och allt var kvar.
 

Lördagens veckosummering

Dagarna vandrar förbi.
Jag har haft många planer för den här veckan, och känslan är klassisk: Jag har inte gjort nåt!
 
Men det är ju inte sant! Slängt iväg en uppsats, tränat tre pass (har startat lugnt efter senaste tidens skador och sjukdom), träffat vänner och börjat på kompletteringen av FEM-tentan. Och så vidare. Det enda jag kanske kanske kanske kan få ha dåligt samvete över är att jag inte varit ut till Storvreta och åkt skidor, trots att det varit tanken tre dagar. Kanske kom verkligheten ikapp (tidsbrist, minusgrader deluxe).
 
I vilket fall, man ska va gla'.
Man ska inte trycka ned sig själv, det gör omgivningen så bra själv. Så stick up for yourself son, never mind what anybody else done.

En stilla fundering på nuvarande situation

Jag tycker om att skriva, absolut. Engelska är inga problem.
 
Men att komplettera en rapport för andra gången, inte så festligt.
 
Egentligen skulle jag åka skidor idag. Men eftersom dagarna sitter ihop med varandra och inte är fristående och oberoende, blev det inte så. Var alltså uppe för länge igår, så hinner inte innan jag ska upp till Pollax på möte.
 
Möte ja.
Antar att det är "fel" att skriva det, men det är getting-used-time. Vi som kuggade tentan pga ett specifikt mål, har fått möjlighet att komplettera. 
 
Det är snällt.
 
Kompletteringen ska ske genom att ena gruppen förbättrar den befintliga Comsol-labben, och den andra utformar en ny lab.
 
Det är inte snällt. Fatta vad mycket arbete det är.
 
Jag menar, en gammal F:are jag vet utformade tre labbar i elmag som sitt exjobb. Så man kan räkna 10 hp för att göra en lab, och drar man bort research och rapportskrivning, är det iaf nånstans 3-5 hp.
 
Sa jag det att hela kursen FEM är på 5 hp, varav tentan i sig var på 3 hp...
 
Men det är nog ett lägligt tillfälle att ta skiten, så att säga.
 

Sticka

I och med att jag lätt blir beroende av, ofta små saker, ofta dumma saker, är det bra att jag tagit upp ett gammalt beroende nu:
 
Stickning!
 
Det blir återigen en halsduk, och det är återigen så att allt garn har trasslat ihop sig. Fml =)
För övrigt köpte jag Järbo-garn, kände att den byn gett mig så mycket kärlek.
 
 
 
 

Hittade en gammal text och det är skönt att sitta med facit i handen.

Sommaren 2010:
I sommar har jag jobbat som brevis, det har varit helt underbart. I ett av mina utdelningsområdet målade ett företag om husen. En av dessa målare var särskilt fin. Jag och alla målare hejade på varandra, och min sista vecka, på måndagen, började den fina målaren pratat med mig. Samma sak på tisdagen. På onsdagen var han inte ensam på sin vägg, och sa bara goddagens. På onsdagseftermiddagen bestämde jag mig. Jag skulle våga fråga ut honom. På torsdagen var dom inte där. På fredagen var dom inte där. Och sedan, när jag jobbat klart som brevis, gick de på semester.

Men jag tänkte, att är det här meant to be, så kommer jag träffa honom igen. I Åkersberga (där jag jobbade), i Falun eller Örebro (dit jag reste) eller rentav i Uppsala. Men hittills ingenting. Igår åkte jag igen (!) dit på min fritid, för att ta chansen. Men jag är rädd att jag måste börja tänka om. För dom var inte där - kanske för att det spöregnade och inte var direkt målarväder. Men nu tar chanserna slut, och jag måste kanske inse, att det faktiskt inte var meant to be, jag och min fina målare.
 

Jag träffade ju faktiskt honom igen. I Uppsala. 2011. Men en sak hade jag fel om. Det var inte meant to be. Verkligen inte.

Bilder från champagneprovningen

  

 

 

 

 
Bilderna är stulna från My, Jossan och Martin. Tjejkvällen slöts ju samman med grabbkvällen kring midnatt.

Lever.

Åh, tappra själar som gör ett besök här trots att jag inte skrivit på flera dagar!
 
Här kommer nåt smarrigt, nåt som jag inte vet om jag ska stoltsera med eller gömma undan i glömskans vrå. Men, det är ju mig vi pratar om, informationsspridningsdam numbero uno. So here goes:
 
Jag dansade i en dansbur på Garbos i Sumpan i lördags.
 
Så var det sagt. Men det var inte ensamt, utan tillsammans med Marre, en underbart trevlig och vacker kvinna, som också var på tjejfesten (jag var på tjejfest, glömde jag visst säga!). På tal om Marre. Jag blev så varm i hjärtat av hur de allra flesta män på dansgolvet suktade efter henne. Hennes snart 1-åriga dotter kan vara stolt.
 
Nog om, mer plugg. Puss!

Självinsikt

Jag misstänker att man kan kalla mig självgod i och med att jag lyssnar på min egen spotify-lista och tänker faan vad bra musik det här är.

