Nu.

Det är nog första gången sen jag kom till Trondheim som jag spenderat så mycket tid med mig själv att mina tankar kommit till ytan igen. Det är inte de där jobbiga grejerna som dyker upp ibland, det mår jag alldeles för bra för här för att känna.
 
Livet har som fått en ny mening. Jag hade länge texten till E20 norr med Millencolin på ett utrskrivet blad, fasttejpat mot sidan av mitt sängbord. "När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?" Det är klichéaktigt men de orden har ekat inom mig sen jag var tonåring, och om fem dagar fyller jag 26 så det var ett tag sen jag var det, tonåring.
 
Det är lättare att göra saker för min egen skull nu, på nytt ställe. Det är så små saker att det nästan är löjligt, men okej. Jag skulle gå ut med mina intisar ikväll, mina fina underbara intisar, men jag är förkyld. Det är inte så farligt, jag är lite rosslig och det verkar gå åt rätt håll. Jag hade i vanliga fall gått ut och festat. Utan att tänka på morgondagen. Eller rättare sagt, utan att tänka på i övermorgon. Och resten av hösten och våren här.
 
Jag är här för att springa orientering. På söndag ska jag göra tävlingsdebut för NTNUI. Och visst, jag ska vara här ett helt läsår så vad spelar det för roll om jag skjuter på debuten?
 
Det spelar roll. Kanske är det min kurs i Idrottsvetenskap som jag läser här som talar, men den inre motivationen. Jag gör det för att jag älskar det.
 
"Så när kommer jag leva mitt liv för mig?"

Nu.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0