Multitasking

Alltså.
 
  • Diskat
  • Pratat med Snurras
  • Tränat
  • Lagat middag
  • Beställt kartor
  • Bokat boende
  • Planerat flytt
  • Adressändrat
  • Analyserat loppen från O-ringen (återuppspelning. Humor)
  • ...
Börjat bli fett dags att se ut så här (fast liggandes i en säng):
Tack Ivar för smygfotot.
 

Träning!

Alltså, man kunde ju trott att en härlig träningsvecka i Boden (det var så jag såg det) skulle ha levererat en form likt jag levererar brev om dagarna, men icke!
 
Det blev träning idag, och valet förenklades av att jag glömde ta med mig en gymtröja till jobbet. Så jag åkte hem för en löptur. Jag tycker egentligen mest om att köra rena löppass som träning i Brottby, eftersom jag valt att tycka illa om skogen som mamma och pappa bor i, men idag gjorde jag ett undantag. Eller ett halvt.
 
Jag sprang in i djungeln som finns här, med ormbunkar och annat otyg, och det gick väl... dåligt. Upp på berg, nedför branter, men blev lite less. Så kortade av och försvann ned på en stig istället. Men det var då jag började bli rädd. Hur låter egentligen en skock med vildsvin? Och hur ska man göra för att jaga bort dom?
 
Jag höll mig sedan på små släpstigar och mindre skogsvägar hem, och passet mätte till slut en rar längd på 5 km.
Men inte nog med det! Något flög i mig och jag bestämde mig för att köra ett varv helkroppsstyrka.
 
Det blev mage och rygg, sen orkade jag inte mer... Den styrka jag haft, den har flugit sin kos.
 
Men det sköna med att vara otränad är att man blir så öm och sen känner sig som man genomfört en Iron man fast man bara kört två varv rockis på en måndag.
 
En jobbig dag på jobbet. Till skillnad från idag då, när jag med full lön fick gå hem 2.5 timmar innan sagd sluttid. Posten <3
Och en före-träning bild från flygfältet i Boden. Klockan var 7.15 och jag hade inget att göra, mer än att sticka in till stan och ta ut de 4700 kr som husvagnsägarna skulle ha. Kom ju till Boden 05.30... Så hurtbullade en jogg.
 

Ah men tjeeena!

Jag orkar inte berätta om hur allt var på O-ringen. Som alltså tagit upp min tid sen jag bloggade senast. Två veckor sedan, jag tror det är ett slags rekord. Jag orkar inte prata om jobbet. Mer än det att det var ett stort misstag att först vara trött på måndagen pga sen nattning söndag och sedan åka båt med föräldrarna och komma hem 00.30 inför den tunga tisdagen. Dumt.
 
Så vad mer finns det i mitt liv att prata om?
 
Idag är jag i alla fall klok och låter bli att träna fast jag vilat tre dagar redan. Men sömnbrist och inte helt vettigt i matväg på den senaste tiden låter mig vila lite mer. Imorgon blir det träning, väljer mellan att våga mig på att gymma utan kollegan Emelie (som slutat) efter jobbet, eller myslöpa lite när jag kommit hem.
 
Och försöker planera ett träningsläger inför SM.

Om vattnet ligger spegelblankt är det dags att hoppa bomben

Som rubriken antyder. Jag har skapat mig spänning. Klockan är alldeles för mycket för att jag ska få vara uppe nu, egentligen. Börjar man 7.15 och behöver sina 8 timmars sömn så... Ja.
 
Men det är för mycket i görningen just nu. Jag har packat klart inför orienteringsresan, det är bra. Och det var svårt. Man får inte ha med sig för mycket men det har jag nog.
 
Snart kommer det behöva ske en annan typ av packning.. För jag lämnar Kantorsgatan. Två fina år av mitt liv fick L-lyan. Eller. Det där blev fel, 2012 var ju ett bajsår och 2011 en berg- och dalbana. Det skulle jag inte skriva om nu, pallar inte älta.
 
Tillbaks till ämnet. Jag ska bli en äkta uppsalaorienterare nu! Blodan!

Ovärt.

Klassiska skrivkrampen. Viljan finns, ämnet inte.
 
Skriva mer om jobbet? Nej. Inte idag. Idag var det inte helt glädjefyllt. Och jag vill inte gnälla offentligt på mitt jobb.
 
Skriva mer om helgen? Kanske. Glädjen som uppstår när två av dina bästa vänner säger att de vill att du lär dom att orientera, och att man ska ta tag i det redan dagen efter. Förvåningen som uppstår när dina 24-åriga kamrater för samma missar som 10-åringar. De skulle fortsätta öva utan mig nu i veckan.
 
Sen kändes det kanske lite... ironiskt, att jag, som barntränarutbildare, inte kan lära ut själv. Nästan. (Negativt tänkande. Suddar och gör om, men skriver inte ned).
 
Nä.
 
Jag känner mig lite låg, lite lagom måndagslåg. Så inte ens dagens glada besked kan ge mig sinnesro. Ibland måste man få unna sig att vara negativ.

Weekendresa

Igår hann jag inte mer än komma hem till lägenheten innan det var dags att ge sig av. Sliten efter arbetsveckan ville en stor del av mig bara stanna hemma och softa, men icke! En utgång till Bryggan var det som gällde. Ganska mycket motsats till vad denna helg från början hade planerats vara. Vi träffades hemma hos Jakob och cyklade sedan in. En del bekantingar fanns på plats, det var kul. När det var stängning och dags för hemfärd åkte vi istället hem till aleks och spelade ukulele. Jag somnade gott i soffan. Cyklade hem i morgonsolen och fick sen fyra fem härliga timmar i min säng.

