Det är viktigt att ha rätt bästis på snapchat



Söndagsmyset med Karin

Lite märkligt ändå att mysa ned sig i Mirjams korridorsrum med Karin, utan Mirjam. 

Vi drack en flaska rött, åt choklad (jag) och lyssnade på One direction. Vi insåg att en porrfilmsparodi på One direction skulle heta one erection. Jag dansade i sängen och såg ut som en blandning av kusin det och chewbacca, Karin tog kort, illa. 

Sen somnade vi till Despicable me innan Mirjam kom hem och jag pratade i sömnen med henne. 



Gränsen suddades ut till slut



Söndagsfeeling



Snökaos som tentauppladdning.

Två dagars bra plugg i Brottby var över och jag satt nu i bilen på väg till Vallentuna. Redan nere på byn insåg vi att det kunde vara lite sisådär med kollektivtrafiken, för vid Stora Karby låg en buss i diket. Jag började frenetiskt gå in på ul och sl för att hitta info och mamma bestämde sig för att skjutsa mig till Väsby, istället för att jag skulle ta bussen dit. Ironiskt nog visade det sig att det var den enda bussen som gick. 

Ul uppgav att all stadsbusstrafik ställts in och jag skulle alltså gå från station till Eriksberg med en tung ryggsäck och otymplig säck. Lät tråkigt, så hörde av mig till Albin och tiggde skjuts. 

Väl i Väsby verkade allt bra, tåget var enligt skylt försenat tre minuter så det skulle jag hinna med! JIPPIE!

Men nej. Ett Märsta-tåg stod still i Rotebro pga signalfel, så det dröjde längre. När till slut det tåget kom en halvtimme senare dröjde det ytterligare tills Uppsala-tåget skulle komma. Optimistiskt väntade jag och skickade fördröjningsrapporter till världens bästa kompis som skulle hämta mig i Uppsala. Men så kom nästa smäll. 

Strömavbrott på sträckan Solna-Uppsala/Märsta. Ridå. 

Så jag ringde storebror som bor en 25 minuter promenad från stationen och bad att få sova där. Det gick bra. Men det innebar uppstigning kl 5 eftersom han skulle iväg med jobbet. 

Jag och jätteväskan vandrade i den lilla snöstormen till bror och där väntade lite hockey på mig. Dif vann. 

Imorse kl 5 var det uppstigning och strax efter 6 gick tåget. Halv 7 var jag framme på Uppsala station och där fick jag sitta. Med en och en halv timme kvar till tentan på Bergsbrunnagatan var det inte värt att försöka ta sig hem emellan. 


När jag tycker att jag är sämst på alla sätt.

Ibland gör man rätt ibland gör man fel.
 
Alldeles för många inlägg jag skriver skulle kunna handla om det. Det finns saker man gör som är så himla rätt och så himla fel på samma gång. Är man då av den överdrivet funderande typen blir det smärtsamt.
 
Det värsta tycker jag ändå är att när jag gör fel, gör jag det inte fullt ut. Så det som skulle ha varit det ultimata rättfärdigandet av det felaktiga uteblir. Och det blir alltså bara fel.
 
Eller så har jag helt enkelt för höga krav på mig själv och borde slappna av istället.
 
(Åh, ljuva ironi. Borde och krav som försök till varandras motpoler när de är samma sak. Jag borde och måste ingenting, jag vill och ska, hälsningar nyårslöfte för 2014)
 
Nu ska jag fortsätta plugga världens bästa ämne (Statistik), dricka mitt kaffe, kanalisera ångesten genom Glasvegas låtar och dagdrömma om fina saker.

#detärmycketnu

Nästa vecka har jag två tentor, en omtenta i elkraftteknik (ett ämne jag inte tittat på sen 27 augusti, ni vet, då jag skrev tenta på min födelsedag och kuggade) och en i tillämpad statistik. Detta kombineras med jobbet som labbassistent i programmeringsteknik och redovisning i Ekonomikum-statistiken. Plus att jag skriver på ansökningar. Och ska sätta ut kontroller till en träning imorgon. 

Och bloggande så klart. 

Fast nu när jag skrev det känns det ändå inte så farligt. Finns liksom nåt fint i allt det där. 

Rosa matematik

Det är tentatider och jag utmanar mig själv.
 
Jag har precis tackat ja till att fortsätta arbeta som lab-assistent i programmeringsteknik, nu i fortsättningskursen. DET kommer bli en utmaning. Men eftersom Eko-statistiken fortsätter terminen ut, blir det bara en ny kurs att vänja mig i period 4 nu (förändringar är min akilleshäl). Plus att jag efter snart fem år på F fått till både motivation och studiedisciplin. Men det går nog över snart.
 
Annars så har det här varit ett jobbigt dygn. Jag var nära att gråta igen imorse, just nu har jag inte den emotionella balansen att bli ifrågasatt. Vilket var precis vad jag blev, eller vi då, på vår presentation imorse.
 
Det är emellanåt två helt olika att plugga på Ångström respektive Ekonomikum. På Ångan är inställningen från lärarhåll att om svaret eller det man säger "konvergar" mot det korrekta, så har man rätt. På Eko måste man ordagrant säga exakt det som definitionen anger/facit säger. Lustigt.
 
