Spana in!

---> camillaohman.wordpress.com <--

Känslig?

Det är inte lätt. Antingen är det jag som är känslig, eller så blir jag faktiskt "dåligt" behandlad. Jag tippar (eller hoppas åtminstone på) att det är en blandning. Oavsett, så sliter det att känna att man görs narr av när jag själv inte gör narr av andra. Jag tänker att viss jargong måste vara riktad åt båda hållen för att den ska vara rättfärdigad. Att om jag gör mig lustig på andras bekostnad, så har de rätt att göra sig lustiga på min. Inte annars.
 
 
 
 

Jullovsstarten

Måndagen den 15:e.
Återigen spenderades några timmar på Arlanda innan jag åkte till Täby. Där besökte jag min fysioterapeut som berömde min rörlighet i höftleder (där det vanligen är väldigt stelt). Kul! Alternativ träning lönar sig.
 
Tisdagen den 16:e.
En ledig dag! Härligt. Sov länge, sprang Skogsbergarundan och tvättade kläder. Det var allt.
 
Onsdagen den 17:e - fredagen den 19:e.
Tillbaks i ekorrhjulet på Posten i Åkersberga. Drömmen om att vikariera på -35 och -38 släcktes. Nog för att jag får kamma på -35, men inte dela ut. Istället sker min utdelning denna vinter på nya marker, -31! Och -36. Det har gått bra. Men benen. HERREGUD. Träningsvärken från helvetet, jag har tydligen inte tränat mina trappspringarmuskler denna hösten.
 
Fredagen den 19:e - söndagen den 21:a.
Jag åkte upp till Uppsala, lastade av väskan hos Jenny och drog till Gotlands korridorer och åt middag med Karin, Mattis, Ylva, Mirjam+pojkvän och träffade även Hampus och Ola. Skoj! Sedan drog vi ut på V-dala och tentafestival. Det var gött att träffa så många människor att prata med, så jag och de ömma benen slapp dansa :D
På lördagen fikade jag med Ida, min gamla roomie, och Hedlund, och åt middag med snusklubben minus Astrid som lämnat landet. Och på söndagen åkte jag till Åkersberga igen och jobbade. PÅ EN SÖNDAG? Ja. Extragrej så här i juletid.
 
Och sedan är vi ifatt i tiden! Det är idag! En hård arbetsdag, 7.15-18, och jag är trött i kroppen. Imorgon bli ungefär lika hård. Sedan är det Julafton. Cooolt.

Ska jobba arslet av mig i jul!

Jag behöver verkligen pengarna, så från att jag kommer hem till Sverige, till att jag lämnar, blir det mycket sånt här:
 
 

Addad

Eftersom jag nog någonstans ändå gillar att träffa nya vänner, brukar jag vara snabb på att klicka "Lägg till vän" på facebook. Men i enstaka fall, då hinner motparten före. Det uppskattas!
 
Just nu i Norge, så lägger en del till mig före jag hinner lägga till dem, och det förvirrar mig. Jag vet inte ifall de lägger till mig för att jag har så otroligt snygg profilbild (NTNUI-kläder) och de egentligen inte har pratat så mycket mer mig men känner en tillhörighet pga klubbmedlemskap (godkänd anledning till addning), eller om jag faktiskt pratat och umgåtts med dem på fest och varit trevlig (väl godkänd anledning till addning).
 
Hur som, min reaktion blir att jag börjar oroa mig för att vara otrevlig nästa gång vi ses, eftersom jag inte är hundra på vem personen är.
 
Men så kommer jag på, apropå nedanstående inlägg, att jag oavsett kommer vara otrevlig eftersom hej är det svåraste ordet jag vet.

Blir aldrig inaktuellt

http://camillaoe.blogg.se/2012/november/hej.html

http://camillaoe.blogg.se/2012/september/terminens-forsta-skoldag.html

Ständigt återkommande. Kommer jag bli kvitt det innan jag fyller 30?

"Superreserven"

Det är stort, först omnämnd i evenemangstexten till NTNUI:s NM-bankett, och nu även på NTNUI:s blogg.

Orienteringsdikt

Jag kommer inte ihåg de exakta datumen för när farmor och farfar dog. Det är delvis medvetet från min sida, för de datumen skulle vara otroligt svåra dagar varje år. Men de gick bort med ungefär en veckas mellanrum, antagligen för att de inte kunde leva utan varandra. Jag saknar dem så otroligt mycket, och jag har varit trasig sen dess. Hösten 2006.
 
