Och så slutligen: 10mila! Nej jag menar damkavlen.

För så har ju 10milastyrelsen sagt. Att det finns en ungdomskavle, en damkavle och 10milakavlen. Men nog om det, debatten kan ju följas på orienterare.nu för den intresserade.
 
Vi vaknade i den sporthall vi till slut somnat i (konstigt vore väl annars). Själva insomningsprocessen underlättades av att Josefin erbjöd mig en plats på hennes dubbelluftmadrass, men försvårades av belysningen i taket. Först var det blått och kändes jäkligt Mello. Sen tändes hela hallen upp i det vanliga gula skenet. Sen blått igen. Men det var nog mörkt en del under natten.
 
 
Vi sov så där länge som man aldrig får göra när man ska på orientering och sedan lyxade jag till det med frukost på sängen. Fett.
 
 
Vi for ut till arenan och gjorde sånt man gör: Försöker följa stafetterna utan att anstränga sig för mycket. Och planera maten och sånt där. Vi gjorde några omkastningar i laget vilket ledde till att jag hamnade på sista sträckan istället för första. Inte mig emot, 1.2 km längre bara. Men jag oroade mig för benhinnorna. Jag provade sån där tejp som är magisk och den fungerade. Placebo eller inte.
 
Simon springer i mål för VÖOL i ungdomsstafetten. Han sprang sen även i vårt herrlag. Nej, 10milalag menar jag ju.
 

Mitt lopp kanske inte var det bästa, vi fick som väntat gå ut i omstarten och jag gillar inte riktigt stafetter på det sättet att det är så himla mycket folk. Nåja, det löste jag genom att ta ett katastrofvägval till 1:an. Sen skötte jag mig hyfsat, det var lite bom och trötthet som spökade men benen höll som sagt.
 
Det blev dock lite utmanade efter en timmes löpning. Då var herrkavlen igång, och de kom ikapp mig ute i skogen. Först såg jag dem som i ett tåg ett par hundra meter bort och tänkte att det var bra att de inte hade samma stråk som jag. Tyvärr hade de samma kontroll så jag fick knixa mig in i ledet och stämpla och springa lite snabbare än jag kan ett tag. Men det var lugnt.
 
Efter dusch och middag följde vi herrarnas framfart i natten, jag blev trött mycket senare än vanligt och vi höll oss uppe tills täten på långa natten växlat, då åkte vi tillbaks till sporthallen och sov lite. Jag tyckte dock inte att 2.5 h räckte så jag åkte inte med ut för att se målgången. Istället sov jag oroligt fram till 9 kanske. Sen packade vi ihop och åkte hem.
 
Vår lägerfilm för denna dag är kanske mest L-100:ig, men det var ju där jag hängde...
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0