Rätt ord på rätt plats.

http://youtu.be/uMjpQzeI3os vackraste texten. 

Jag är älskad

Ska försöka komma ihåg det. 


Och jag tror inte ens att jag mutat henne med muffins. 

Ps. Känslorna är så klart besvarade, till månen och tillbaks igen. 

Idrottens baksida. Eller min bak snarare

Något är tokigt med min svanskota
Något är tokigt med mina knän
Efter orsaken ska jag rota
Men tills jag finner den blir det voltaren


Jag hoppas alla såg att det var värsta dikten. 

En osund period och revolten mot mig själv

Det blev aldrig någon tonårsrevolt. Vad jag vet. Jag hade fullt upp med orienteringen och fotbollen. Plus, att bor man ute i skogen (och är lat) blir man ganska beroende av föräldrars välvilja att skjutsa en överallt.
 
Det är något jag tar igen nu. Mot mig själv.
 
Ända sen jag kom till Uppsala. Ända sen jag flyttade hemifrån.
 
Det är liksom som att jag medvetet gör saker som jag inte vill göra. Alternativt att jag gör saker som jag vill göra men som jag inte vill att jag ska vilja göra (och jag inser att jag tänker för mycket).
 
Det var dock längesedan jag gjorde så som jag gör nu. Det är inga fyllegrejer egentligen. Eller jo. Några såna dumma beslut kanske.
 
Nu är jag snarare i beteendezonen jag vistades i kring då när jag väggade. Alltså inte beteenden som ledde till att jag väggade, utan det jag satt och gjorde när jag bara tog slut i huvudet. Där är jag nu. Det är destruktivt.
 
Och jag förstår att det yttrar sig för att jag just nu bor som själv igen, eftersom Ida är på äventyr. Men jag har även en konstig tanke inom mig att saknad är något egoistiskt. Att det skulle vara missunsamt att sakna någon. För saknaden säger ju att jag vill ha henne här. Men hon vill vara där. Alltså är jag egoistisk som vill ha henne här.
 
Fast nu när jag skriver det här, när jag låter tankarna synas framför mina egna ögon och inte bakom dem, ser jag att det är inte alls så där jag menar. Det egoistiska är att lägga över sitt mående på en annan människa.
 
På min whiteboardtavla står det, om det inte suddades ut i flytten typ "Ditt liv, din lycka, ditt ansvar".
 
En kanske ska tänka så.

Och helgen bara sprang förbi!

Jag vågade mig bort till Ångström i fredags, men sjukdomen är inte väck. Jag börjar bli less. 

Men i lördags åkte jag till Sumpan, hem till Madde, på kalas. Där fick jag träffa min bebis! Eller ja, mina kompisars bebis. Okej, min kompis mage. Jag klappade min kompis mage. Men därinne bor en liten filur som kommer ut och ska leka med mig i juni! 

Idag vaknade jag knappt upp, men sen såg jag hockeyn och åt pizza med Karna. 

Och sen var den helgen slut. 

Och eftersom vintern kom tillbaks...

...måste man bättra på hullet igen. 



Hoppsan

Jag är fortfarande sjuk. Det tycks bara bli värre. Sämst. 

Här har det snöat! Jag antar dock att alla läsare av denna blogg finns i samma region av Sverige som jag och själva kan titta ut och konstatera det. 



Äventyr till Ica väst.

Jag är sjuk och tränar därför inte. Därför måste jag komma på andra sätt att inte ha tid att plugga. Dagens lösning: åka till Ica väst och handla (istället för att handla hemma på västertorg). 

Problemet är att sannolikheten att stöta på en hunk på Ica väst är avsevärt mycket större än sannolikheten att stöta på en hunk på västertorg, så jag var tvungen att tänka mig för. 

Jag har förmodligen haft kaffe-andedräkt hela dagen, och det gick kanske för sig imorse när jag undervisade (lärare ska väl nästan lukta illa i munnen?), men nu behövde det åtgärdas. Så jag drog en munskölj. 

Tyvärr måste den där munsköljen ha jinxat det hela. Jag träffade inte på en endaste hunk. 

Nu har jag ätit en middag med oproportionerligt mycket vitlök i, det kanske jinxar åt andra hållet så hunkarna kommer hem till mig nu. 