Min yngsta kusin, världens bästa Sarah, skrev till mig idag. Hon hade hittat en text hon sparat som farmor skrev. Den handlade antagligen om farfar.
 

När våren kommer med fåglars sång
då orienteraren håller igång
I skogen bland stubbar och stenar han kilar
alltid på språng sällan han vilar

Varför så brått, kanske någon vill veta
Jo det gäller ju här att skärmar leta
Det är många kontroller han ska finna
Det gäller att sno sig, gäller att hinna

Med karta, kompass och en god portion tur
Han hittar en skärm mellan gran och fur
Startkortet fram, en stämpel i rätt ruta
sen ny riktning ta ut, bara vidare kuta

Han måste på banan ha noga koll
försöka finna nästa kontroll
Han på angivelsen måste titta
Vad var det nästa skulle sitta

I sänkan eller på höjden, han verkar lite snopen
Kommer till klarhet om att det skall vara i gropen
Fint! Där sitter en skärm med sin röda klämma
Kodsiffran verkar också att stämma

Han vidare rusar bland stenar och stockar
Kontrollerna en efter en han plockar
Så till sista han kommer, en stämpling allt är klart
Det är dags att mot målet sätta fart

Svettig och trött, ska han väl hålla
ja där borta i hagen skymtar en fålla
Han lägger på ett extra kol
och kommer så småningom lyckligt i mål

Hur är det med tiden, 1.04 precis
kommer det räcka för att få pris
På funderingarna är ingen hejd
Nu skall det bli gott med en slurk Gatorid

Så efter denna hårda rusch
ska det bli skönt med en härlig dusch
Sen om vägval och missar han skall snacka
innan det är dags för fika och en macka

Så på resultattavlan kasta en blick
en femteplacering var det han fick
Det var ju inte så illa ändå
men bättre bör det kunna gå.

Så blir det dags att söka upp sin bil
hemåt det bär, det är några mil
Tävlingsdagen är slut, det känns i "bena"
men på tisdag och torsdag dags igen att träna...

Men bli trött då?!

Kan inte sova. 

Eller, är inte trött. Inte på rätt sätt i alla fall. Kanske är huvudet för fyllt av saker att tänka på. 

Ambition om att gå upp 6.40 imorgon och vara på uni kl 8. Kanske? Behöver det. 

Idag jobbade jag första dagen, det var kul!! Men jag bloggar nog om det på andra bloggen senare, den med /utbyteitrondheim.  

Ps. Ergo-bloggen lever än. Ds

Älskade Annika Norlin

Hon kan hon.

https://soundcloud.com/annika-norlin/skatt-2014-09-12-0952

Under solstormen intet nytt

Det ska ju vara norrsken ikväll. Jag trotsar fredagen genom att inte gå på fest eller nåt sånt, har pluggat och tittat på Rosenborg-Bodø/Glimt på tv. 

Jag tog en prommis för att se om man kunde se något norrsken, till följd av solstormen, men jag var nog för tidigt ute. Kanske provar igen senare. 

Annars så har jag drabbats av hemlängtan, mest efter mina föräldrar och min bror. 

Jag är rädd att det är en fas som går över

Ni vet hur jag emellanåt brukar vara ganska olycklig? Det är jag inte nu.
 
Livet i Norge är drömmen. Förutom när jag handlar mat. Då gråter jag.
 
Men kanske är denna lycka blott flyktig, och går över. På förmötet hemma i Uppsala fick vi nämligen se denna:
 
Var på kurvan befinner jag mig? Ja, idag är den den 4:e september, så jag har varit här i knappt en månad. Honeymoon period. Normalmåendet ska alltså infalla efter fyra månader, men, då är jag ju hemma i Sverige? För då är det jullov och jag ska hem över jul.
 
En annan bild vi fick se var denna, och då påmindes jag om hur knäppt det är att jag som maxat slut på mitt csn och är en fattig student åker till det dyraste landet i världen och är fattig student där...
 
 
Men jag har i alla fall fått iväg en jobbansökan och jag ser inte att jag skulle vara olämplig för den tjänsten. Men håll gärna en tumme för mig!

