Balansen mellan gott och ont

Helgen har spenderats i Uppsala och jag hade som vanligt svårt att slita mig från min underbara lägenhet. Till slut insåg jag dock att jag inte skulle gilla att jobba från 7.15 imorgon ifall jag kom hem till Brottby för sent ikväll. 

Jag såg att jag kanske skulle hinna med 6:an från Täljstenen, och kanske även hinna panta returburkarna på Hemköp på vägen. 

Jag chansade. 

Med 200 meter kvar till hållplatsen såg jag bussen komma. Men fan heller att jag skulle springa för att kanske hinna med väska på ryggen och en påse pantburkar i handen. 

Bussen stod still. Så där retsamt som den gör ibland, för att åka iväg precis när man börjat springa/kommit ända fram gåendes. 

Jag gick. När jag var i höjd med bakdelen på bussen stängdes dörrarna. Jag började småjogga. Hon öppnande dörrarna. SCORE. 

Men evig lycka existerar inte. Motgångarna lät inte vänta på sig. 

På Hemköp var det givetvis kö för att panta. Och alla hade stora påsar. Och maskinen hänger sig. Otåligt och oroligt kollar jag klockan. Om de hinner klart innan .50 hinner även jag. Kanske. 

De är klara innan .50 och jag spurtar in i butiken för att lämna mitt kvitto och köpa en dryck. Det är köer. Inser att drickan kostar 13.95 och pantkvittot är på 14. Går till snabbkassan och själservicen. Knappar in. Trycker okej. 

"Kontakta kassapersonal"

Där gick det tåget. 

Meeeeen det går fler tåg och nu sitter jag och min dricka här och vi hann träffa en kompis på perrongen. 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0