Man ska inte ropa hej

Igår skulle jag skriva ett inlägg om hur kul det kändes att ha hög träningsmotivation samtidigt som jag var frisk och skadefri. 

Men när jag började skriva var det som att jag var synsk och insåg att det var bäst att sluta. För sen kom halsontet. 

Det svåra nu är att vara smart och låta bli träning för att bli helt frisk först. Man vet ju hur det blir annars... Lite har jag ändå lärt mig efter mina 25 år. 25 och ett halvt förresten. 

Jag var hos min sjukgymnast/fysioterapeut idag. Hon knäckte mina ryggkotor lite och drog på ström i ländryggen. Dessutom sa hon åt mig att inte springa träningspassen på asfalt utan dra på mig pannlampa och sticka ut i skogen. 

Och precis som alltid när jag är hos henne pratar vi en del om min ex-dejt. Inte för att hon vet att jag dejtat honom. Bisarrt egentligen. 




Heja Ida!

Jag måste nog ändå säga att jag är stolt över min kombo Ida. Hon byter ned sig i lön för att få jobba med det hon vill. Det är fint. Dessutom drar hon till sina drömmars stad innan hon börjar på nya jobbet. Också beundransvärt.
 
 

Lika som bär




Jag sover fett snyggt. 

Drömmar är tråkiga

Alltså, någon sa någon gång att det är fullkomligt ointressant att lyssna på vad någon drömt under natten. På ett sätt håller jag med. När det gäller mina drömmar från i natt, håller jag med på två sätt. 

Den första anledningen till att drömmar är ointressanta är just att de inte hänt på riktigt. Men å andra sidan tror jag på teorin att drömmar är bearbetningen av känslor och händelser i livet, i vis mån. 

Det leder mig in på varför just mina drömmar är dubbelt ointressanta. För i natt drömde jag att min ena landslagsoeienterarkompis slitit av hälsenan och bestämt sig för att lägga av, samt att jag och en obegriplig vänskara var på Ica för att köpa tacos. 

Edit: höll på att glömma det TRÅKIGASTE. Tånagelklipp. Lame. 

Om förändring

En gång var jag på en fest. Jag var en av två tjejer där. Det var en liten fest. Jag sa till min vän, som tagit med mig, att jag tyckte det var tråkigt att den söta killen gick från mig direkt till den andra tjejen men då sa min vän att *annan tjej* fick alla klämma på. Han menade alltså att hon "gick runt". 

Nåt år senare stöter jag på hennes blogg och hon uttrycker ofta politiska åsikter, särskilt om typ sexism, och jag försöker förstå om det är för att hon förändrats eller för att hon är en lika komplex människa som alla andra där de tankebanor man står för inte alltid är i fas med hur man beter sig. 

Ps. Lovade ikväll att nämna Tasen (?) på min blogg. Så nu gör jag det. Han bjöd oss på öl, det var vänligt och nog ett fyllemisstag från hans sida. Ds. 

Lite om helgen

Igårkväll somnade Jenny på mig när vi tittade på Monty Python. Idag somnade Karin på mig när vi tittade på OS. Jag vet inte vad jag gör för fel. 

Det pluggades lite igår, men jag var överdrivet trött från After work och pub på fredagen. Det var fint, vi gick ju hem till Lars för att lyssna på trallpunk och dricka folköl, och han lagade fisk och klyftpotatis till oss tre (den fjärde gick hem innan maten var klar). 

Idag pluggades det inte. Jag åkte ned på stan och myste med Karin, när hon vaknat åt vi pizza och sen drack vi kaffe hos Nisse. Jag har fått ett ärofullt uppdrag så jag hämtade grejerna där. 

På kvällen använde jag min julklapp från Eve och Sammie, vi fick på bio! Det blev Frost, med svenskt tal och i 3D. Förfilmens typ första scen fick mig att gråta. Av skratt alltså. 

Det är lite jobbigt att vara så gråtig. Grät ett par gånger under filmen också. I skydd av 3D-brillorna då. Så barnen inte såg. 

Kvällen rundades av med middag hos Sammie, där även Marketa anslöt. 






Den musikaliska prestationsångesten

Vad lyssnar du på för musik?
 
Det måste vara en av de jobbigare frågorna att svara på. För mig alltså. Man kan inte direkt vara Radiosporten. Man kan definitivt inte svara One Direction. Det är absolut förbjudet att svara "allt möjligt". 
 
