Munter fast tvärtom

Varför ska det krävas ett verkligt problem/verklig kris för att man ska förstå att ens vardagskaosångest inte är nåt att fokusera på?
 
Jag har i ett par dagar nu mått ganska katastrof. Mer än vanligt alltså.
 
Idag ville slumpen mig väl och jag fick plötsligt oprofessionell psykologhjälp av Karins korridorare, som lyckades ställa rätt frågor och berätta rätt anekdoter så att jag nu har nya glasögon att se på mitt liv med och är medveten om hur brutalt sneda en del av mina tankebanor är.
 
Men alla dessa problem är ju egentligen små piss i Mississippi om något stort verkligt problem skulle hända, det vet jag men jag kan ju inte direkt gå runt och hoppas att något sådant ska ske för att få perspektiv?
 
 

Min dröm var inom en armlängd innan den rycktes bort av andra

Som att träffa mannen i sina drömmar för att sekunden senare träffa hans fru.
 
You snooze you loose har jag hört.

Åkej

Annika Norlin – Åkej
 
Det här blir dagens tredje blogginlägg, och klockan är bara elva!
 
Dels var det min tur att presentera mig på Rikslägret-bloggen, dels "måste" jag blogga på ergo.
Men det är ju typ jobb, så här kommere lite mera personligt dårå.
 
Helgen har jag ju inte pluggat i alla fall, det suger lite. En dag hade jag nog tänkt vara ledig, men inte två. Paniken växer inför deadline, samt de där resterna jag hade tänkt ta tag i. Usch. Drömde dock att jag klarat en tenta så jag skulle slippa omtentan, skumt positivt. Drömde även att jag sprang U-klass och ropades upp av Per Forsberg i speakern, hemskt otillåtet och väldigt märkligt.
 
Ja men vad hände i helgen då?
 
I fredags var jag tröttast i stan och segade bara framför tv:n, åt Karins chips (hon har bott hos mig igen men den kvällen var hon inte hemma) istället för att bara gå och lägga mig.
 
Stortvättade i lördags, det tog ju några timmar att få tag på fem maskiner, cyklade upp till Skandalgren och hon, Evelina och jag sprang en 8 km-runda och fångade lite Checkpoints. Sen körde vi två varv Rockis i hennes trädgård och bättrade på sporttoppsbrännan. Belöningen efter träningen blev en göttig middag och crash av Blodanhäng med kubb, innan jag mardrömsgick i för små skor och för lite kläder med punkterad cykel genom staden och kom hem 01. Ledsen tjej.
 
På söndagen hann jag inte mer än vakna innan jag skulle vara på stationen. Mors dag och Svenska cupenfinalen stod på agendan. Cykeln trodde jag skulle gå att pumpas tillfälligt glad, men nej. Fy fasen vad panikad jag var över att missa tåget när jag cyklade på jätteledsen cykel utan bakdäcksluft över kullersten. Men jag hann. Jonas-brodern plockade upp mig i Väsby, vi käkade lunch hos mammi och pappi i Brottan och fikade hos mormorfar.
 
Och så var det fotboll sen. Vi mötte upp en vän till Jonas och en till mig och såg Djurgården inleda i underläge men hämta upp det till 1-1, egentligen stundtals spela ut Göteborg som på pappret är bättre och det hela gick till en mållös förlängning och lotteristraffar. Tyvärr torskade mina gubbar, tyvärr stormade ifk:s fans planen inte bara för att fira utan även för att kaxa mot dif-klacken och det var bedrövligt att se dem kasta brinnande bengaler mot både polis och dif-fans, som lika bedrövligt kastade sönderslitna stolar mot polis och ifk-fans.
 
    Motståndarlaget på kubben.


Djurgårdens klack tände regnbåde.
Göteborgs klack tände eldar.
Djurgården kvitterar, vi firar.
 

Fredag hemma

Första fredagskvällen i Uppsala på typ tusen år, chans att göra vad jag vill och vad händer? Tröttast i stan, ovärd hemmakväll.

Enough said

 

Lägerliv

Det nya livet passar mig. Även om det finns (ibland stora) nackdelar med att vara kring elitaktiva med sig själva i inte bara första utan även andra och tredje rummet, har dessa tävlingsresor varit fantastiskt fina.

Jag kunde inte starta i söndagens tävling. Sämst. Drabbades av svåra kramper i magen tio minuter före start, som inte gav med sig förrän en timme senare när jag ledaen suttit vid starten, fått skjuts tillbaka till arenan och legat i sjukvårdstältet.

För dom som sprang var söndagens tävling nästan för utmanande. Timrå var varmt och soligt. Jag har fått flertalet kommentarer angående min huds nya färg.

Men jag sprang i lördags! Spikade en kontroll så jäkla hårt att jag blev alldeles i chock. Dock fungerar benen dålig än, synd, men så är det.

 

Foto: Sam S. Fotboll som vila efter lördagens tävling.

 

Foto: Sam A. Posarn vid en bil som hade samma färg som min väska. Fett fest.

 

Foto: Jag! På väg uppåt, med ätarn Lundsten och pluggarn Bäckström.

 

Foto: Jag. Lisa spurtar på efter 8 km med Sam S i hasorna.