En björntjänst gör ju ingen glad

Åh Posten <3
 
Idag var egentligen en jävlig dag. I och med att tisdagar är en utmaning i min postort, bestämdes det att mitt distrikt skulle lämnas odelat. Så idag skulle jag dela ut två dagars post, plus de lokaltidiningar som egentligen skulle ut igår när jag var hemma. Lyckligtvis hade min ena kollega sorterat upp den posten som kom igår (med blandat resultat... ;-) se titeln...) så dagens arbetsbörda var mer att det blev tungt och en timmes övertid.
 
Min lilla bil tappade kofångaren idag, det var lite skämmigt för en kund såg det (nästan). Som tur var är jag en händig tjej och jag satte tillbaks den. Annars har jag inte hunnit med så många missöden ännu (ifjol blev jag påkörd), förra veckan satt det en spik i framdäcket plötsligt. Det är typ allt? Allt jag törs skriva här i alla fall... Mohahaha.

En hemmadag

Åh, jag önskar jag hade något klokt att skriva. Något intressant. Det har ni gjort er förtjänta av, trogna läsare.
Ibland tror jag mig veta vilka ni alla är. Men så får jag höra därute i livet av någon otippad att de läst, och av någon tippad att de inte alls har koll på något som jag skrivit om här.
 
Men det spelar inte så stor roll, det är blott en enkel blogg som alla får läsa.
 
Det var första medaljtävlingen i orienterings-VM igår, distansen var sprint och det blev två svenska medaljer genom Annika Billstams silver och Jonas Leanderssons brons. Glädjande nog sände SVT (nästan hela) tävlingen i sin ordinarie tablå, kul! Mindre glädjande är kommentatorernas insats. Som en kompis skrev på facebook angående sändningen, de kunde ju själva haft en dator bredvid sin tv-skärm och följt gps-trackingen! Och förmedlat de tävlandes vägval till oss tittare, även om bildproducenten valde att byta bild innan vi hann se något. Inte så svårt?
 
Idag fortsätter VM, med långdistans. Utöver att jag hejar på svenskarna, håller jag tummen extra hårt för min träningskompis Cat Taylor som springer för Storbritannien. Trots att hon med sin klack trampade mig hårt på vänsterfoten på Jukolabåten hem ;)
 
Annars så har jag sjukanmält mig igen. Natten var inte snäll, var vaken mest hela tiden med min dumma hosta. Men utöver den trötthet som jag, klok som jag är, vet påverkar reaktionsförmågan och koncentrationen som krävs när man kör den lilla gula bilen runt i villaområdena och delar brev, börjar saker bli bättre (ta i trä). Och jag tror att det är okej att jag nu sitter och jobbar med mitt andra jobb, det som jag gör på Tillämpad mekanik på Uppsala universitet och som jag inte blev klar med (också på grund av sjukdom... Morr..)
 
Det får vara det.

Det är lätt att vara efterklok

Det är tråkig att vara sjuk. Tråkigt att behöva tänka på vad som faktiskt är bäst för mig, och inte typ roligast.
Alltsomoftast hade jag en fin träningsplanering som jag längtade efter att få genomföra, men nu har en vecka gått och jag hann med 1 pass, det första. Det som jag med facit i hand skulle skippat för att kanske kunna slippa det här eländet.
 
Det är lite utav ett problem, den där ambitionen. Eller ja, målbilderna. Dom tar inte hänsyn till typ realism. Ingen hänsyn riktigt till att grunden finns därbakom. Egentligen kan man ju lätt ha en krysslista med grunderna markerade för att se om det går:
  1. Sovit bra?
  2. Ätit bra?
  3. Stressigt i skola/på jobb?
Alltså utöver att man ska vara frisk och ha tid.
 
Men bland det lilla fina i livet så blev jag glad av följande materiella fynd igår. Alltid nåt.

 
 
 
 

Självömkan

Åh. Blev sjuk. Så jäkla olägligt. För min skull, och för Postens skull. I måndags var min första dag för i år, och det saknades minst 6 personer pga sjukdom. Vilket drabbade kunderna. Igår fick jag 25 % extrajobb, för att hjälpa till att fylla en lucka. Men igår kände jag att det jag trodde skulle bli en liten minisjukdom blev något större.
 
Så idag var jag sjukanmäld, och försöker att intala mig själv att det är viktigare att jag tänker på mig själv och blir frisk, än tänker på mina kollegor som redan lider av hög arbetsbelastning, som var tvungna att dela mitt distrikt idag.
 
I övrigt så känns det jäkligt rutin:igt på jobbet redan, när inte ens en av sex veckor förflutit. Förändringen av mitt distrikt i år var liksom att jag blev av med mina gå-gårdar och fick tillbaks två av mina gamla områden. Plus att det byggts lite nytt. Så det känns lätt ospännande. Fast jag klagar inte. En frisk Camilla är så där klämkäckt trevlig och vinkar och småpratar med alla kunder och skrattar åt deras jäääääätte originella skämt. (Räkningarna får du gärna behålla!)
 
Nåväl.
 
Jag ska jobba imorgon. Och jag ska återigen försöka ta hand om mig själv. 17 dagar till O-ringen.
 
 
 

Fått Astrids bilder från Paris!

Man kanske kan kalla det för exponering av mig själv. Och bilderna är i oordning. Men ja. Varse! Teeeeell meeee I am preeeettyyyy!
Fika på litet bageri. Den läckra bakelsen var inte min, jag är en bröd-med-choklad-tjej.
 
Resan till Skavsta.
 
Försökte synas lite.
 
På Skavsta
 
Croissant, kaffe och snart Eiffeltornet. Vad mer kan man önska?
 
Hittade en kanin
 
Uppe!
 
Första caféet.
 
Vet inte vad jag har hittat att titta på
 
 Ville köpa!!

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0