Jag ska öva in ett svar. Det behöver inte vara helt ärligt. Det kommer bli ett "just nu lyssnar jag på blandad musik från skivbolaget 'Sincerely yours' men även typ Glasvegas och svensk pop".
 
Okej nej. Så kommer jag inte kunna svara. Lame.
 
Det äkta svaret är att det beror så jäkla mycket på. Ska jag plugga lyssnar jag på Ludde eller P3, eller kanske min jätteblandade Spotify-lista. Ska jag nischa in mig blir det Weeping willows och Magnus Carlssons egna. Typ.
 
Problemet är min ärlighet och obehagskänsla inför att inte ge bort information. 
 
Problemet är att bli dömd för den man är. 
 
Femme – Fever Boy är senaste adden.

Så kom det ett blogginlägg ändå!

Jag hade inte tänkt skriva nåt, för jag har bara tråk att skriva om. Antingen pluggtråk eller känslotråk. Men sen dök denna bild upp på fejjan och då fick det hända ändå. 



Tisdagsbanan.

Jag hoppas att minst en av er, ärade läsare, läste banan som en frukt och inte som en runda. Okej tillbaks till ämnet som det var tänkt. 

Det kniviga med träning är att inte jämföra sig med andra på fel sätt. 

Rätt sätt är att låta sig sporras, att veta att man orkade hänga på vm-löparen. 

Fel sätt är bl.a. att inte utgå ifrån sina egna förutsättningar i jämförelserna. När man missar att utgå ifrån bakgrund, både långt bakåtgående som träningshistoria sen ungdomen eller tidigare i vinter, och dagens som sömn eller mat. 

Med det sagt tänker jag nu prata om min egen träning ikväll. Det är tisdag idag, och då springer man lämpligen tisdagsbana. Jag var tyvärr tvungen att vara klok och springa den kortaste på 7,8 km, natten till idag bjöd inte på mycket sömn (tyvärr inte pga roliga anledningar, eller smaskigt skvaller som Karin skulle ha sagt), och en halv portion gröt till frulle, en liten lunchlåda och en dubbelmacka till mellis är definitivt inget att hänga i julgranen. 

Det, och helgens kalasfylla. Förlåt för uppriktigheten. 

Som vanligt släpper jag för mycket fokus på orienteringen på tisdagsbanorna. Alltså, det är väldigt lätt nattorientering, men i högre tempo än läsfart kan man lätt göra misstag. Så det skedde även ikväll. 

Det är synd, jag vill bli en natträv.


Man måste inte skriva om allt, men jag har ju en blogg, så jag får.

Kvällens rockgympa började inte särskilt bra. En av tjejerna hade ramlat på vägen och slagit i huvudet. Hjärnskakning. 

Som vanligt när olyckor sker blir man lätt handlingsförlamad, eller åtminstone avvaktande och tänker/tror/hoppas att den i närheten som kan mest tar befälet. 

Problemet uppstår när ingen riktigt vet. 

Ikväll var det tursamt nog så att en bil kunde fixas fram ganska snabbt, så hon fick både skjuts till och sällskap på akuten. Men jag tänker att man kanske ska lära sig hur man gör vid andra skador/sjukdomstillstånd än bara hjärt- och lungräddning, så att man slipper känna sig så hjälplös. 


Söndag idag!

Jaa jag vet, det är måndag idag. Men jag låtsas att det är söndag, och har gjort söndagssaker. Alltså, jag har inte gått i kyrkan, utan jag har tvättat och städat. Snart ska jag eftermiddagsplugga lite, så jag kan något när jag har undervisning imorgon. 

Om någon missat det så är jag lab-assistent den här perioden! I programmeringsteknik. Det hade jag verkligen inte trott för fem år sen. 

Charterfest och baksidan (autocorrect av bakisdag)

Vinterns långa väntan var över. Det var dags för värme, dags för sång. 

Vi åkte på charter, destinationen var Blodan 24. Jag har snott bilder från mig själv, från Sara och från Amanda. 







Skidplanerna för idag byttes snart ut mot badplaner istället. Vi började med en halvtimmes seriöst simmande, sen plaskade vi runt på äventyrsdelen och åkte rutschkana. 






Ölprovning






Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0