Nu ska jag forsätta mitt ljuvliga statistik-plugg här hemma på Ångström, hus 8 plan 1. Där det händer.
 
 

Hatade sport

Ikväll sprang jag nattsprintorientering och jag var värdelös. Hemsk känsla. 

Det var en ganska lång sprint, måste det ha varit, för min gps-klocka visade på över 5km och jag sprang inte ens hela. 

Varför jag inte sprang hela? För att jag var så dålig. Efter första 12 (?) kontrollerna byttes sprinten ut mot microsprint, och det gick åt helvete. Så där stod jag i skogen bredvid bostadsområdet och bölade. Men för att bevisa för mig själv att jag inte var fullkomligt värdelös gav jag mig fan på att fullfölja banan. Och till slut var jag klar med microdelen. Och det blev vanlig sprint igen. Kartläsningen försvårades av de tårfyllda ögonen men jag kämpade på. Tills jag upptäckte att banan innehöll en till microsprint. 

I helvete heller. 

Men innan det gick åt skogen och jag tappade all kärlek till sporten var det kids ute och lekte som ropade "tanten!" efter mig. Jag rättade dom. "Va, kallar ni mig för tant?! Jag är ju bara 25..!"

Då skärpte dom sig och jag blev hejad på som bruden istället. 

Och alla tårar tvättade bort min mascara så slapp tvätta bort den sen. 

Det dynamiska klottret



Kaos

Idag har jag pluggat på ångan med ganska stort fokus, druckit kaffe i solen, åkt vilse till Arlanda och kanske pajat en bil. 

Allt detta kombinerat med näsblod, till och från. 




Fredag i tenta-P



Då blir det blott nån folkis. 

Statistiken talar

Statistiken säger att ni kikar in här fast jag inte skrivit på två dagar. Gullisar!

Jag har det jobbigt med den där studien, allt skrivande och vägande den kräver tömmer mina energikällor. Men om en timme och en halvtimme är det över. Så snart kommer jag hit och skriver jäääätteintressanta inlägg. Hehe. Är lite sugen på att outa nåt kul bara för att men nä, blir inget. Om det beror på att jag inte har nåt kul att säga eller om jag inte vill säga det låter jag vara osagt. Mohahahahah. 



Del av en studie

Igår var jag inne på Ackis och testades. Jag mätte fettprocent, vattenmängd och energiförbrukning vid vila. 

Idag började livet med fotboja, kostregistrering och aktivitetsregistrering. 

Jag är med i som observationselement (sjukt pinigt att jag inte kommer ihåg om det är vad jag kallas, jag som läser om just sånt här...) i en examensarbetesstudie om orienterares kostintag och energiförbrukning. 

Praktiskt innebär det att jag dygnet runt bär en liten mätare runt vristen, väger alla saker jag äter och skriver upp det och noterar varenda kvart av mitt dygn. 

En dag har gått, två kvar. Hittills har jag lärt mig att jag nog inte har orken att bli med den typen av ätstörning, där man håller koll på grammen. Och att jag har 18 % högre energiförbrukning vid vila än Jane Doe. 



Nu kan man summera lördagen!

Sa jag att fredagen fram till antiklimaxet var jättebra? Jag ville säga det. 

Idag började, som inlägget innan detta tyder på, inte särskilt bra. Jag kom iväg på studier, till slut, och la ett par ineffektiva timmar där. Timmar som stördes av en mage som bestämde sig för att visa sitt missnöje. 

Okej det är nog det värsta med alla åren man fyller, att man liksom börjar få och må vad/som man förtjänar. Som att man  dricker öl - blir bakis eller låter bli att stretcha - får ont överallt. Eller som nu då, äter ovettigt och får ont i magen. Snabbantning. 

Usch. 

Vart var jag påväg? Jo. Jag avslutade studierna och for till Stockholm. Där mötte jag Cassi, som nu för första gången sen vi blev vänner väger mindre än vad jag gör. Vi åkte hem till henne i hennes nya lägenhet i Täby, allt var jättefint - förutom att toapappret var vänt åt fel håll. 

Jag skulle ju hem till Uppis igen sen så jag snirklade mig genom kollektivtrafiken och fick lite kändis-spotting på pendeln. Först visste jag inte att han var en kändis, men han pratade i telen med olika folk hela vägen så en kunde lista ut att han spelade hockey i nåt av lagen som kommer spela kvalserie snart. Och att hans lag vunnit ikväll. Tyvärr var det ju AIK. Men jag fick fram namn och bild som bekräftade min teori. Jag kan det här med informationssökning. 

Sen kom jag hem och det var det. Låten jag länkade till tidigare passar så bra just nu. 

Den konstiga känslan

Imorse vaknade jag med ångest. Kanske var det för att natten inte direkt bjöd på någon djupsömn, utan istället en massa uppvaknanden med kramp i vaderna eller kissnödighet eller törst eller brist på trötthet.
 
Kanske var det för att igår ändå lite slutade i ett antiklimax. Jag beklagar, men jag kan inte ta lätt på saker. Jag kan inte. Och jag tror att det som blev ett missförstånd var mitt fel. Men jag trodde...
 
Strunt i vad jag trodde. Det spelar ingen roll nu, jag har haft fel så många gånger förr.
 
 

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0