Från en annan synvinkel

Jag ska få åka på läger. Och inte vara ledare. Det är ju helt konstigt. Men det ger mig perspektiv. Jag förstår plötsligt mina tidigare ungdomar. Som inte verkade ha koll på nåt.
 
Jag var närapå att dyka upp på samligen den tidigare sagda tiden, som hade varit bara tre timmar för tidigt.
 
Nåväl. Jag ska njuta. Det spritter i kroppen när jag tänker på det. Men.
 
Det är så jäkla svårt att packa. I vanliga fall på läger, är vädret lite mer orienterings-bekant. Nu kommer temperaturen ligga kring kanske 2 grader. Mycket kläder alltså. Antar att de som åker på läger ofta får in snitsen.
 
 

Vad har hänt?

Det kan man fråga sig. Jag råkade vänja av mig att blogga, det är vad som har hänt!
Som sagt bodde Karin hos mig ett par dagar, för att få in den rätta känslan inför hennes tenta. Då fanns inte mycket tid till annat än umgänge med henne och träning.
 
När Karin flyttat ut, var det underbar nattorienteringsträning följt av tentafestival, en torsdag med ny kurs som verkar helt bäst, påskmiddag och utgång på Stocken, en fredagsbakfylla utan dess like, jobb på Gotlandsfika hela lördagen, hetsprogrammering och sånt på söndagen och nu är det måndag.
 
Nej tisdag är det.
 
Men måndagen var som en söndag också, med hetsprogrammering. Nu är sista projektet i Programmering av parallelldatorer inlämnat, skönt! Jag tog med Karin på måndagsträningen, idag har hon vid flertalet påpekat hur ont hon har i kroppen och hur allt är mitt fel. Måndagen rundades av med mumsiga våfflor och magknip.
 
 


 
 
 

Privatliv och pepp från andra

En blogg ska vara personlig men inte privat. Ofta orkar jag inte försöka upprätthålla ett privatliv - jag älskar "informationsspridning", så här på bloggen hamnar kanske en del material som andra inte ens skulle berätta för sina närmaste vänner. Jag antar alltid att det är mina närmsta vänner som är in här och läser, med det vet jag ju inte.
 
Jag vet att mamma läste förut, i smyg, när jag precis hade börjat. Jag vet att min ena moster varit in och kommenterat någon gång. På en normalvecka har jag kring 45 besökare, men jag vet inte om det är 8 st som är inne varje dag eller helt olika personer. Så egentligen kanske jag borde vara mindre privat.
 
Men det finns ju även de som inte ens är personliga, det vill säga, bara visar fasaden. Det tycker jag är farligt. Det skapar en snedvriden verklighetsbild, ju. Därför uppskattar jag när bloggeliten publicerar inlägg som dessa. För det stärker. Det gör att jag som idag kan lugnt, harmoniskt och lyckligt kan gå i den kyliga morgonen till bussen och möta en dag på Ångström, utan att ha klumpar i magen av att känna mig otillräcklig.
 
I övrigt så bor Karin hos mig nu. Hon väcker mig på morgonen med ett tjutande utrop av mitt tilltalsnamn och kommer in i mitt rum och säger att hon gjort kaffe. Sen ser hon mig, skrattar och tar kort. Jag förstår inte varför. Sen ser jag varför och förstår.

Kloka beslut

Idag beslutade jag mig för att vara glad i en 3:a i Programmering av parallelldatorer och alltså inte skriva den frivilliga tentan, utan istället endast göra ett projekt i den kursen. Efter att jag är klar med det här tredje projektet alltså.

Det känns bra. Jag orkar inte med hetsen och jag tror nog det kan gå bra för mig i livet ändå.

En tenta nere!

Hello hello!
 
Jag lever post-tenta just nu, det vill säga chillaxar i sängen när vännerna fortfarande skriver och suddar i tentasalen. Att sitta tiden ut är inte riktigt min grej. Så nu äter och dricker jag lite tenta-gott, nomnom.
 
Nästa tenta är på måndag, det vill säga om mindre än tre dagar, så jag funderar på om jag ska köra mitt knep (sova/vila nån timme och sen låtsas att det är en ny dag med frukost och sånt) och plugga lite programmering av parallelldatorer sen, eller göra den sista uppgiften i samma kurs som ska in idag (ops) - eller bara vara.
 
Det är svårt att unna sig saker tycker jag. Jag unnar mig alltid fel. Jag är i grunden en väldigt lat person tillika gottegris (tur att idrotten räddar mig undan fetmans fördärv) och att unna sig kakor och slapp-tid är något jag alltid gör, varför det blir så dumt när jag väl ska unna mig något på riktigt.
 