Tvärtomspråket

Ikväll har jag och Karin inte druckit äckligt rödvin och tittat på one direction-dokumentären. Jag har inte heller slängt ut mitt rödvin över väggen så att glaset krossades och tapeten missfärgades. Och jag har inte spontan-målat min pall pga att den blev rödvins-fläckad.

Dagens komik

En tjej som skrev att hennes enäggstvilling var snygg.

Att jag la mig på min choklad så den smalt.

Att snygga killen som startade samtidigt som jag råkade släppa sig i startfållan.

Silva League-premiär

Silva League är orienteringens svar på elitserien. Det ingår ett par tävlingar under våren, och de allra bästa är med. Och så jag!

Jag har inte åkt på dessa tävlingar tidigare, eftersom jag väl ansett att jag inte har så mycket där att göra. Men fasiken, det är ju kul att åka iväg!

Det var sprint, jag sprang inte i huvudklassen, utan i DamElit2, b-klassen. Det verkar vara nåt vajsing i systemet, så har inte kunnat kika på sträcktiderna mellan kontrollerna för att se om jag kanske var riktigt duktig någon sträcka. Men jag kom på plats 20 av 26, så det får vara okej!

Imorgon blir det nästa tävling i SL, spännande! Då är det medeldistans så då ska man in i skogen!

Idag har vi tränat och ätit glass och pluggat. Livet på en pinne är ganska så najs.

Uppdatering

Så att inte alla går och tror att jag inte kan äta - det kan jag!
Men aptiten är inte lika god som under vintern. Egentligen ska inte det göra något, för sommarhalvåret kräver inte lika mycket energi.

Det närmar sig tävling, den där jag skrev om tidigare som jag kände sån ångest för. Måste säga att ångesten släppt, nu när jag hamnade i underklassen. Och när jag såg att personer som är lika duktiga som jag också ska springa.

Nej, peace out hörrni! Här ska köras hård vila.

Onsdagsgrubbel

Tänkte kaxigt att jag är en bra ledare men fick panik av att se att jag stod som ansvarig för middagen en av lägerdagarna.

Annars så har jag jobbat idag, gjort lite ny kod för att skapa fina, talande grafer och haft två möten, samt ätit bjud-lunch! Vi hade besök från vasamuseet, för att berätta om vad vi gör för dom. Känns lite konstigt att beskriva min del av det hela. Liksom, parameterstudie i en modellering av vad som händer när man klämmer på en liten liten träbit, när projektet i stort handlar om hur vasaskeppet ska stöttas i nära framtid. Det är så att den nuvarande ställningen är dålig.

Nåväl, nu äre helg!!

Vårtecken

Det är kanske lite sent att komma med vårtecken nu när denna dag ska bjuda på 20 grader, men jag har fått mitt (man kan kalla det ) vanliga vårtecken - matproblem! Kul.

Illamående. Och när det inte känns som att jag ska spy vilken sekund som helst, dämpad hunger.

Men eftersom jag är en klok tjej på snart 25 år nu, och inte en ung och dum 16-åring som första gången, så tror jag att jag kan klara av det.

10milabakfylla

Snor uttrycket från Karna, har inte hört det förut (tror jag).
 
Samantha var nöjd över att vi slapp gå till arenan från bussavlämningen.

Det var 10mila i helgen, där namnet egentligen bara återspeglar herrarnas stafett. Damernas, där jag sprang, mätte enligt svt 37.5 km. 10.5 av dom var mina.

Med i princip noll grundträning under vintern, knän som ömmat till och från sen december och en härlig förkylning efter SM, där jag friskförklarade mig från den senare i torsdags, var förutsättningarna inte de bästa.

Detta till trots gjorde jag, vad jag minns, bara ett misstag under loppet. Dock begick jag ett dumt misstag innan start. Var som tvungen att stanna ute på banan och eh, ja, tömma blåsan, eftersom den höll på att sprängas. Man bör ta hand om sådant innan start.

Stunden bakom stenen gjorde att jag tappade kontakten med min klunga som jag hade sällskap med från omstarten, och jag fick springa de följande långsträckorna utan draghjälp.

Men, segerns sötma smakades av lite ändå, när jag likt sommaren 2007 utövade mitt taktiska knep och drog ifrån ett par tjejer på slutet. Värt.

Men åter till bakfyllan. De 10.5 km satte sig rejält och återhämtningen var inte den bästa. Men att ligga på ett liggunderlag i sin sovsäck och titta på en storbildsskärm med färgade pluppar på, lyssna på speakern och skogsspeakern, det är ju för underbart.
 
Tydligen inte lika sexigt för en icke-orienterare.

Men sen kom regnet, och jag gick till VÖOL:s vindskyddstält och la mig där. Christer hade fixat värmergejs, och Jonas E skulle börja värma inför Långa natten, så tog över hans hörna. Men fötterna fick ligga utanför tältet. Så fick i alla fall 4 timmars icke-sammanhängande sömn.

Så bakfyllan på 10mila hade alltså inget med alkohol att göra!
 
Kalevan vann herrarnas.

Ny länk

http://www.youtube.com/watch?v=dXtucDGhMG8&sns=em ska funka annars!

Lite för bra faktiskt

Hittade denna, rekommenderas för den arge/besvikne/sårade/ledsna. Man kan spola fram 30 sek om man inte orkar med 30 sek annat.
 
 

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0