Hatade sport

Ikväll sprang jag nattsprintorientering och jag var värdelös. Hemsk känsla. 

Det var en ganska lång sprint, måste det ha varit, för min gps-klocka visade på över 5km och jag sprang inte ens hela. 

Varför jag inte sprang hela? För att jag var så dålig. Efter första 12 (?) kontrollerna byttes sprinten ut mot microsprint, och det gick åt helvete. Så där stod jag i skogen bredvid bostadsområdet och bölade. Men för att bevisa för mig själv att jag inte var fullkomligt värdelös gav jag mig fan på att fullfölja banan. Och till slut var jag klar med microdelen. Och det blev vanlig sprint igen. Kartläsningen försvårades av de tårfyllda ögonen men jag kämpade på. Tills jag upptäckte att banan innehöll en till microsprint. 

I helvete heller. 

Men innan det gick åt skogen och jag tappade all kärlek till sporten var det kids ute och lekte som ropade "tanten!" efter mig. Jag rättade dom. "Va, kallar ni mig för tant?! Jag är ju bara 25..!"

Då skärpte dom sig och jag blev hejad på som bruden istället. 

Och alla tårar tvättade bort min mascara så slapp tvätta bort den sen. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0