Det jag ville komma till är att, eftersom jag har en tenta på måndag och en inlämningsuppgift till samma dag (fast egentligen idag) och jag vill åka ut till Sävja på lunch och träning hos en ny vän imorgon, kanske idag är en dag att plugga på.
 
MEN jag är svintrött och man ska lyssna på kroppen, right?
 
Ack, dilemma!
 
 

Prio

Det är glest mellan inläggen numera. Det är något positivt. För det betyder att denna tentaperiod och dessa inluppar får det  fokus de förtjänar.
 
Eller?
 
Det var fest i fredags, en fest som jag tillät mig gå på av flertalet anledningar, varav en var att det skulle gå lugnt till och att jag skulle känna mig pigg och fräsch på lördagen. Det gjorde jag inte. Men likväl var det Ångström som gällde, kanske några timmar senare än vad som var tänkt, men jag körde mitt fungerande program med trådar ca 100 gånger för att få ut lite statistik, skrev några rader och käkade pizza.
 
Till festen, det var en inflyttningsfest, bakade jag. Tanken hade slagit mig, men det var först när Bananahana föreslog det som det hände. Åter ett bevis på att prioriteringarna är lite sisådär. För förslaget kom en torsdag klockan 21, när jag precis kommit hem från en lättare löprunda som avslutats med ICA. Sket i allt och cyklade tillbaks till ICA och bakade sedan i nästan 3 timmar, konstigt att det tog sån tid men kanske har det att göra med att Astrid ringde och vi bokade vår Paris-resa.
 
Jag var så nöjd med presenten, billigt men mycket kärlek. Sen köpte jag burkar på Åhléns, så billigt-faktorn försvann...
 
 

Den ena drömmen var inte som de andra drömmarna...

Rassmus och Kate, förebilder inom området distansförhållanden. På festen är denna bild tagen.


 Och så var det klassikern: Mello på Ångström. Sämre uppslutning i år än ifjol, och inte lika mycket psykbryt från mig.
 

Senast lördag, nu lill-lördag

Oj då, jag trodde allt jag skrivit någonting i alla fall sen i lördags. Men icke! Trist att mötas av ett sånt glatt inlägg så många dagar i sträck. Sorriii!
 
Jag skrev ett inlägg på ergo-bloggen för nån vecka sen om hur det ibland kan vara lite tungt på F, men att det är värt ändå. Frågan är om det verkligen är det. För mig.
 
Jag blir så himla annorlunda under press. Den pressen. Jag blir zombie. Jag tappar lusten att vara trevlig, även mot folk (kanske i synnerhet mot folk) jag tycker om.
 
Äsch nu är jag trött och orkar inte utveckla. NATT!
 

Lördagsmorgonens tunga hjärta.

Känslan av att först bli jätteglad över att se en vän genom ett fönster där hon sitter på en restaurang för att sedan se tre vänner till och bli ännu gladare men att därefter på vägen bort därifrån inse att det ju är lite ledsamt att ens fyra vänner satt därinne och jag var därutanför och inte ens var tillfrågad om jag ville vara med.

Som den överanalyserande person jag är har jag i huvudet skrivit en avhandling om ämnet som skulle vara redo att laddas upp i DIVA vilken dag som helst, men bloggen får klara sig utan.

Och när det gäller verkligheten och de större problemen i livet så spenderade jag morgonens bakistimmar med att lyssna på en dokumentär om ett barn, dagisålder tror jag, vars kompis dött i cancer, dokumentären var mest i barnets perspektiv och det var så så hemskt, jag gråter nu igen när jag skriver det här, att som kanske 5-åring vara med om att ens bästa vän, som alltid funnit där, försvinner. Att vara med om att förlora sin dotter. Samtidigt läste jag även om Kristy MacColl, hon som duettar med Pogues i den bästa jullåten, om hennes död. Hon blev påkörd av en båt när hon räddade sin son från det ödet, en båt som körde där inte båtar får köra. Och jag tänker att jag har det ju bra jag som bara blivit sviken av mina vänner.

Hemfärdsfadäs

Trodde jag var smart som tiggde skjuts av Gabbis hem från uni. Hon skulle bara åka via bolaget i boländerna. Bara det att de ville se mitt leg också och det låg i bilen och ensam hittade jag inte bilen så det tog sin lilla tid...

Snilleblixten

Jag är så jävla smart.
 
Varför? undrar ni då. Jo men det ska jag berätta för er!
 
Jag ville inte ha gympaskor till Uni idag (måste ju det typ eftersom knäet trilskas), och kom på en briljant idé:
 
Lägga sulorna som motverkar min pronation i mina löpskor i mina fejk-converse!
 
Hurra!
 

Annars då? Ja. Inte mycket.
 
 

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0