Födelsedag

Eftersom jag är för sjuk för att träna (vilket vore drömfirandet av födelsedag) får jag istället hitta på nåt annat. Så jag bjöd in mina intis-vänner på snacks och byob (bring your own beer, i detta fall). Men! Problemet är nu att jag sa kl 19, och eftersom vi inte kommer från samma land vet jag inte vad det innebär för dem. Och jag som tycker att den väntan är den värsta. När man vet att någon ska komma men man vet inte exakt när... 

Och mitt när jag skriver plingade det på i korridoren! 7 minuter för tidigt. Jag blev rädd, förvånad och när jag kom ut så var det inte mig det var till utan till en granne. 

Nu.

Det är nog första gången sen jag kom till Trondheim som jag spenderat så mycket tid med mig själv att mina tankar kommit till ytan igen. Det är inte de där jobbiga grejerna som dyker upp ibland, det mår jag alldeles för bra för här för att känna.
 
Livet har som fått en ny mening. Jag hade länge texten till E20 norr med Millencolin på ett utrskrivet blad, fasttejpat mot sidan av mitt sängbord. "När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?" Det är klichéaktigt men de orden har ekat inom mig sen jag var tonåring, och om fem dagar fyller jag 26 så det var ett tag sen jag var det, tonåring.
 
Det är lättare att göra saker för min egen skull nu, på nytt ställe. Det är så små saker att det nästan är löjligt, men okej. Jag skulle gå ut med mina intisar ikväll, mina fina underbara intisar, men jag är förkyld. Det är inte så farligt, jag är lite rosslig och det verkar gå åt rätt håll. Jag hade i vanliga fall gått ut och festat. Utan att tänka på morgondagen. Eller rättare sagt, utan att tänka på i övermorgon. Och resten av hösten och våren här.
 
Jag är här för att springa orientering. På söndag ska jag göra tävlingsdebut för NTNUI. Och visst, jag ska vara här ett helt läsår så vad spelar det för roll om jag skjuter på debuten?
 
Det spelar roll. Kanske är det min kurs i Idrottsvetenskap som jag läser här som talar, men den inre motivationen. Jag gör det för att jag älskar det.
 
"Så när kommer jag leva mitt liv för mig?"

Nu.
 
 

The Quiz Hello Saferide

You look nice alright
And I like the way you nod after everything I say
Like it actually means something to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's

But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Void

Så, det är kanske någon som undrar när det kommer något här. Lugn bara. 

Men jag måste bara hinna känna efter lite bara. Så det kommer så småningom. Just nu är det ju lite hektiskt. 

En alternativ blogg!

Okej nu finns sidobloggen, till för den som vill läsa om hur jag har det i Trondheim (alltså vad jag gör mer än vad jag känner? Typ)! Den finns på camillaoe.blogg.se/utbyteitrondheim
 
In och läs vettja! Hittills bara samma inlägg som publicerats här redan i kategorin Trondheim.

Postflum

Det är med livet som med en posten-runda. Du kan tro att det sista brevet du kommer dela ut är det som ligger längst bak i lådan, men så möter du den kund som ska ha brevet när du passerar där på anda sidan och så ger du bort det. Plötsligt var det inte det sista brevet längre.

Onsdagsont

Frågan är om jag sträckte mig i sömnen. Det vore ju bra otufft. 

Jag har alltså en riktigt ledsen muskel kring revbenen på höger sida. Det är möjligt (högst troligt) relaterat till jobbet, det var trots allt mardrömstisdag igår. 

Utöver det så har min vrickade fot från etapp 4 på o-ringen valt att gå från att ha känts mindre och mindre till att ömma en hel del. Segt. 

Nåväl, nu får det vara slut på denna jobbrast, posten måste fram...

Terapi

Skönt att man slapp betala massa pengar för att få förklaring av sig själv. 

Jag har rensat på vinden och hittat en massa kul, men även vad man skulle kunna kalla för en massa tråkigt. 

Bland annat läste jag en gammal uppsats jag skrivit som var så fylld med hat att jag fick lite ont i magen. Men jag förstod också att det var så jag bearbetade känslor som ung, jag skrev noveller. Fantastiska noveller. Och riktigt kassa noveller. 

Men bland de roliga sakerna jag hittade fanns spanska-stencilen jag lagt upp delar av på instagram, alla mina överambitiösa arbeten om bland annat Romarriket och teckningar jag fått av dagiskompisar. 






Det är okej.

"Om jag inte har ord för mina tankar och känslor får jag uttrycka det jag har ord för."

RSS 2.0