Saker jag gjort men som man inte ska göra

En gång skickade jag en låt till en kille som jag flirtade med för att jag tyckte låten var bra. Alltförsent kom jag på att jag kanske borde tänkt på låtens text först. Låten var denna. Lär av mitt misstag, damer och herrar!
 
SMART tjej.

Ledig!!!!!

Hurra!
 
Denna ledighet! Det är nu den känns. Inte innan jul, eftersom vi skulle ha en ordinarie tenta efter jul. Men nu när den är skriven, och jag (förutom att jag måste skriva en rapport i Energi- och miljöteknik, komplettera en rapport i FEM, göra klart en miniräknare i Java för Prog II och nu senast, gå på möte med FEM-läraren plus två andra för att komplettera den tentan till en 3:a) har inget skolarbete att göra!
 
Så idag ska jag frosta av frysen - ett sånt nöje! Kanske städa? Försöka äta... Men framförallt, relalalaxa.
 
 
ps. Ena snubben ovan, är en i hemsidan för DIF fotbolls redaktion. Där blev inte svenskan så bra av mig. Men jag är ledig. Tihi.

Bästa kvällen

Jo men den här tentan. Det var 8 uppgifter. Gjorde 1:an, 2:an, 4:an och sen 3:an. Kollade på klockan. Hade suttit typ en av de totalt fem timmarna man har på sig. Kämpade med de sista fyra uppgifterna, skrev ett brev till Jenny i USA på ett av kladdpapprerna... Försökte verkligen få tiden att gå.
 
För klockan 19, då tentan skulle ta slut, skulle jag träffa Pelan och Lill för bandy på Studenternas.
 
Men jag drog vid 17, hem en snabbis, och sen bandy. Sirius tog emot mitt favo-lag, Bollnäs. Lill bjöd på korv, fast i nuläget var det jag som bjöd på korv. Sugarmama. Mitt lag torskade.
 
Hemma igen lyxade jag med bad, starköl och svtplay med På spåret. Göttans.
 
 
 
 

Tentaplugget

Det går så där.
 
Avbokade i alla fall yogan, förnuftigt med tanke på att jag inte kan röra mig ordentligt efter gårdagens rockgympa och innebandy. Hade svårt både att gå och lägga mig och att somna igårkväll. Vaknade på morgonkvisten men sov lite till. Som vanligt. Dumt.
 
Kom igång kring lunchtid. Löste ingenting. Försökte på nästa. Nope. Nästa. Nope.
 
Mailade csn angående förlängning av utbildningstid. Kollade studenthälsans öppettider för bokning av kurator.
 
Men sen. Sen hände nåt. Jag löste en uppgift. I princip på egen hand. Hurra!

Positivt tänkande:

Jag har två synliga magrutor. Hurra!

Bitter tjej

Sitter i Ångestsoffan (kärt barn har många namn), sen två timmar tillbaks. Två timmar av... meningslösa Two and a half men, nån annan komediserie och sen klassisk musik på svt24, kändes märkligt att höra en operaman sjunga Liverpool's theme song. Typ.
 
Ångestsoffan. Ångestspelet. Har förresten inte vattnat mina blommor. Har jag feber? Tankspridd är jag. Borde enkom därför bli forskare och professor.
 
Nu har jag twittrat också. Mitt i allt. Helt värdefullt. Eller. Nej.
 
Nä, mindre gnäll och mer sömn.

Det verkar vara något med mig och vägar och vägskyltar

Vanligaste fotomotiven på semester, och annars också för den delen:
 
 
Och då är det här bara ett litet urval...

Saker jag funderar på just nu

Träningen. Framförallt träningen.
Hur jag ska göra med mina studier. Ska jag försöka förlänga studierna med ett år och komma ikapp? Går det med tanke på min CSN-situation?
Vänner. Jag har som vanligt knappt träffat de jag lovat och de jag borde ha lovat att träffa på hur länge som helst. Många anledningar.

Men just nu är det inte jättemycket att göra. Plugga, eller åtminstone försöka plugga, till nästa veckas tenta. Sen får vi se om det reder ut sig.

Snart Åre igen. Gött.

Fikade med Matilda

Hon är världens bästa, min Matilda.
 

2013:s första inlägg

Det första inlägget för i år kommer nu, när visarna på klockan har passerat högst upp och årets första dag är förbi.
 
Finns det någon dag som är mer stilla än nyårsdagen?
 
Min nyårsdag har varit mysig. Ylva och Cassi åkte vid fyratiden och jag utförde årets första träningspass. En promenad. Jag bokade in Power och Core till imorgon, eftersom jag tänkte avboka sjukgymnasttiden. Sen böjde jag på knäna ett par gånger och avbokade istället passen.
 
Är det okej att jag verkligen känner det som att det är ett nytt år? Att det är stor skillnad? För det är absurt egentligen, att det skulle vara nån större skillnad mellan 2012-12-31 och 2013-01-01. Men det känns. Bortsett från att jag som så många gånger förr sitter i min gröna soffa och har spelat sönder fingrarna med tråkigt datorkortspel, så är något annorlunda.
Eller så är det bara energi från att Ylva och Cassi varit här.
 
Nyårsfesten igår var tydligen hos en Marbin.
 

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0